Alexander 18 år

Tommy, Samuel, Anneli, Alicia, Alexander

Emanuel,Emilia,Simon

Olivia, Emilia & Amanda

Blåbärshoppning i det nya ridhuset

Amanda & Atlet gjorde bra ifrån sig, Clear Round och fick en fin rosett.

Advent

Det bästa med att planera saker är att det lämnar utrymme för spontana infall och snabba förändringar. Den här veckan blev inte alls som vi hade planerat, utan antagligen mycket bättre. Jag skulle ha jobbat onsdag och torsdag, men det blev tisdag istället, på kort varsel. Kvalitetsarbete...en hel dag ihop med Agneta som verkligen sprudlar av ideer och som är klok som en bok. Får vi hållas tror jag att resultatet kan bli riktigt bra.

Arbete, utvecklingssamtal, fritidsaktiviteter, hushållsarbete....allt har bytt plats i tiden denna vecka tycks det. Även om vi är trötta idag så tror jag att hela familjen är nöjda med resultatet. Det mesta har blivit av och i eftermiddag och kväll har vi haft det både gott och mysigt i vårt adventsstädade och pysslade hus.

Pepparkaksgubbar; Ida, Simon, Andreas och Amanda

Samuel ville gärna hjälpa till; att smaka

Hanna tog ett kex i väntan på att pepparkakorna blev klara och mammorna fick sitt eftermiddagskaffe

Simon hade med sig Andreas och Ida, kompisar som han hängt ihop med sedan han bara var ett par år, hem. Pepparkaksbak stod på beställningen. Inte mig emot. Härligt att få använda alla fina pepparkaksformar. Pepparkaksformar är nog det enda jag faktiskt samlar....det finns ju så många fina! Ändå måste väl sägas att det blev mycket hjärtan, stjärnor och änglar så här i jultid....men en och annan häst fanns det utrymme för. De bakade med stort engagemang och tålamod. Andreas tyckte att degen aldrig blev mindre trots att de bakade, vilket tydligen var ett arv sa hans mamma när jag pratade med henne, men efter lite peppande från kompisarna så orkade han lite till. Efter en stund kunde de bjuda på nygräddade pepparkakor till eftermiddagsfikat. Varsin burka att gotta sig åt i väntan på jul blev det också.

Tommy hämtar Amanda, Simon och deras kompisar på kvällens disco, jag fick en "Iris kaffe" av Lena och innan jag kryper till kojs ska jag förbereda en smörgåstårta.Imorgon är en ny dag med väntat och oväntat innehåll. Jag ska fixa en smörgåstårta till Alex som fyller 18 (hur blev han så stor?), Amanda ska till stallet på blåbärshoppning och sedan är det dansuppvisning x 2 (om jag törs och klarar att hålla mig på fötterna). På kvällen ska vi fira Alex och har vi tur får vi träffa en alldeles speciell person. (Näe inte tomten). Natti

Årlig besiktning

Igår var jag på reumatologen på Sahlgrenska på kontroll av min reumatoida artrit. Det kan bara konstateras att min sjukdom håller sig i schack med hjälp av medicinen Enbrel som jag tar varje vecka. Elisabet min fina doktor sa att det egentligen är mer tur än skicklighet. Rätt medicin ska sättas in vid rätt tillfälle. För mig var det Enbrel vid ett svårt skov, eller snarare tumornekrosfaktoralfa, i form av Remicade för snart 10 år sedan när mina leder var svårt inflammerade och sjukdomen på frammarsch. Att häva i rätt ögonblick.
Jag tänker att det är så med mycket...med många olika saker. Att göra saker, att det som sker sker vid rätt tid och vid rätt tillfälle. Allting har sin tid läste Amanda och jag i hennes andaktsbok tidigare i veckan, ofta handlar det lika mycket om att vänta ut rätt tillfälle som att skynda. I vilket fall som helst; jag gick igenom kontrollen. Min tid är nu!

Ett annorlunda inlägg

Jag brukar oftast inte skriva om mitt arbete; av hänsyn till de som ringer, mina arbetskamrater och min arbetsgivare. Men efter dagens tidningsrubriker kan jag faktiskt inte låta bli. Jag vet att både jag och alla mina kollegor varje dag gör vårt yttersta i varje situation. För att ALLA som ringer ett nödsamtal ska få hjälp, rätt hjälp, i rätt tid på rätt plats. Om situationen upplevs allvarlig för den som ringer då är den det för oss också. Alla får tycka och tänka vad de vill...men oavsett situation, så vore det bra om fler granskade kritiskt innan de dömde.

Lycka är att vakna bredvid min fantastiska man, att lyfta upp en morgonvarm gosig Samuel och snofsa i hans hår när han äter välling. Lycka är att väcka en morgontrött (nästan) tonåring och få en kram och när en morgonpigg Simon vill att mamma och bara jag ska göra välling till honom också. Lycka är att bussen kommer på utsatt tid och en gullig arbetskamrat att åka med sista biten till jobbet. Det är också en hög fantastiska och inspirerande kollegor och en sjuksköterskedag på jobbet, för att utveckla vårt arbete. Att bli bjuden på lunch...även om det inte fanns något vegetariskt alternativ är också lycka, för det var gott med potatisbakelse och olika sallader och nybryggt kaffe på maten. Lycka är engagemang och att ha saker gemensamt.
Att mötas av en leende kramsjuk ettåring och en 10åring som vill kittlas när man kommer hem står högt på lyckoskalan. En svärmor och svärfar som tagit hand om minstingen, hushållsarbetet och logistiken så jag kunde sätta mig till ett dukat bord och äta nylagad middag är lycka för mig. Nu är hela familjen samlad igen. Simon hemma från basketen, Amanda från ridningen och maken från konsert med storbandet. Samuel ville gossa, kramas och hålla i sin mamma när han somnade gott i sin mjuka säng. Nu levande ljus och kanske till och med ett glas vin så här på onsdagskvällen. Jag böjer mig ödmjukt i tacksamhet och tänker på alla de som inte har det lika bra som jag.

Tiden går fort....

Samuel hos frissan första gången....

...eller mer så här och då tyckte ändå vår bästa frissa Daniela att han satt ganska still!!!?


Det ska va gött att leva....

En vampyr, en teletubbie och en sjörövare i väntan på fam Persson

Full koncentration över farmor och farfars golv

Förra veckan var det höstlov. Vi har en härlig höst. Mycket att göra...ja fullt upp, men allra mest av saker vi tycker om och är glada för. Det är gott att få vara tacksam för alla de små stunderna; en fotbollsmatch med Amanda eller kanske ännu hellre en hoppning i ridhuset, en aftonbön med Simon eller att stå till knäna med utklädningskläder för att leta efter det perfekta till cirkusparaden. De är så många de bästa stunderna, att ha Samuel gående med full koncentration på att hålla balansen eller höra honom ropa på katten är också helt underbart. På lovet fick vi vila hos svärföräldrarna i Nittorp... men med halloweengäster och vi träffade mina systrar och härliga kusiner. Nu är det inte långt till advent, men för mig får gärna värmen stanna ända till då och då vill jag helst ha någon meter snö, om jag får önska.