Kärleken är

Här i den stilla gryningen
kan jag känna allting andas igen.
De tunga molnen drev iväg med vindarna
inga tårar ifrån himlen blir till regn.
Vi hör orden i en sång
som finns kvar här i våra hjärtan,
nu i lugnet efter storm.
En ängel flög förbi,
mot himmelen så fri,
men hon lämnade sitt leende på vår jord,
som en sol som värmer oss
och som en himmels stjärnebloss,
så vi kan betrakta livets skeende med en tro:
Kärleken är.
Text Ingela Forsman

Blandade julbilder

Juldagsmorgon

God Jul på er alla!
Små snöflingor singlar ned utanför fönstret och solen ger ett orange sken över trädtopparna. Fåglarna äter sig mätta vid fågelbordet och i busken ligger katten på lur. Vi har haft sovmorgon. Simon låg länge och läste i någon av sina 10! Suneböcker som han fick igår, Amanda pysslade med någon tomte och Samuel mellan mig och Tommy, varm och go, låg och jollrade. Efter att ha varit hos mamma och pappa med mina älskade systrar och deras familjer igår har vi nu landat i skogen hos bästa svärföräldrarna.

Vi har en sån där lugn jul som jag nästan bara trodde man kunde önska sig. Tommy och de stora barnen har åkt till Isaberg för att byta slalompjäxor och ta några varv i backen. Lite senare kommer svägerskan och hennes barn. Jag hoppas på en liten tur i svärmors längdspår lite senare idag. Ha det skönt och ta hand om varann!

Ett stort paket

Här om dagen fick jag en avi på posten. Det händer då och då eftersom jag gärna handlar på nätet. Men den här var annorlunda. Jag brukar med spänning se fram emot att mina paket ska komma, men nu kunde jag inte komma på att jag skulle ha beställt något. Paketet var från ett läkemedelsföretag. Egentligen inget konstigt med det för då och då beställer jag, eller så kommer det ändå, material om allt från omläggninsset till medicin och sjukdomsinformation. Men som sagt kunde jag inte komma på att jag beställt något, dessutom vägde paketet 11kg. Lite väl tung info kan man tycka.

När jag grunnat och grunnat utan att komma lösningen närmre tog jag mig idag för att ringa till dem som skickat paketet. De lät först lika frågande som jag för så tunga paket brukade de inte skicka. Mycket att göra hade de också men tjejen jag pratade med bad att få ringa tillbaka när hon klurat ut vad mitt paket innehöll. Det gick en stund och sedan ringde hon tillbaka och sa " Jag får gratulera" och jag kände mig plötsligt som ett ännu större frågetecken. Det visade sig att jag vunnit en tävling på alltforforaldrar.com och ett helt års förbrukning av tvättservetter. Jag blev riktigt riktigt glad för mitt stora paket som jag nu baxat hem från affären och ställt upp i förrådet. Ett års förbrukning är en guldgruva för en mamma och en baby....

Det lider mot jul

Det är så mörkt på mornarna. Vi tänder vårt kalenderljus och ser fram emot jul. Barnen har en paketkalender där de öppnar paket var tredje dag. På eftermiddagarna pysslar vi med julklappsinslagning, bakar lite, kokar lite godis, åker snowracer eller bara njuter av att vara ute och av att julen snart kommer. Förväntan är härlig.

Lucia

Amanda i skolans luciatåg

Hampus, Simon, Amanda & Julia

Ute är mörkt och kallt, i alla husen,

lyser nu överallt de tända ljusen.

Vi har sett fina lucior, tärnor, tomtar och annat som hör ett luciatåg till, flera gånger, de senaste dagarna. I vårt hus brinner ljus för att lysa upp. Nu ska jag åka och hämta fler hos Marie. Partyliteljus beställda innan Samuel föddes. Imorgon hoppas jag på en tur till IKEA med Lena och Hanna för att ladda ljusförrådet till jul.

