Höstvandring



Det finns många sätt att fira allhelgonahelgen. Vi packade ryggsäckarna och åkte tillsammans med familjen Ahlgren till Hyssna för att vandra Hyssnaleden och spendera natten i vindskydd. Det är inte alla år som det är så varmt att man kan gå utan vantar och första dagen var det bara några få regndroppar som föll på oss. Både Ines 5 år och Samuel 3 år travade mestadels glatt på. En och annan fikapaus, en sång eller två och däremellan både pölar att hoppa i och lite nötblandning gjorde livet enklare. Efter att ha genat sista biten kom vi fram till Hökås lagom till det mörknade vid halvfem.

 

Tält restes och några gjorde sig hemmastadda i vindskyddet innan det blev varma mackor, mums. Elden värmde gott och alla blev vi tidigt ganska trötta och kröp ned i våra sovsäckar med raggstrumpor och mössor på. Idag gick vi tillbaka mot Hyssna gamla kyrka och tittade på utsikten mot stora Hålsjön, vackert även om det var både lite regnigt och dimmigt. Sammanlagt kan man säga att vi trots lite ömma fötter har haft det riktigt bra. Nu blir det dusch och disk av trangia och kåsor innan vi tar film och myskväll framför brasan (inomhus denna gång).

 

 

 Amanda, Elin, Tove, Simon, Ines & Samuel

 startklara vid Hyssna gamla kyrka

 Vattenfallen vid Melltorps kvarn

 

 Bro vid Rya svarvruin

 Glafsered

 Vägen förbi jättegrytorna vid Ansered

 Simon tar vilopaus

 Kaffevatten

 Liagärde

St Hökås



Livet

Trött i huvudet efter en ändå ganska lugn dag på jobbet. Möts av en strålande lycklig liten kille på dagis som bubblar av prat : "älskar dej mamma" . Stora dottern med kompis lagar god lax till middag. Nu sträcker jag ut mig i min sköna säng, läser en god bok o hoppas att vår scout har en vecka att minnas på sitt läger. Tar det inte för givet och är därför tacksam för livet. 

Att våga ta ställning

Jag hörde pastor Lowman Oliver (Sanford, Florida) på tv när jag satte på morgonnyheterna. "Det är viktigt att ta ställning mot det onda,  för att inte ta ställning är det samma som att ta ställning för det onda". Här gällde det gällde en dödsskjutning av en 17-årig svart pojke där gärningsmannen, en vakt, blivit friad. Friad inte för att hans skuld inte kunde bevisas utan för att han hävdade nödvärn trots att 17-åringen var obeväpnad, vilket upprört många.

Lowman Olivers ord etsade sig fast i mig, troligen för att jag upplevt precis det han säger inte en gång, inte två gånger utan många gånger. Jag har extremt svårt att försöka vara neutral och inte ta ställning. Min man säger ofta att för mig är världen svart eller vit och har väldigt lite gråzoner, han har rätt och det är inte alltid positivt. Men de gånger jag försökt att inte ta ställning har det känts precis så som Lowman Oliver beskriver; att jag inte tagit ställning betyder att jag godkänner och bejakar det som inte är rätt. Och de gånger som människor runt mig uppger att de inte tar ställning i en fråga känner jag också precis så, de godkänner även det som är fel eller ont om man så vill. Varför kan min hjärna inte förstå, men det gör ont i mitt hjärta.

En eloge till alla er som vågar ta ställning och som följer ert hjärta och till er andra; försök se saken ur ytterligare ett perspektiv, våga prata och diskutera även om vi inte tycker likadant. Kanske kan vi lära varann något nytt och kanske kan vi ännu fler gånger ta ställning för det goda.

