(Nästan) Vårpromenad

Det var lite grått i morse, men det hindrar inte en härlig långpromenad. Samuel och jag fick med oss Hanna eftersom bästaste Lena behövde ha planeringsmöte på jobbet. Vi tittade på katter,hundar, bussar, bilar, fåglar och allt möjligt annat. Är man ett och ett halvt är det sååå mycket som ska upptäckas!

Våren är på väg, i sakta mak än så länge. Visst kan jag tycka att det är vackert när det knoppas, träden slår ut och det blir grönt, men om man ser de små detaljerna finns det mycket fint även en gråmulen morgon som denna. Vi njuter av plusgraderna, dvs att man inte behöver ha vantar. Samuel tycker att saker är mycket lättare att upptäcka om han får känna på dem! Vattnet i Viskan forsar med härligt brus, fåglarna kvittrar i träden och resterna från nattens dimma hänger som påminnande droppar på de fortfarande bara grenarna. De torra bruna löven är en vacker kontrast mot den mjuka, fuktiga, gröna mossan. Fina ögonblick!

Nu bryter solen fram och jag kan ta en kopp kaffe i värmen (under filten) i en stol på altanen när Samuel sover. Tror jag ska sluta ögonen och njuta, kanske somna, en stund.

"Kriget är slut"

Jag fick en bok i min hand, av Tommys arbetskamrat. Det är inget ovanligt eftersom jag älskar att läsa....men den här boken var annorlunda och nu har jag snart läst ut den för andra gången på ett par veckor. Den tar tag i en, den är tragisk men samtidigt hoppfull på något sätt. Så för alla er som inte läst den vill jag verkligen rekommendera Morgan Allings gripande berättelse om sin uppväxt "Kriget är slut".

Maskrosbarnen finns överallt runt omkring oss, några syns ganska tydligt, men de allra flesta är inte helt lätta att lägga märke till. Det handlar också om att vilja se och våga vara medmänniska eller kanske en viktig vuxen i ett annat (än sina egna) barns liv.

Vilken härlig dag!

Elimkyrkan härliga barnkör SMILE sprider glädje. Ett fantastiskt sätt att starta dagen... Full av energi!

Städa, städa varje...dag

Samuel är den bästa hjälpredan, allt vill han. Och precis som Lotta på Bråkmakargatan kan han allt också.

Då och då blåser det snålt kring mitt jobb. Det kan vara tekniska problem eller den mänskliga faktorn som gör att allt inte fungerar som det ska, precis som på alla andra ställen. Men jag står fast vid att jag har världens roligaste arbete. Det är stort att få vara en liten länk i att hjälpa människor när de som mest behöver det. Caroline som är produktionsledare bloggar om sitt och vårt arbete på http://www.trygghetsbararen.com , så är du nyfiken titta gärna in!

Soligt fjäll

Igår gick turen mer på fjället än de andra dagarna. Barnen som är noga med hur långt vi åkt räknade ut att det var drygt 13 km. Från Huskläppen där vi tacksamt kamperar i Marias föräldrars stuga är det en brant stigning rakt upp på fjället....sedan ser man verkligen milsvitt. Hur vackert som helst, även om vädret inte är helt klart. Efter några kilometers tur på kalfjället kom vi fram till Oskarsstugan där vi kröp in, tände i kaminen och värmde oss en stund innan vi fortsatte. Ner mot Lövåsen är leden inte lika brant...men kanske nog så brant om benen är lite trötta när man ska åka ner i lössnö. Till slut kom vi alla ner och kunde åka sista biten i fint preparerat spår hem. Gissa om det var gott med kaffe när vi kom hem!

Fint på Dyllen

Idag har vi åkt på tur till Valdalsbygget. Stackars Maria har legat däckad drygt ett dygn o bara mått pyton. Idag mådde hon bättre, men stannade hemma och tog en tur i sin egen takt. Vi andra åkte först drygt 4km från Storsätern bara uppför. Vi mötte en liten dam som var mäkta imponerad över de sju barnens framfart fast det var uppför. De sista nästan 3 km var det nerför så det susade om öronen, trots att det var vindstilla. Framme vid Valdalsbygget blev det lunch. Tänk att makaroner o köttbullar smakar så gott fast de var kalla! Extra energi blev det ur kaka o blåbärssoppa. Sedan orkade vi 2.5km rakt upp på Dyllen och fick även där en stunds sol innan vi fick den härliga nästan 3.5km långa backen ner tillbaka till Storsätern. Alla vurpade...en gång eller flera. Amanda Samuel och jag gjorde en praktvurpa i en nittiograders sväng. Men nu är vi hemma: alla hela o nöjda. Maria mår bättre så imorgon ser vi fram emot att åka alla tio.

Vi är på väg till Grövelsjön tillsammans med Maria o barnen. 10 st allt som allt. Nu har vi precis tagit en paus i Orsa hos Marias gulliga föräldrar som bjudit hela sällskapet på mat o kaffe. Riktigt gott. Snart bär det av de sista 20 milen men innan dess hann vi njuta av den vackra utsikten över Orsasjön.

Lycka är en storebror som lär en allt hankan!

Vi är glada att våra barn gillar att röra på sig. Igår var det kvartsfinal för Amanda i snickarecupen o i dag äe Simon på Easy Basket Challange i Göteborg. Snön här hemma inbjuder till pulka-åkning...mysigt!

Ikväll har jag och Amanda varit på information inför höstterminen, när hon ska börja sjuan. Till skillnad från när vi var små så är det både det ena och det andra som ska väljas.... eller inte väljas. Amanda vet vad hon ska välja, tror jag, och hon verkar inte tycka det är en jättestor grej. Jag blir glad när jag ser henne och hennes klasskamrater, har ju följt dem sedan de var riktigt små de allra flesta. De verkar tycka om varandra och ha roligt tillsammans, de är duktiga, ambitiösa och inte minst har de omsorg om varann. Det gör mig stolt.

Mums

Vi bunkrar upp inför en vecka i fjällen. Det bästa är att man får slicka....