Tänkvärt

Tag alltid ut glädjen i förskott -
har du tur så blir du glad två gånger!
Sluta grubbla på saker som inte går att lösa.
Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.

http://www.minlillaveranda.blogspot.com/

Vad är väl en helt vanlig söndag.....

Vad är väl en helt vanlig söndag? Trist, regnig, ruggig, långsam, grå, tråkig... eller alldeles underbar.

Det började med att vi fick sova den där extra timman som omställning till vintertid innebär. Eftersom J är hos sin mamma hade vi ingen som gärna gick upp tidigt idag. S började trolla vid strax efter sju, mycket inspirerad av Tobbe Trollkarl som vi var och såg på igår kväll. Men när han kom med sina konster var vi, eller i alla fall jag vaken och jag kände mig riktigt utvilad.

Vid nio var vi på väg till kyrkan. A skulle sjunga med Gospel Kids och vi hade lovat att hålla i kaffet efteråt. För en gångs skull var gudstjänsten inte långsam och inte heller för lång. På en timma fick vi lyssna till en härlig barnkör, höra T predika utan att läsa innantill (Jättebra!!!) vara med om bibelutdelning till 6-åringar, ett dop och dessutom vara med att sjunga. Mycket trevligt. Sedan kyrkan renoverades kan kyrkkaffet serveras på vägen ut ur kyrkan, istället för i församlingshemmet, och ger tillfälle att stanna för att mingla lite, och det var roligt att så många ville stanna upp innan ny vecka börjar.

Efter lunch bestående av veckans rester ( inte fy skam alls) gick Tommy till skogen, resultatet ser ni längst upp och jag tog en kort promenad. A följde med en kompis hem till Torestorp efter kyrkan och S fortsatte med sitt trollande. Innan eftermiddagskaffet hos Lena som jag så klart inte kan vara utan, tog jag tag i sovrumstapetseringen. Faktiskt blev det precis som jag tänkt mig.

Jag hämtade A vid fem och ungefär då landade en kompis till S för att leka en stund innan kvällsmat. Nu har vi avslutat våffelkvällsmat med mina föräldrar och S har äntligen fått köra sin egna trollerishow för mycket imponerade morföräldrar. Jag är så glad för mina och Tommys föräldrar. Tyvärr ses vi inte så ofta som vi skulle önska, därför är det alltid trevligt att ha dem på besök och det känns så gott i hjärtat att de gärna kommer hit.

Den något trista, grå, långsamma söndagen förvandlades i ett nafs till en härlig dag. Barnen somnar snart i sina sängar och jag ska ta en promenad till M innan det blir en tidig kväll även för de vuxna.

När världen stannar

Det finns stunder när världen stannar. Det är ett ögonblicks verk och jag kan inte i förväg veta när det börjar eller hur länge det varar. Jag fortsätter röra mig och göra det jag planerat, men inom mig är det alldeles stilla. Det känns som om allt runt omkring är på låtsas. Kroppen deltar i det som sker men min verklighet är en annan, min ande och min själ är någon annanstans. Det är tillfällen när jag inser hur skört livet, och allt det underbara vi har runt omkring oss, verkligen är. Inom mig finns rädslan, inom mig finns oron, inom mig finns såå mycket kärlek. Känner mig maktlös, vet att jag inte råder över vad som ska ske. Jag önskar att min kärlek räckte lite längre och att den skulle synas och göra större skillnad.

Kanske är det livet självt som vill få mig att stanna upp och tänka efter, känna efter. Bara vara, med det jag känner. Inte så lätt att få mig att stanna, lättare då att få min inre värld att stå still.
Med tårar av glädje och tårar av sorg, lägger jag stunden och hela mitt väsen i Herrens händer. Låter Hans underbara kärlek överskölja allt. Världen kan stanna, eller snurra alldeles för fort, men stunden vi får, är NU.

Tiden; lång eller kort?