Tungt

Idag är det tungt. Jag har ont i HELA kroppen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det berodde på en sen kväll när vi hjälpte A med det sista i flyttlasset och tillsammans med hans fina mamma packade skåpbilen som idag tar dem hem till Stockholm. Men tyvärr är det för lätt att skylla på vad jag gjort och inte. När jag tänker efter har jag känt det komma ett par dagar, stelheten, tröttheten och smärtan. För stunden försöker jag tänka att det försvinner, för det gör det ibland, men inte den här gången. Så med kroppen full av smärtstillande blir det en dag mest i liggande ställning. Om bara stelheten släpper taget lite lite grann så ska jag ge mig ut på en promenad för det stärker, om än inte kroppen för nu, så i alla fall i själen.  Nu viiila. Kram på er alla

Ögonblicksbild

Sitter i svärmors sköna solstol och njuter av solen genom diset. Hör maken som målar visslandes o vet att han är prickig av rödfärg. Längre bort brummar traktorn eftersom lille S ganska enkelt övertalat farfar att åka en tur. Stora flickan alternerar vila i solen med bollspel och sedan handarbete med farmor i hammocken. Store S, fortfarande lite krasslig efter gårdagens höga feber, halsont och näsblod, har fått dispens att hälsa på goa kompisen på granngården innan vi tar bussen hem om en stund. Jag samlar på stunder som den här, som ger lugn i sinnet i vardagen och som lyser upp när den känns allt för grå. 

Sköna dagar

 

Lille fixaren

S är vår lille fixare, allt kan han och allt vill han. Gärna hjälpa till och helst på riktigt. Vissa saker är dock lite svårt, för hur gärna S vill så kan han inte få använda symaskinen, dammsugaren, motorgräsklipparen, häcksaxen eller röjsågen. Dammsugare har han numera en egen och när jag klippte häcken för någon vecka sedan gick han tätt efter med sin ärvda leksaksmotorsåg (vilken fungerade utmärkt som häcksax där jag redan klippt). När T eller A klipper gräset kommer S inte långt efter med öronkåpor och sin alldeles egna klippare. Så idag när farmor och farfar bestämde att det var för länge till S födelsedag, för vad har man en röjsåg till i slutet av september?, då var lyckan total. Som han har kört.... hade den varit på riktigt hade hela gräsmattan varit klippt, alla buskar borta och inomhus hade det varit kaos. Men vad fantastiskt roligt han haft. Nu vilar röjsågen på bordet bredvid S säng och imorgon blir det landet, Stenboryd och ett besök i skogen hos bästaste farmor och farfar, ni förstår ju vilken nytta han kommer att ha av den då!

Stor kille behöver ingen napp

S funderade mycket på hur han skulle göra med sina nappar nu när hans mamma bestämt att han var stor och inte behövde dem mer. Kompisen H skänkte sina till lejonen på djurparken så S ville göra likadant.  Men han bestämde sig för att girafferna behövde dem bättre. Så ovan lämnas dessa högtidligt  och faktiskt var det inga problem att somna utan.

Övningskör

Att övningsköra med E är som att åka bergodalbana. ....spännande, hisnande o fantastiskt roligt. Hon lär sig nya saker hela tiden och är härligt engagerad. Dessutom är hon en tacksam elev. Jag lär henne allt jag kan (det lär inte ta så lång tid). Enda problemet där är väl att det innebär att hon oxå gör mina fel.  Nåja vi har roligt o E kommer bli en bra bilförare med hjälp av mycket övning och en tålmodig körskollärare ;-) och det ser vi fram emot! 

Strandhäng

Stranden, ett par timmars eftermiddagshäng efter en dag med tvätthantering, rabattrensning, brödbak, saftande och stötande. Jag sa härom dagen att jag inte är huslig, tror jag tar tillbaka. Badar, solar o leker nu på klipporna vid vattnet med barnen o strax ska vi fika nybakt bröd o hemgjord saft. 

Inser att för mig är det vila att bada med barnen, men också att vika eller stryka tvätt eller knåda en deg.  Tid för vila alltså. 

Sommarmorgon

Sitter på framsidani min "rondell", de stora barnen sover fortfarande, maken har gått till jobbet och det lilla yrvädret (som faktiskt är lite febrig) äter korvmacka med tomat, och pratar oavbrutet mer eller mindre insnuttrad i stolsdynan. Solen lyser genom ett lättare dis o värmer mitt ansikte. Gott kaffe med ångad mjölk. Semesterlugnet och morgonlugnet är härligt.... bästa stunden på dagen. Tid för att ladda, tid att fylla på med ljus o energi. Tid för vila,  livet är gott trots allt. 