Finaste leendet

Vår lille Samuel är inte helt lättflörtad. Han skrattar mest åt sina storasyskon. Men helt plötsligt kunde han tänka sig att skratta framför kameran.

Ont

Yrvaken. Vad är det som låter? Telefonen? Tittar på klockan. 02:27. Dolt nummer. Svarar. Du min vän från förr. Hör din skakiga stämma. En röst jag känner igen men ändå så annorlunda. Fylld med ångest, skakande av rädsla, vag men gäll. Jag lyssnar i timmar till din berättelse och önskar att jag kunde göra något mer. Att jag kunde lappa och laga dig. Du trasiga vän. Om det var möjligt skulle jag göra dig lika vacker på utsidan som skärvorna blir mosaik på insidan. Önskar att de inte skulle skava, inte skära hål. Sakta laga och pussla med kärlekens lim och murbruk. Älskar dig.

Cirkusskola

Simon på bollen

I höst har Simon gått på cirkusskola, han har tyckt att det har varit jättekul. Idag har han haft pirr i magen hela dagen för ikväll var det avslutning. Många duktiga barn visade sina konster. Jag är så imponerad av Louise som har hand om cirkusskolan. För att göra mycket av det hon lär barnen måste de verkligen lita på henne och hon verkar tycka att det är så roligt. Uppvisningen var bra, kul och fin. Simon ser såå fram emot nästa termin.

VINTER

Det är vinter.
Snön ger ljus som gör dagen längre.
Det vita i kontrast gör kvällens svarta mörker vackert.
De avklädda trädens konturer syns blänkande
mot den iskallt blå himlen.
Mina steg knarrar tyst och dovt.
Solens klara strålar reflekteras.
i den spegelblanka hårda isen.
Min andedräkt blir ett moln av små droppar.
Mina kinder kyssta av sol och kyla.
Så tacksam att leva här och nu.

Adventsmys

Med snön yrande utanför ägnade vi helgen åt adventsbak. Tommy var skeptisk till vår entusiasm och till julmusiken som strömmade ur både högtalare och våra munnar. Men både lussebullar och pepparkakor blev lyckade. I veckan har Amanda och Simon varit lite småkrassliga, för friska att vara hemma men för sjuka att vara i skolan. Vi har röjt och tagit fram stjärnor och adventsljusstakar i sakta mak och vilat mellan varven. Men nu finns det ljus i alla fönster och vi ska ägna nästkommande helg till att ta det lugnt tillsammans med goda vänner. Alexander fyller år på lördag och ska firas med smörgåstårta och på söndag hoppas vi få med oss familjen Ahlgren hem efter kyrkan.

Inte för alla

Jag såg i lokaltidningen att det var Elviskonsert i kyrkan. Tänkte först att det är ledsamt att inte vara med. Men när jag funderat lite kändes det bara tragiskt. Hade det varit för att jag sjöng så extremt dåligt som jag var ombedd att inte vara med så hade det väl känts ledsamt, men nu är ju inte fallet sådant. Jag är ingen skönsångare, utan sjunger hellre än bra, det här handlar om helt andra saker. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur kyrkans ledare kan vädja till en medlem i församlingen att inte delta för att hon, i det här fallet jag, irriterade den anställde som hade hand om verksamheten. Irritationsmomentet var att jag inte kunde och aldrig kommer kunna acceptera psykiska och fysiska kränkningar oavsett mot vem och dessutom pratade jag direkt med den det gällde. Jag respekterar varje människa som hon är, men kan inte acceptera vilka handlingar som helst bara för det. Upplevelsen blev att i den kyrkan tror man att det som inte syns inte finns och att det är enklare om alla bara låtsas att saker inte hänt. Ja det kändes bara tragiskt.

Samuel, Simon, Amanda, Julia, Hampus och Oskar. Kusiner som gillar varann.

Samuel och Oskar, nyaste kusinerna, båda födda i september i år.