Det är en lång natt i natt. Det är underligt med tid. Vissa stunder rusar den liksom förbi utan att jag ens hinner reflektera över det. Det kan gå timmar mellan gångerna jag tittar på klockan. Men vissa gånger känns varje minut oändlig. Det är en tyst natt i natt. Lugnt i huset (jag är på jobbet), inget skrammel i hissarna, inga stolar som skrapar i golvet på våningen ovanför, ingen telefon som ringer. TVn är avstängd och ett av de få ljud som hörs är surret från datorns hårddisk. Mina patienter sover och det ser ut som om de sover gott. Precis så önskar jag att de ska ha det.....men tiden går långsamt då.

Till veckan ska jag vara lite ledig, bara jobba två nätter. Dagarna kommer att vara fyllda med saker som jag vill göra och som ska göras. Jag njuter av livet som sjuder runt mig. Här om veckan åt jag lunch med en väninna. Helt tysta satt vi en lång stund och bara tittade ut på människorna utanför. Många hade sååå bråttom, som om det verkligen gällde att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men allt vill inte hinnas med och allt måste inte göras. Men även de vardagligaste sakerna kan njutas om man kan välja och välja bort. Allting har sin tid.... vilket för mig innebär att det inte blir tid för vissa saker....åtminstone inte nu och kanske inte sedan heller.

Nu ska jag njuta av lugnet och av att tiden går långsamt. I veckan som kommer ska jag ta vara på varje stund jag får med tacksamhet. För även om en del av mitt hjärta är tungt och fyllt med "ledsna" saker jag inte kan göra något åt så finns det så mycket som gör mig glad. Jag är glad för de stunder jag får; lång väntan eller korta ögonblick att ta vara på.

Sista september

Älskad systers födelsedag

Här är min syster S och hennes H. Vi firade deras födelsedagar i söndags för hon fyller år i dag och H igår. Vi hade en härlig em. God mat och trevligt sällskap, det är livet. Alla de närmaste släktingarna, dvs mina föräldrar, syskon och syskonbarn. Vi blir en diger skara men har alltid lika mysigt.

Imorgon är det skolfotografering. Är lite ambivalent till detta nu för tiden. De senaste åren har fotona verkligen inte varit bra i skolan, sneda suddiga och glasögon mitt i ögat är väl de värst exempeln och jag är inte ensam. Men i år har de bytt fotograf till samma som på dagis så nu finns det hopp om att det ska bli fina kort i år. Kvällens dilemma blir väl vad barnen ska ha på sig. S tar säkert på sig det jag säger om det bara är tillräckligt snyggt. A däremot har blivit vår lilla tonåring, så vi får väl se om vi hittar något som duger.

Nu kallar plikten som förälder. Fisk i form med grönsaker till middag och sedan föräldramöte på Js dagis innan det är dags att lägga barn och gå till arbetet.

So long

Kräftskiva

När vi köpte vårt hus och flyttade från Göteborg funderade vi mycket på det här med grannar. I vår lilla bostadsrättsförening fanns många goda grannar. Det fanns alltid någon man kunde vända sig till, alltid någon som var hemma och alltid någon som brydde sig. Goda grannar är viktiga. Inte kunde vi som hade en härlig grannsämja ana att det kunde bli ännu bättre. Vi har verkligen världens bästa grannar.

Ikväll har vi haft kräftskiva med våra grannar. Vi håller till i "ladan" som bara är ett rött litet uthus med loft som tillhör en av grannfamiljerna. Var och en har med sig det man vill äta och så träffas vi så länge och så mycket som vi känner för. Helt underbart. Till vardags blir det inte av med några längre samtal oss emellan, bara en hälsning eller en kopp kaffe eller ett litet snick snack när man ändå är ute. Men barnen känner alla vuxna och vi känner varann så väl att det alltid finns någon att gå till om det skulle behövas eller en nyckel skulle vara glömd eller så. Vid den numera återkommande kräftskivan är det "catch up" som gäller. Flickor uppdaterar jobb och barnstatus och herrarna diskuterar nya gräsklippare och senaste projektet. En trevlig kväll. Barnen umgås och springer runt så länge de orkar och kan sedan somna i sin egen säng medan de vuxna har gott om tid att prata klart. Det är gott!

Så tack L & C för att ni även i år hittade en helg som passade oss alla. Det är alltid lika trevligt!

