Morgonmat

Samuel sover så gott på nätterna och då gör jag det också. Inatt sov vi så gott att Samuel glömde äta vid två-halvtre som han brukar vilket resulterade i värsta matmaratonen nu på morgonen. Han har ätit halvsovande vid mitt bröst i stort sett hela tiden mellan fem och halvtio. Nu är han mätt och har somnat så där härligt avslappnat som bara bäbisar gör. Han sover i vagnen och det blev tomt i min famn efter hans lilla varma kropp. Det känns som om jag skulle kunna bära honom hela tiden, saknar honom så fort jag lagt ner honom. Men nu ska jag ladda inför nästa omgång Samuelmat med dusch och frukost.

Long time no see

Oj, vad länge sedan jag skrev nåt senast. Vad har jag gjort istället då? Jobbat måndag till fredag är nog bästa svaret. Måste säga att jag verkligen beundrar er som jobbar så.....jag skulle aldrig vänja mig och knappast orka i längden. Jag håller på med utbildningsdelen på mitt nya jobb fram till julafton och sen ska jag ÄNTLIGEN få gå på schema igen. Utbildningen är bred och intensiv men fantastiskt rolig så jag ser fram emot att få börja jobba på riktigt.

Förra veckan var det central utbildning i Uppsala. Det var roligt att träffa människor som jobbar på SOS på andra delar i Sverige och dessutom hade vi en praktisk "branddag" vilken jag sent kommer att glömma. Jag tyckte eld var otäckt innan, nu är det bara förnamnet. Fler brandvarnare och brandsläckare hemma hos oss alltså!

I lördags var vi på körläger i Kinna församlingshem hela familjen. Det var GospelKids som hade övernattning och övade, T och jag hjälpte till så gott vi kunde att hålla ordning på en hög 8-14åringar med mycket spring i benen. Det var jättetrevligt och resultatet som sjöngs på söndagens gudstjänst var jättebra. De är verkligen duktiga på att sjunga.

I veckan har jag varit på utvecklingsdagar med jobbet på Gullmarsstrand och lärt känna några av mina arbetskamrater lite bättre. Vi hade roliga och givande dagar i en fantastisk miljö. Det var härligt att sitta med havet precis utanför fönstret och med utsikt över Fiskebäckskil när vi lyssnade och diskuterade både det som varit och framtiden.

T är i skogen i Nittorp i helgen och hugger, barnen har diverse aktiviteter och jag tänkte ta tag i lite adventsstädning och sätta upp en och annan ljusstake...men jag hoppas hinna återkomma lite fortare nästa gång.

Novembersnö

Imorse när jag väntade på bussen snöade det. Stora, härliga, vita, kalla flingor på min svarta jacka och min tjocka halsduk. Ja naturligtvis på min reflexväst oxå, men det känns inte lika charmigt på nåt vis. Snö är lugn för mig. Tänker ibland på hur mycket tystare allt blir när det är snö ute, allt ljud blir dämpat liksom. Tystare är lugnare och det vita lyser upp tidiga mornar och sena kvällar. Snö utan allt för mycket vind ger ett böljande landskap och bara vissa konturer syns. Inga grälla färger...bara lugn.

Kanske längtar jag extra mycket efter snö just nu. Att få vara ute i lugnet och njuta. Det har varit två fantastiskt roliga veckor med nytt jobb och lite arbete på det gamla plus allt som alltid behöver göras. Det är härligt men otroligt intensivt. Så imorgon eftermiddag ser jag fram emot att gå på ledighet. Kanske får jag ingen snö till helgen.... men det kanske kan vara lugnt ändå?

Tänk att få vakna till en ny dag! Jag vill visa min tacksamhet för att jag kan kliva rakt in i en varm dusch och sedan kunna smörja in min torra hud. Jag har kläder att ta på mig och kan göra det själv. I bryggaren puttrar dagens första kaffe och mer än vad jag behöver finns i kyl och skafferi. Eftersom det finns buss kan jag jobba längre bort, behöver inte gå. Jag har ett roligt arbete att gå till och när jag kommer hem har jag världens mest underbara familj att ta hand om.
Finns oändligt många saker jag ofta bara tar för givet....men idag ska jag försöka vara lite extra tacksam för det självklara. Då kan jag se världen ur ett annat perspektiv.

På väg.....

Det är tyst i huset än, T sover gott trots att jag väckt honom tre gånger. A står i köket och brer mackor och S han smyger runt och letar strumpor och J är hos sin mamma. Så gott med en kopp kaffe när det börjar ljusna ute (eller är det bara ljusslingorna som jag satt i granriset utanför fönstret?). Idag har jag satt klockan på ringning för att gå till jobbet för första gången i år. Det känns annorlunda. Jag har sovit gott i natt, alltså har jag inte hunnit bli nervös än, för då hade jag nog mest vridit och vänt mig.

Det ska verkligen bli spännande med nytt arbete. Vet att jag så många gånger sagt och tänkt att det finns tusen saker man kan göra som sjuksköterska, för faktiskt är jag stolt över att vara just det. Och nu, nu ska jag få göra något annat. Ändå tror jag mig få ha kvar det jag älskar mest med mitt jobb....att hjälpa andra och att det händer oväntade saker hela tiden. Vi får väl se. Nu hör jag A skramla med temuggen och T verkar ha klivit upp. Dags att ta sig till tandborsten och sedan till bussen.