Morgonmat

Samuel sover så gott på nätterna och då gör jag det också. Inatt sov vi så gott att Samuel glömde äta vid två-halvtre som han brukar vilket resulterade i värsta matmaratonen nu på morgonen. Han har ätit halvsovande vid mitt bröst i stort sett hela tiden mellan fem och halvtio. Nu är han mätt och har somnat så där härligt avslappnat som bara bäbisar gör. Han sover i vagnen och det blev tomt i min famn efter hans lilla varma kropp. Det känns som om jag skulle kunna bära honom hela tiden, saknar honom så fort jag lagt ner honom. Men nu ska jag ladda inför nästa omgång Samuelmat med dusch och frukost.

Det är fascinerande hur allt förändras när man har ett underbart litet spädbarn att ta hand om. Jag brukar tycka att jag är ganska effektiv och gillar att ha många bollar i luften samtidigt. Men samtidigt som vårt tredje lilla mirakel föddes så försvann de förmågorna helt. Igår till exempel skulle jag städa lite och då menar jag lite. Tänk att det kan ta typ åtta gånger längre tid att bädda rent en säng än vad det brukar. För mellan de olika momenten så behöver det lilla miraklet mat, värsta hungersnöden uppstod redan när jag bara dragit lakanen ur sängen. En arg liten kille fick vänta medan jag slängde ut täckena på altanen. När han sedan 40 minuter senare ätit färdigt, hur mysigt som helst med matstund men ändå, tryckte jag in lakanen i tvättmaskinen. Men tror ni jag kom ihåg att sätta på den? Inte då! Sedan var det dags att ge sig iväg för besiktning på BVC, som tur var gick det lilla undret igenom. Han hade ökat 200gr i vikt sedan förra veckan.

Väl hemma igen satte jag på tvättmaskinen och tog en svängom med dammsugaren, för ljud det gillar Samuel. Han hade såå mycket att titta på medan jag gjorde det. Och sen då? Jo dags för mer mat, lite blöjbyten och annat väsentligt i en gossig babys liv för att sedan somna gott i vagnen så att vi kunde ta en promenad för att hämta storebror på skolan. Det var en skön höstpromenad med vind och kyla bitande i kinderna. Vi hittade många fynd på vägen, löv, bär och annat för fina stilleben. Både Simon och Amanda hade med sig kompisar hem, det är alltid lika trevligt.....men nån städning elle bäddning hanns liksom inte med, för visst är det viktigare med läxläsning, mellanmål och skjutsning till olika aktiviteter.

Kvällen fortsatte i samma lunk och när jag till slut fick lägga i rena lakan i sängarna var täckena minst sagt härligt genomvädrade och strax efter midnatt somnade Tommy, Samuel och jag väldigt gott efter en riktigt härlig dag.

Äntligen riktigt hungrig

Till slut har det alltså hänt; jag är hungrig och längtar efter mat. Utan att må illa. Absolut underbart. Jag firar med yoghurt och müsli och valnötter. Jättegott!!

Underligt att tiden kan gå både fort och långsamt samtidigt. Imorgon är Samuel 3 veckor, på bilden här är han 2 veckor. Även om vi fortfarande håller på att lära känna varann så känns det som om han varit här länge.

Imorse gossade han i Simons famn framför TVn och sen fick han ren blöja och kläder av Amanda. Så nöjd med sina härliga storasyskon.

Höst

Jag tycker verkligen om hösten, den höga luften, solen som fortfarande värmer och de underbara nyanser som färgar löven. Samuel och jag har varit på långpromenad idag. Vagnen går bra att köra i skogen också och lillprinsen sover så gott när det hoppar och skuttar lite. Solen värmer och just nu sitter jag på altanen och skriver, väntandes på Lena och Hanna, och kanske Mikael också, för lite eftermiddagsfika. Simon övar trummor och Amanda är hos en kompis. Ibland har jag svårt att njuta av lugnet i stunden, men just nu känns det bara härligt.

