Ingen snö att klaga på

 Kvällens kommentar var Simons: "och här flyter vi omkring i medelhavet ingen snö att klaga på". Vi har haft en fantastisk sista dag i solen vid havet och njöt in i det sista medan solen gick ned nästan ensamma på stranden.
Samtidigt läser vi om ytterligare flyktingar som drunknat på samma hav som vi njuter i. Det känns orättvist. När jag tittar på barnen fyller det mig med tacksamhet. Tacksamhet över fantastiska ungar, över att ha tak över huvudet en säng att sova i och mat att stoppa i magen. Att inte känna mig tvungen att fly, tvungen att ta mig med mina barn som inte kan simma i en gummibåt över ett oberäkneligt hav. Det finns ingen, ingen, ingen som skulle göra det om man inte kände sig tvungen, om det inte var sista utvägen. De jag träffat som klarat färden har alla förlorat någon, på havet, i krig och korruption eller kanske ännu värre lever i ovissheten om de de älskar överhuvudtaget lever.
Det kan kännas som dystra tankar men de får mig att ännu mer ta vara på nuet. Känna doften av citrus, njuta av värmen som slår mot mig från klinkersplattorna som solen värmt under dagen. Lyssna till vågornas brus och vara tacksam över att jag kan springa mig svettig och andfådd helt frivilligt.
Förhoppningsvis får reflektionen mig att bli lite bättre på att vara jag och att finnas där för de som behöver både i litet och i stort, att dela med mig av den rikedom som finns inom mig i vardagen. Så Simon han har så rätt vi har haft en underbar vecka och verkligen ingen snö att klaga på.....vid närmare eftertanke inget alls att klaga på.

En vecka på Kreta.....

Tillsammans med ett eller flera barn var jag ledig större delen av sommaren. Vi är duktiga på att ta tillvara de små stunderna, av vila, fint väder, ledighet, tid tillsammans.....men förutom en vecka i juli saknade vi den "riktiga" sommaren. Ni vet, när man kan gå i linne och shorts dygnets alla timmar utan att frysa. Först tänkte vi att en resa till varmare breddgrader i slutet av sommaren hade suttit fint, men vi fick inte ihop det, alltid någon som var upptagen på aktivitet eller arbete. Vi surfade runt lite och hittade en resa till Kreta på höstlovet, sista veckan på deras lågsäsong, kändes som om den var gjord för oss :) 

Just nu så innerligt glad att vi inte åkte i slutet av sommaren..... de senaste veckorna har varit ett rent h*vete för mina leder. Instabilt kallt väder är helt enkelt inte min grej. Kände redan första morgonen; då det för övrigt ösregnade så att det var fullständiga vattenfall i varenda trappa på resorten, t o m ned i restaurangen, att jag hade mycket mindre ont och därför slappna av. Helt ljuvligt.

Efter regn kommer sol och tis-fre har vi haft som med vissa slöjmoln, poolen är kall att bada i men medelhavet ljummet och gott. Det blir mörkt vid sextiden så vi har lagt oss tidigt och sovit som små grisar varenda natt.

Den 4 km långa stranden inbjuder till löpning i sten och sand, jobbigt men härligt. I kväll när solen gick ned var jag bara tvungen att stanna i den varma vinden, lyssna på de stilla vågorna som slog. Ett av många tillfällen denna vecka att bara vara. Nästan overkligt att stå, tillsynes, helt ensam på en så lång strand och se himlen färgas rosa bakom bergskonturerna nog så vackra i sig och höra vågorna slå. Frid i själ och hjärta att bara vara där och då.