"Jag vill ge dig o Herre min lovsång

Jag vill tacka med skönaste ord,

För din kärlek o nåd som är gränslös

Jag vill tacka för allt gott du gjort.

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig,

Där var ton ska en hyllning till dig bära,

Och i dagar av glädje o dagar av sorg

Ska jag leva var dag till din ära"

Kvällssol

 

Att rensa frysen är gott,  i dubbel bemärkelse

Tid för eftertanke

"Det ordnar sig" , ja det vill gärna göra det. Sällan blir det som jag tänkt, planerat eller räknat ut.  Ibland blir det bättre, ibland blir det sämre och ibland blir det.......bara annorlunda. Det jag undrar är om man kan vara eftertänksamt impulsiv? När jag får den där magkänslan att göra en sak följer jag den oftast, men sällan utan reflektion och helst tillsammans med någon annan för att få lite perspektiv. Samtidigt är jag övertygad om att det finns en Gud som har en plan och att han vill att jag ska se omöjligheterna som möjligheter. Vi har så många val varje dag och jag väljer gärna. Inte alltid den enkla vägen, men den jag tror är rätt, med övertygelse om att Gud har mig i sin hand och att "Det ordnar sig".

Brrrr

Det är för väl att jag har en kreativ stickande o generös svärmor. Jag har lagade korta långkalsonger på jobbet, hemstickad mössa under joggingturen och snyggaste raggstrumporna under duntäcket. Ja ni ser vad bra jag har det. Men inte känns det som första dagarna i juli? Jag njuter av ljuset men det är verkligen kallt. Huu. Kanske har värmen bara tagit en paus nu när jag ändå arbetar, så då återvänder den lagom till på fredag. Gissa om jag längtar. Fredag = semester = värme? Vi får väl se.... Nu kryper jag under täcket med strumporna uppdragna och läser min bok. Kram på er (kan behövas för att få upp värmen)

Favorit i repris

Vi är  på Öland. Sol och bad har vi ägnat oss åt både lördag och söndag. Igår åt vi kvällsmat i Kalmar och hämtade E som bor hos oss för tillfället och till vår glädje gärna ville komma med ett par dagar. Idag har det varit lite kallare så vi tog en runda i Borgholm och efter lunch ett par timmar på Borgholms slott. Av någon anledning fascineras vi av gamla byggnader, eller så är det friheten i kombination med att veta att någon redan för längesedan gått på samma mark. Ibland önskar jag att träden, som är flera hundra år gamla, på borgområdet kunde tala om vad de upplevt.

Lediga dagar blir jag eftertänksamt tacksam för alla fina människor vi har runt omkring. Mina och  Ts föräldrar som fortfarande finns där, vänner nära och lite längre bort men där vi får vara en del av deras liv. I vårt hem, oavsett var vi är, finns just nu fyra "barn" och vi ska göra allt vi kan för att lära dem att kärleken är det viktigaste och att de får vara precis den de är skapade att vara. Det ger styrka när livet inte blir som man tänkt.

Delar bilder som gör mig glad:

Skolavslutning

Det finns inte mycket som är så härligt och nostalgiskt som skolavslutning. Solen skiner på oss idag och vi ser fram emot ett långt och härligt sommarlov. Vi äter lunch med mor- och farföräldrar och ikväll blir det lite annat firande.

Barnen har alla ett kämpigt läsår bakom sig, men det är härligt att se resultaten både i redovisningar, bilder och betyg. Nu ligger flera lediga veckor framför oss och vi ska njuta av varje stund i den blomstertid som kommer.

Lördag

Lördag idag, fast det känns som....jag vet inte vad. Det är nog 1 maj, ledigt en vanlig onsdag som rört till det lite för mig. Sakta men säkert acklimatiserar vi oss till att vara en "arbeta måndag till fredag familj". Ännu är vi inte helt säkra på att det passar oss, men veckor när det är röda dagar mitt i som förra veckan eller ännu bättre nästa vecka då är det verkligen helt fantastiskt att få vara extra ledig.