Brittsommar

Stolta farföräldrar på besök, Samuel blev uppvaktad med fina hemsydda kläder, samt ordentligt med fika till syskon och föräldrar. Vi är så bortskämda med underbara föräldrar och syskon!!

Igår firade vi Hampus(systersonens) födelsedag och hade en trevlig eftermiddag och idag besök av farmor och farfar.

Samuel sover gott i sin gröna vagn omgiven av Barbapapa. Han gillar att ligga i den både ute och inne och tur är väl det eftersom mamman har mycket promenad i benen. Idag blev det en solig långpromenad på asfalt, en omväg till affären.

Mysigt med fika på altanen en härlig brittsommar dag som denna. Farmor hade bakat Silviakaka och Simon chokladbollar och kaffet smakar väl sällan så gott som när man dricker det ute. Vi hade en röjareftermiddag. Städade lite i trädgården och gjorde i ordning altanen för vintern. Sen var det extra gott med fika.

Amanda och Humleblomster gjorde konster och hoppade hinder. Simon klättrade både på gungställningen och på taket. Egentligen hjälpte han Tommy att vinterförvara dynor på vinden, men var ju tvungen att testa om man såg mer på taket.

Vi trodde Simons solros som han satte i våras var förlorad, vet inte hur många gånger rådjuren varit och ätit på denna. Men nu alldeles i slutet av sommaren eller snarare på hösten, se vad fin den är!!

Det har varit en härlig dag. En härlig vecka om jag tänker efter. Kan bara vara glad och tacksam över att få ha det så här bra.

Samuel äter och sover och där emellan underhåller han oss alla med mysiga miner och ljud. Amanda och Simon älskar att ta hand om honom, kramas och byta blöjor. Gissa om han är uppassad och har det bra!

Det luktar baby

Så har det helt plötsligt gått mer än en vecka sedan Samuel föddes, känns mer som en dag eller två. Igår blev Samuel utskriven från sjukhuset så nu slipper vi åka morgon och kväll för att få antibiotika i Borås. Han verkar må bara bra, äter som en häst och sover mellan måltiderna som en liten prins i vagnen eller sängen. Det bästa han vet är att ligga i Amanda eller Simons famn och bara gotta sig. Vi har haft flera trevliga besök sedan vi kom hem, så fikan får den lille gossen med modersmjölken, vare sig det är nyttigt eller ej. Idag är det städning på schemat, med tvätt och handling....får se vad han gillar det.

Vänta dig mirakel

Tittar du på mig, kikar jag på dig, här 1 dygn gammal

Med stolta storasyskon
Amanda, Simon & Samuel

Alldeles nykläckt, bara ett par minuter gammal i mammas famn

Så kom han då, vårt mirakel ett litet underbarn. Till såå lyckliga föräldrar och såå stolta storasyskon. Född den 28 september kl 13.02, vägde 3170 gr och var 51 cm. Förlossningen gick jättebra för mamman men lite tyngre för lille Samuel skulle det visa sig. Jag blev igångsatt strax efter kl 10 på fm eftersom jag hade extremt jobbigt att andas och tre timmar senare såg Samuel dagens ljus för första gången. En solig höstdag med klar luft och vackra rödgula träd utanför förlossningsrummet. På BB tyckte vi att Samuel uppförde sig lite konstigt och det visade sig att det frestat på att komma till världen. Så förra veckan tillbringade vi på Neonatalavdelningen. Först ett och ett halvt dygn med sockerdropp och sedan provtagning och antibiotika eftersom de inte visste om han sockerfall berodde på infektion eller stressreaktion. Värdena vände natten mot lördag och på lördag kväll fick vi komma hem till längtande syskon. Nu åker vi till Borås 2 ggr om dagen för att Samuel ska få antibiotika i ytterligare ett par dagar, bara för säkerhets skull, men det känns inte som någon uppoffring när man har detta lilla knytte att få ta hand om. Vi är verkligt tacksamma för de underbara gåvor, mirakel, vi har i Amanda, Simon och Samuel.

