Andrees dop

Andree med mamma och pappa
Susanna med familj

Dagens huvudperson!

Här ser ni Arne Andree Lehman Hallberg. Visst är han finast i hela världen?! Idag har han blivit döpt i Svenasjö kapell. Han hade dopklänningen som jag sydde till Amanda och det var en fin stund. Efteråt umgicks vi och åt massor med god mat.

Amanda har drabbats av nån slags förkylning, helt slut och febrig var hon idag och missade dopfesten. Vi hoppas att hon mår bättre imorgon. Susanna och hennes familj kom till lunch idag så vi hann träffas lite innan dopet, mycket trevligt, annars bjuder helgen mest på arbete.

Mycket nu

Andree, coolaste killen
Morfar & Martina med tre yngsta kusinerna

Amanda & Andree

Kusin i kubik

GosOscar

Oj vart tog tiden vägen? När jag kom hem från jobbet för ett par veckor sedan och hade tackat ja till en högskolekurs på distans för resten av terminen tittade Tommy på mig, skrattade lite, och sa; "Ja du har ju INGENTING" annat att göra". Ok jag är mamma 100%, jobbar 50%, ska nu läsa 50% och hela familjen har diverse aktiviteter som jag gärna deltar i, dessutom höll vi på att ordna Tommy och Rolles 40 årskalas. Kan vara att Tommy var lite ironisk, men men.

Våren är härlig och vi har underbara dagar med familj och vänner. Påskaftonens 40-årskalas blev helt fantastiskt. Alla verkade trivas, så många helt underbara människor som vi får ha förmånen att känna, de lekte, tävlade och åt tillsammans med oss och Ahlgrens. Födelsedagsbarnen hade en absolut lyckad kväll. Förutom en lyckad kväll var vi så glada att få umgås lite extra med fam Toth dagen före kalaset och Hagmans dagen efter.

I veckan planerar vi för Andrees dop(den yngsta av mina systersöner) . Min andra syster Susanna och jag ska tillsammans med Andrees faster få vara gudföräldrar, gissa om vi är tre stolta! Så vi övar lite sånger och försöker komma på den bästa presenten till bästa pojken.

Vänner

Jag är så tacksam för mina vänner. För de som vill vara min vän för att eller trots och att jag är just jag. Det kan vara ett ögonblick som gör en till vänner för livet, eller en lång och mödosam väg man går tillsammans. Men det finns tillfällen när det verkligen visar sig vilka som vill vara och är verkliga vänner och vilka som bara var ett sken av en vän. De som finns kvar när världen rasar och de som frågar hur jag har det även när de vet att svaret inte är positivt. De som vågar vara på min sida även när de får lida för det. De som härdar ut när jag inte orkar vara en god vän tillbaka och som är glada för att jag är just jag. Tack alla ni som finns där för mig och min familj, jag hoppas att jag den dag ni behöver det ska finnas där för er.

Det tar inte längre tid att se saker från den ljusa sidan.

-En varmdusch och cortison som mjukar upp mina stela och smärtande leder. -En tolvårig dotter som fixar frukost åt lillebror som bara har en hand han kan använda. (Pekfingret på vänster hand är dubbelt så stort som normalt efter att han missat lite med släggan när han hjälpte pappa med veden.) -Starkt kaffe, bryggt med kärlek av min man, med mild mjölk som får mig att piggna till efter en lång vaken natt. -Lilleman som kiknar av skratt när storebror kittlar honom och busar med sin "hela" hand. -6 plusgrader och regn...vi provar cykelhjälmen och regnkläderna på en vårtur och blir nog härligt genomblåsta. Kram på er alla

Tacksamhet

Sitter i min säng med Samuel sovandes bredvid. Tårarna strilar ned för kinderna av tacksamhet. För Tommy, för Amanda, för Simon och oerhört för den varma lilla kroppen bredvid min. Efter såå många år av längtan är det ibland svårt att tro att det faktiskt är sant. Det är nästan overkligt. Så här efteråt kan jag känna saknad av att jag inte kunde njuta av min graviditet med Samuel, var ju så oerhört rädd att förlora honom, trodde verkligen inte att det skulle gå.