Solen skiner på oss idag. A och jag gick en långpromenad och sedan har vi städat; hustak, altan, utemöbler, cyklar och allt möjligt vi kom åt. Det är snart bara lite blommor som saknas för att det ska vara "vårat" ute hos oss också. SKÖÖNT. Det bästa med våren är att studsmattan kommit fram, ja det tycker ialla fall Hanna och Samuel. De skulle kunna hoppas hela dagen och ändå inte vilja gå av. Ser så härligt ut!

En arbetskamrat sa en dag; "Jag är så glad att jag har ett arbete att gå till, det är fantastiskt. Dessutom är det ett jag gillar". Om detta kan jag bara hålla med. Jag är inte van att arbeta mån-fre och inte 40 timmar i veckan, men vad spelar det för roll, det är ett jag gillar och att ha ett sådant arbete är fantastiskt.

Nu ska jag natta en tröttkille och sedan ska jag fixa lite i husvagnen, för det är ju en sak till med våren som är härlig. Att ta en tur......

Livet är skört

För en vecka sedan förlorade en av vår tonåriga dotters klasskamrater sin mamma, helt oväntat. Det finns inga ord för sorgen när någon man älskar inte finns i ens närhet längre. Varje dag säger jag hejdå till barnen och maken innan jag åker till jobbet, någon gång på dagen hör jag av mig med sms för att höra att allt är som det ska, på kvällen vill jag att alla ska må bra och haft möjlighet att prata om man är arg eller ledsen innan man somnar. Denna veckan har det blivit mer än vanligt.

Jag är ingen rädd eller ängslig person, men något som verkligen skrämmer mig är att jag skulle förlora någon i min allra närmsta familj. Mina tankar går till var och en som förlorat någon nära, någon man älskar högt. Jag kan inte förstå, men ni finns i min tanke, i min bön inför morgondagen. Den morgon dag vi inte vet något om. Livet är skört, morgondagen är inte självklar för någon av oss. Så ta hand om er och varann och glöm inte vara tacksam för nuet, åtminstone då och då.

Så det kan bli

I natt har vi sovit oroligt. Lille S har kastat sig fram och tillbaka i sängen och gnällt. "Ont i örat mamma". Efter både nässpray o och värkmedicin blev det lite bättre en kort stund......ungefär till lille S halkade ned från berget av kuddar. Troligen har mamman, som hela tiden varit på sin vakt, sovit ännu sämre än lille S. När han vaknade vid 5-tiden var han het som en spis och ville ha "nälling". Mamman puttade på pappan och efter en kort diskussion insåg mamman att kommer bli en dag av VAB.

I alla fall, en timma senare sitter en mycket pigg liten kille och hoppar på mamman. "Nu rukost va". Som bortblåst är febern och även om han kliar sig lite i öronen så säger han sig inte ha ont. Pigg som en lärka har han ätit frukost med föräldrarna, hjälmen och motorsågen. Vi får väl helt enkelt njuta av dagen som den blir och bara hoppas att det inte blir återfall i feber och öronont, utan att det är klart nu.

Helg hos familjen H

Vi har haft en lugn helg, med våra mått mätt. J som har oss som kontaktfamilj har varit här, han och S har varit i badhuset och A naturligtvis i stallet. Igår åt vi middag med familjen Max, både spontant och mycket trevligt. Det enda mörka molnet på den annars ganska blå himlen denna helg har varit lite maskinproblem. Datorn som låste sig.....behöver jag tillägga att den kanske gjort sitt efter ca 10år. En tvättmaskin som visade ERROR och som sedan blev strömlös och ett allt starkare brummande från ett ändå ganska nytt kylskåp. Datorn har fått vila sig och funkar nog tillräckligt för att jag i alla fall ska kunna ladda över det som saknas på USB. Tvättmaskinen har efter ett dygns vila klarat att tvätta en tvätt utan att bli error och A och T har städat bakom kylskåpet. (Se bild)

Det blev mycket tyst om kylskåpen efter städningen, så tyst att T var tvungen att öppna och titta /lyssna om det verkligen var på och lite oroligt säger han till A och mig....."jag undrar om kanske sladden åkte ur i alla fall när vi sköt tillbaka skåpen". A och jag tittar på varann och brister ut i storskratt. T förstår först ingenting. "Men du" säger jag "såg du inte att lampan var tänd när du öppnade skåpen" T går tillbaka och öppnar igen och vi får oss alla tre ett asgarv. En typisk pappagrej i den här familjen. Nu hägrar lugnet. A och S har studiedag imorgon men för oss andra är det arbetsdag så snart blir det kudden.