Härlig höst, solvarm sten

Goda äpplen från vårt lilla träd blir härligt äpplemos.

Lördag

Idag är det flyttdag för båda mina systrar. Tyvärr är jag inte så hjälpsam, bära kartonger är inte min grej just nu. Martina passade på att rensa sin garderob inför flytten och gissa om hon hade en systerdotter som var glad för det! Två påsar med snygga alldeles lagom stora kläder. Det är lycka när man håller på att bli tonåring verkar det. Susanna och Henkes lille pojke ska nog heta Oskar och en lycklig mormor ska få barnvakta det knappt två veckor gamla gossebarnet medan Susanna organiserar flytten.

Här är det lugnt, Amanda och Tommy är ute och springer, Simon och jag spelar spel. Det får bli promenix för mig senare idag för jag vågar inte gå själv när det är tungt att andas. Annars ser vi fram emot kvällens surströmmingsskiva hos familjen Karlsson. Varken Tommy eller jag har ätit surströmming förut så visst har de rätt i att det var dags för oss att pröva på. Om det inte faller i smaken så har jag i alla fall fått äran att stå för efterrätten. Det blir kladdkaka och jag hoppas det ska slinka ner oavsett om man ätit surströmming eller inte.

Älsklingsbebisar

Igår fick jag den stora äran att träffa lilla Hanna, som inte riktigt skulle vara född ännu. Eftersom jag ändå skulle till Spec MVC i samma hus var jag ju tvungen att titta till min favoritLena och lilla nytillskottet. Gissa om hon var sötast i världen så liten hon var. Jättefin!

Besöket på MVC gick också bra. Även om min kropp har blivit en ballong och jag har jobbigt att andas och röra mig så verkar babyn må bra, åtminstone visade CTG och ultraljud det. Nytt besök på fredag och skulle jag må sämre eller inte orka så sätter de igång förlossningen. Men jag hoppas kunna vänta ut babyn och kroppen, tror kanske det är bäst för oss båda om det får bli som det blir.

Höst

Det är mörkt länge på mornarna nu, ska man gå ut är det reflexväst som gäller. Samtidigt som mörkret smyger sig på är det gott med höstvindarna som biter lite i kinderna och frosten som friskar upp. Idag blir det besök på spec MVC i Borås, få se om de har något att tillägga om mitt något ballongliknande utseende. Jag ska försöka fortsätta andas en stund till. Förhoppningsvis orkar jag ta en sväng förbi Lena och lilla Hanna innan jag åker hem, för Simon har tvättat och torkat de allra sötaste babykläder i ministorlek så att Hanna ska ha något "eget".

Det är inte ofta det blir som man tänkt sig. Igår tänkte jag till exempel ha en lugn kväll hemma, med familjen utökad med ett par Månssons barn eftersom Maria är på bröllop. Absolut inget speciellt, men tänk så det kan bli. Hela dagen drogs jag med bultande huvudvärk som inte ville släppa, trots vila och Alvedon. Det blev en akut tur till förlossningen eftersom de misstänkte att jag kunde ha havandeskapsförgiftning. (Så farligt tyckte inte jag att det var, men i alla fall) Efter diverse provtagning och medikamenter övertalade jag "farbror doktorn" om att jag nog ändå som bäst i min egen säng eftersom proverna inte visade något.

Imorse var huvudvärken borta och jag mådde rätt bra, till jag tog en tablett ( i yttepyttestyrka) mot högt blodtryck. Sen har jag mått mer illa än nånsin och varit helt yr hela dagen. Imorgon ska jag på kontroll och hoppas att det var huvudvärken som fick blodtrycket att stiga och inte tvärtom. Kvällen på förlossningen avslutades först vid 23....det var den kvällen. Hoppas på lite lugnare idag.

