Bästaste mors dag

Jag har de allra bästaste mammorna. Min egen som jag är tacksam att ha nära och svärmor som bor lite längre bort. De är ganska olika men de har det gemensamt att de alltid finns där för oss. Vi firade dem lite bristfälligt i år; en liten present till svärmor på posten och nybakta frallor till mamma på morgonkvisten, tårta får det bli en annan dag.
I år hade vi andra planer och jag kan inte tänka mig något bättre än att fira mors dag än som vi gjorde i år. Vi firade tillsammans med tre av paren från vår adoptionsutbildning. Två av paren har precis som vi mot alla odds biologiska barn som är ungefär som Samuel och det tredje paret har den allra charmigaste 5-åring och väntar på att få hem en liten kille  från Ryssland. Vi hade en skön eftermiddag i solen på vår baksida. Mycket att prata om, mycket att dela, glädje, sorg, allvar och skratt. Barnen som vi längtat sååå efter och där tacksamheten  och kärleken inte har någon gräns oavsett om barnen är biologiska eller adopterade. Eftermiddagen gjorde mitt hjärta lätt och fyllt med glädje.

Bästa barnvakten

Granntjejen Louise är nog den mest populära barnvakten. Visst är syskonen ok...men Louise är speciell. Här har hon fullt. Sjå...med en på varje gunga.

Äntligen lite sommarvärme...jag har verkligen längtat efter den!!! Samuel och jag tog en promenad på förmiddagen för att hämta passen inför vår sommarresa. Han charmade som vanligt alla som kom i hans väg. När det kommer en bil, en traktor, en mc...ja eller vad som helst för fordon blir han helt exalterad. På väg till mamma och pappa såg han en grävmaskin och lyckan var gjord. När vi väl kom hem efter promenaden var jag verkligen helt genomsvett, visst gick jag i ett bra tempo, men insåg efter en sval dusch att den var mest bortkastad. När det är så här ljuvligt somrigt varmt behöver man ju inte röra sig för att svettas.
Nu har vi Samuels bästis Hanna på besök, de tältar i Indiantältet på altanen och om en stund kommer Lena på lite kaffe. Skön dag!

Sorg utan mening

För ca 3 år sedan hade vi ett av våra sena missfall, ett av de när vi sett babyn på ultraljud, med små armar, ben och ett hjärta som tickade. Vi var ledsna. Jag var uppgiven och tyckte att livet var orättvist. En dag satt en av våra vänner på en stol i vårt kök och jag tror att han försökte trösta mig i min bitterhet när han sa att det säkert finns en mening med det som hänt men att det kanske inte alltid är så lätt att se förrän det gått en tid. Jag kunde inte hålla med honom då....och jag gör inte det nu.
Vi kommer aldrig kunna förstå varför vi alltid fått kämpa så. Inga av våra barn har varit självklara, och vi älskar dem mest i hela världen och vi försöker varje dag få dem att förstå hur unika och älskade de är.  De barn som vi förlorat finns också i tankarna varje dag. Jag undrar om jag någonsin kommer glömma vilka dagar vi förlorat dem hur gamla de var då. Det är ingen hemlighet att jag absolut kunnat tänka mig  en stor familj med många barn. Att det inte blev så är inget jag rår över och naturligtvis gör det mig oerhört tacksam för den familj och de underbara vänner som vi har. Men att se meningen i alla våra förlorade barn.....näe. (Mina tankar till alla er därute som längtar men som inte är så lyckligt lottade som vi...jag vet att det här är jobbigt!!!)
Vissa dagar kommer sorgen mer synligt till ytan, men för oss är de små änglarna inga "hysch hysch". Ibland, som idag, känns det som att jag behöver få säga att vi missade något eller att något inte blev som vi tänkt eftersom vi just den dagen förlorade en familjemedlem. Inte många pratar om att det kan hända och för dem som aldrig upplevt det...går det inte att förklara. Vi har lärt oss leva med sorgen med det innebär inte att det självklart fanns en mening med det som hänt.
Ta hand om er och de som är runt er....ta dem inte för självklara! Kram

Stora tjejen

Idag fyller Julia, min systerdotter 7 år. Stora tjejen har hon blivit. Visst är det sådana här dagar man känner hur fort tiden går....och vad tacksam man är att få ta del av systrarnas liv. Grattis en gång till, älskade stora lilla Julia!

VÅR-VARDAG

Det är inte många skolveckor kvar och de senaste har varit både korta och fyllda med mycket annat än vanligt skolarbete för våra barn: vårgala, utvecklingssamtal, studiebesök x flera, utedagar och korta veckor utan läxor. Vinden blåser kallt och hårt. Regnet forsar ner och gör de största och hoppvänligaste vattenpölarna. Detta ser ut att bli en helt vanlig vardags vecka i maj.

Farmor har varit med Samuel idag medan jag sov efter nattskift...gissa om de haft det bra?! Nu är frukostlunchen svald och vi laddar för eftermiddagens aktiviteter. Simon spelar trummor och går på cirkusskola, Amanda tar bussen till hästen och Hanna kommer och underhåller Samuel en stund medan hennes föräldrar är på utvecklingssamtal med storebrodern. Några inplanerade saker varje dag....eller ganska många faktiskt och därunder och emellan skrattar vi, bråkar, blir sams, kramas och är tacksamma att vi har varann, vår familj och våra vänner. Ha sköna vårdagar allesammans!

Däckbyte på hög nivå

Jag föredrar varam regniga dagar. Men soliga kalla dagar kan man byta däck...så nu har alla bilar...Marias oxå sommarsulor.

Döden är nära
dej o mej
Döden är ilska
döden är uppgivenhet
för den som blir kvar

Döden är livets
närmsta granne
Döden är saknad
döden är sorg
för den som blir kvar

Döden är nära
dej o mej
Döden skrämmer inte mej
Döden är inte obehaglig för dej
men när den kommer kan det vara svårt
svårt att se att den är början
början på något nytt.