Spindlar som kvällsaktivitet

Vad diskuterar ni vid middagsbordet? I vår familj diskuterar vi allt och då menar jag verkligen ALLT, även om vissa saker kanske borde väntat till efter maten. Idag diskuterades skoldag, läxor, arbete, vasalopp och KÄNDISAR. T var mäkta stolt över att ha åkt vasaloppsbuss med Anja Pärson (med familj). S var om möjligt ännu mer imponerad av faderns bussresa, att fadern åkt 9 mil på skidor var en petitess i jämförelse. Helt osökt kom vi in på att S någon gång kanske blir tillräckligt "vuxlig" för att bli lite mindre imponerad av dessa kändisar......eller kanske inte. Varken T eller jag är väl de som samlat flest vuxenpoäng här i livet och vuxliga.....näe det får vänta.
Själv blev jag senast idag kallad lilla vän och ungdom av två olika patienter och en tredje smilade och sa att det är härligt med människor som har barnasinnet kvar.
En helt normal kväll hos familjen H ligger jag och S en stund senare skavfötters i S säng och läser högt. Då får jag se en spindel, storlek mindre, kanske 2-3 cm i diameter på väggen (i vår källare bor många av dessa djur i lite olika storlekar). Spindeln blir genast en familjeangelägenhet- S ropar , alldeles uppjagad, på A. A kommer in vänder sig om, ser spindeln, skriker, starkt, högt och hysteriskt. Hon rusar upp till T, som är den som nog tycker spindlar är mest obehagliga i vår familj. Därför har vi en tyst överenskommelse att det är han som ska ta bort spindlar som dyker upp, lite som fobiterapi liksom. Han laddar med två toapappersrullar, av en för mig ännu outgrundlig anledning, kommer in till S och försöker fånga spindeln mellan rullarna- som gjort för att misslyckas. Han tappar spindeln som landar på hans hand och han flyger så högt att han nästan slår huvudet i taket. Spindeln ramlar ner på golvet och han dänger till den med ena rullen så hårt att hade den inte varit ihålig hade hela huset skakat. Behöver jag tillägga att den dog?
Spindeln fick det att krypa i skinnet på S, A och T, men förhoppningsvis har åtminstone de yngre somnat nu, utan allt för stor oro att det ska krypa in en spindel i munnen på dem. A berättade nämligen mycket pedagogiskt för sin bror att vi faktiskt sväljer spindlar då och då utan att veta om det. Sug på den karamellen om du törs!

Narnia- himmelriket här och nu

Det är alltid lika oväntat hur man hamnar i Narnia. För oss behövdes inget stort klädskåp utan bara en kort biltur till Tandådalen. På skidor i fina spår runt Kalven (fjället) låg snön tung på väldiga granar. Vi kunde skönja Aslan i  tystnaden och lugnet och hans närhet i de oändligt vackra vyerna. Faktiskt så var känslan att bara herr Tumnus saknades.

Fjäll i sol & snöstorm

Vi begav i solsken mot Lindvallen. Simon satte en väldig fart och vi åkte upp och ned i ravinerna. Från fjällkanten kunde vi se över hela dalen och milsvitt leden framför oss. Så är fjället när det är som bäst. Vi åkte kanske 5 km och sedan byttes sol mot snöstorm på bara ett par sekunder precis som det ofta gör uppe på fjället. Men alla kämpade på och Samuel sov gott nedbäddad i pulkan och när vi nått fjällkrönet vände leden neråt till Hemfjällsstugan. Gissa om det gick fort att åka 2 km neråt med vinden i ryggen! En välförtjänt lunch tog vi oss innan vi fortsatte vår färd nedåt och hemåt. En skön dag, lite genomblåsta men alla väldigt nöjda trots lite skoskav och kalla tummar.