Det sista av sommaren

Väntan

Vi vet hur det känns att vänta, och att längta så att hjärtat nästan brister, eller kanske gör det till och med det ibland. Vi vet hur det känns när klumpen i magen växer och man bara vill skrika högt. När det är svårt att gå ut för att man inte orkar med att möta någon mer som har en babymage eller ett spädbarn. När det känns som om hela kroppen går sönder om man ser en gravid i tv-reklamen. . Osäkerheten om vi skulle kunna adoptera eller inte, om det finns nåt barn som behöver oss. Det är känslan av att inte veta och av att längta efter att bli fler! Det spelar ingen roll hur lång tid som går eller vad som händer, den känslan kommer vi aldrig att glömma

Kanske är det därför overklighetskänslan är så total för mig. Jag har ägnat åtta månader åt att må illa, kräkas och ha ont och det är inte ens i närheten av uppoffring. Vi är inte jätteoroliga längre men att vi ska få en baby inom ett par veckor är svårt att föreställa sig. Längtan efter barnet som växer i min mage är oändlig och ändå kan vi inte förstå att det är sant.

Världens finaste kille

Jag har fått en systerson till!! Igår kl 09.52. Både han, syskonen och föräldrarna mår bra, och vi är världens stoltaste...det får man väl vara som moster. I eftermiddag ska vi få träffa den lille prinsen. SÅÅ SPÄNNANDE!

Livet

Skjutsade tre nöjda barn i ösregnet till skolan i morse. De klagar inte när det regnar utan tar på sig regnkläder och cyklar som vanligt, men idag skulle jag ändå till Lena och då fick de åka med på vägen. Dessutom har Amanda stukat sin fot så en promenad är väl mindre lämplig även om jag vill att hon håller igång foten för att stukningen ska gå över fortare.

Det känns höst på riktigt. Jag saknar att arbeta men försöker strukturera dagarna lite....annars blir jag alldeles för rastlös. Regnet öser ner ute och jag myser med tända ljus och brasa. Idag tog jag med mig hembryggt kaffe och muffins till Lena på sjukhuset, trevligt med lite sällskap. Simon har myggbett på ena benet och vaknar av och till under nätterna för att det kliar. Amanda har som sagt stukat foten....små krämpor som kommer när allt kör igång. Så glad att barnen trivs med skolan och att det inte är större blessyrer. Nu ska jag försöka äta lite lunch innan jag handlar och hämtar barnen.

Att göra....ingenting

Ines och Amanda plockar svamp

Barnen hälsar på kossorna i hagen

Farfar Bernt hjälper Elin och Amanda med dagens skörd av kantareller

Slappa lite i farmors säng, mycket mjukare än liggunderlagen på Bjugges-

Simon, Ines & Karin

Att bara vara, det är härligt. Vi har njutit av allt och ingenting tillsammans med familjen Ahlgren på Bjugges, ett litet torp utan el och vatten, inte så långt från Tommys föräldrars hus. Vi har eldat i spisen till vi blev helt svettiga, lufsat runt i underställ och raggstrumpor. Pratat, sjungt lite, varit tysta och tagit en tupplur. Det har varit varmt och regnigt men vad gör det om man har regnställ och stövlar. Livskvalité för oss är olika saker olika dagar. I helgen har det varit att vi får vara med människor vi tycker om och där vi alla får vara som vi är, att ha några att grilla mackor i spisen med och som, precis som vi, kan somna en stund på soffan trots lite barnstoj runt omkring. Vad är livskvalité om inte en kram från Ines, fyra barn med fantastiskt ordförråd att vara stolt över, sovande barn på loftet, att cykla 1.5 km genom skogen för att hämta lite mer vatten till morgonkaffet och att mötas av underbara svärföräldrar och så mycket annat...... Det ger verkligen energi för en ny vecka.