Drömmar

Drömmar är viktiga, viktiga att ha och viktiga att inte glömma bort. Vissa drömmar är bara drömmar som förhoppningsvis får en att må bra. Vissa är sådana som kan förverkligas, andra förblir bara en dröm.
Jag har alltid haft många drömmar, inte så stora och inte så vida men ofta sådana jag kunnat arbeta mig till eller på något sätt se till att de föll in. Självklart finns det oxå vissa som bara existerat ett kort ögonblick men som ändå gjort mig gladare eller mer harmonisk. Vår dröm sedan många år är att få fler barn, vilket knappast undgått er som läser här. Så svårt. Under de första åren efter att vår familj berikats med A och S var det inget alternativ. Eftersom min reumatiska värk slet hårt både på kropp och humör fanns inget alternativ. Jag behövde medicin och med den var inte fler barn ett alternativ. För några år sedan kom andra mediciner och helt plötsligt fanns vår dröm som ett alternativ.

Min reumatoida artrit sliter på kroppen, men inte så mycket just nu som tidigare. Det har slitit hårdare i hjärta och själ med två missfall. Efter att ha sett hjärtat slå på ultraljud i v 12 trodde vi att det kanske skulle gå vägen. Men inte. Komplikationerna blev många och långa. I slutet på sommaren mådde vi bättre och för fyra veckor sen var gravtestet positivt. Äntligen!! Vi blev nog mest omtumlade men också väldigt glada.
Ända till i början på den här veckan. Det blev ingen dröm att gå i uppfyllelse denna gång heller. Jag har blött mängder hela veckan och hoppet om att drömmen ska bli sann rinner liksom med ut. Undrar om det här är en dröm som aldrig kommer att bli sann? Eller är vår längtan fortsatt så stor att vi vill kämpa lite till och lite till. En dag i taget, var sak har sin tid och vi kan inte veta. Men vi kan fortsätta drömma.

Mer KAFFE

Nu har jag läst ut min bok om kaffe, börjar från början så ni får vara med. Boken heter "Allt du behöver veta om kaffe" och är skriven av Björn Rodén. Så det som är skrivet är hämtat från boken, annars anges källa.

Kaffebönor växer på kaffebuskar, som tillhör familjen mårväxter. Kaffebönorna är stora som körsbär ungefär. Kaffeträd, eller buskar växer i ett bälte runt ekvatorn mest i Afrika, Sydamerika och Asien. Ett vilt växande kaffeträd kan bli tio meter högt och för att bära frukt kräver det regn och jämn temperatur, helst mellan 15 och 30 grader. Från blomma till mogen böna tar det sex till åtta månader. Det är lite synd att jag inte kan odla mitt eget, men jag har varken plats med ett träd på 10 m och ännu mindre en miljö med jämn temperatur, nederbörden är det väl kanske mer gott om, det börjar nästan bli sunkigt runt vårt äppelträd. Hm.

Det finns två sorters kaffe, Arabicakaffe och Robustakaffe. Arabicakaffet var det som upptäcktes först och spreds på 1600-talet från Etiopien och Arabien till Europa. Robustakaffe upptäcktes först i slutet på 1800-talet. Arabicakaffet är mer smakrikt och aromatiskt än robustakaffet eftersom det utvecklas långsammare där det växer på hög höjd. Men Robusta innehåller mer koffein än Arabica och används därför med fördel t ex i en cappucino eller latté.

Nu ska jag dricka arabicakaffe med L. Till det serveras kaffe- och kardemummakaka. Det ska bli gott!

Om det inte vore mot min natur skulle jag genast sluta engagera mig både i andra människor och i olika sakfrågor. Trots att det sällan är någon som bryr sig om min åsikt eller det jag gör så kan jag bara inte sluta bry mig. Hur kan det komma sig? Det vore ju mycket enklare om jag inte trodde att alla kan förändra världen till nåt bättre, men att vi måste hjälpas åt och börja någonstans. Låter jag frustrerad...det är jag!
Det handlar inte om rätt eller fel, inte ens om att kompromissa, det handlar om att reagera. Jag känner mig så ensam om det. Och om man reagerar, hur i hela världen klarar man då att vara så likgiltig att man tänker "det är inget jag kan göra åt". AHHHHHHH

Så, nu vet ni..... och jag fortsätter engagera mig så fort frustrationen gått över.