Till alla er som undrar. A mår mycket bättre. Stämbandsinflammation var det, inte undra på att hon hade svårt att andas!!! Fick stötdoser med cortison och andas nu helt ok. Hon kan fortfarande inte prata och är helt slut på eftermiddagarna, men det går åt rätt håll.

Sjukvård...hur var det nu?

A har skav i halsen. Hon har inte kunnat prata på två dagar och varit lite varm. Igår när hon kom hem från ridningen hade hon bara orkat rida en timme istället för två, väste när hon andades, hostade slem och var blek och helt glansig i ögonen. Inte likt henne att inte orka...det var verkligen inte bra. Men har man som förälder erfarenhet av akutsjukvården i Borås inser man snart att det är ingen ide att åka dit och vänta större delen av natten när man kan halvsova lite jämte sjuk dotter hemma. Sist J hade öroninflammation satt vi där i åtta timmar fast vi hade en beställd tid på em/kvällen. Vi var helt slut i flera dagar efteråt.

A har sovit av och till i natt, med många kuddar har hon kunnat andas även om det låter förskräckligt. På jourcentralen i Skene öppnar de kl 10.00 så då ringde jag dit eftersom det inte fanns någon hänvisning i telefonkatalogen. Telefonsvararen hänsvisar till 1177 för rådgivning och tidsbeställning. Stod i kö, denna gång endast 12 min, till sjukvårdsrådgivningen. Pratade där med en trevlig sjuksköterska och talade om As besvär framför allt med andningen och att vi skulle uppskatta om hon fick en tid i Skene, eftersom vi fått vänta så länge i Borås trots att vi haft en tid.

Döm av min förvåning när sjuksköterskan börjar fråga om vi inte tagit reda på varför vi fick vänta och om vi inte anmält efteråt att väntetiden varit så lång sist vi var i Borås istället för att fråga om As symtom eller om hon fick prata med henne. Hm?! Hur ska hon kunna bedöma hennes andning utan att lyssna själv? Förstår inte? Efter en stund kommer hon fram till att vid andningsbesvär bör man söka akut och direkt och vid halsont med feber inom 12 timmar. Jag antar att hon inte tyckte att As andingsbesvär var akuta, för vi fick en tid kl 14, trots att jag uttryckligen beskrev att det blivit mycket sämre sedan igår kväll.

Man kan säga att hon gjorde en helt annan bedömning än vad jag skulle gjort. Jag vet ju inte vad hon har för arbetsbeskrivning men som allmänhet förväntar man sig bara att få rätt hjälp och i tid och att 1177 som ger rådgivning ska veta. Ja, ja, jag kommer vakta som en hök över A till vi ska åka kl 14 och förhoppningsvis blir det inte sämre utan hon får det hjälp hon behöver.

Trasig toa

Den har varit trasig ett tag. Toaletten i källaren alltså. Vi har ju en till, men vi saknar faktiskt att ha två. Ja, ja, jag vet att det är ett världsligt problem men i alla fall. Försök själv hitta en lagom stor toalett som är lätt att städa, inte för dyr och dessutom ser ok ut. Det finns ingen sådan. Jag har varit i hur många vvsaffärer som helst...men det hjälper inte. Så vi får väl se vilket av mina krav som kanske måste ge vika. Jag hittade en ny postlåda istället, precis en sån vi tänkt, till kampanjpris på Skene Järn. Så det är jag glad för....fast det hjälper ju inte riktigt upp behovet av en ny toastol?!

Mina fina barn

Tystheten belägrar sig över huset när maken är på storbandet och barnen har gått och lagt sig. Vid åtta hade jag helt plötsligt barn som hade gjort sina läxor och varit hos kaninen. De hade dessutom duschat och hoppat i sina pyjamasar och luktade så där gott som bara rena barn luktar. Efter en stunds högläsning var de båda dimmiga i ögonen och ville gå och lägga sig, så nu är här alldeles tyst och lugnt. Jag ska ta tag i det som inte blivit gjort ännu och sedan ska jag krypa ner med en god bok, lånade en hel kasse av mamma igår, så det finns mycket att se fram emot. Sov gott goda vänner.

Längtan är glädje och förväntan men också oro. Igår hade jag en jättebra dag. Kunde både äta och vila och det kändes så gott. Idag har jag haft svårt att få i mig frukosten för jag mår illa. Jag har svårt att få i mig och svårt att behålla det. Det gör mig trött och orolig. Jag vill ju såå gärna att det ska gå bra. Den lilla bulan på magen syns inte så väl än om man inte tittar noga. Men jag önskar verkligen att jag inte passade i några byxor längre. Jag vet att man inte kan veta, men jag önskar ändå att jag visste och inte behövde undra hur det ska gå och hur vår lilla baby mår.

Att göra skillnad

Vi har haft en härlig förmiddag i Elim. Barnkören sjöng och dansade med glädje, så underbart att se. En av sångerna handlade om att göra skillnad, om att det som du och jag gör faktiskt spelar roll. Jag funderade på det i veckan, eller kanske snarare på de val vi gör hela tiden. För människor runt oss gör det stor skillnad hur vi väljer att vara och vad vi gör. Väljer jag att tycka om och visa kärlek kanske jag kan inspirera andra att göra likadant. Både bra och dåliga saker sprids som ringar på vatten och därför känns mina val viktiga. Det jag väljer gör skillnad.

Födelsedag

Sovmorgon idag. Vid åtta klarade jag att ta mig upp ur sängen. Det är ju mycket bättre nu när jag får lite cortison. Nu har jag "leat" upp mig. Bakade fantastiskt goda scones till frukost till en glad familj och sedan bar det av till svärföräldrarna eftersom svärmor fyller år. Sällan har jag skådat någon som blivit så glad för en konservöppnare. Ja, ja hon fick andra presenter också! T, hans syster och några av barnen har cyklat iväg för att leta efter en död älg, tolvtaggare. Vi andra myser inne i kylan. Snart blir det grönsakssoppa och nybakt bröd. Kan man ha det bättre?!

Vi har längtat sååå länge, och längtar ännu. Men på ett annat sätt. Kanske, kanske vågar vi nu tro att det ska gå bra. Förra veckan var vi och tittade på en liten baby som växer i mig. Sju centimeter från rumpa till huvud, ben som sparkade och ett litet hjärta som slog. Det absolut finaste jag någonsin sett. Ett litet mirakel.

Jag mår illa och kräks men vad gör väl det? Utan min medicin mot värken har jag svårt att röra mig, särskilt på morgonen, men det känns inte ens som en uppoffring. Under alla våra missfall har jag blött någon gång under de första 13 veckorna, inte den här gången. Den här gången känner jag mig dessutom gravid. Det är härligt och jag hoppas att det tyder på att det kommer gå bra. Graviditeten är i vecka 15 och magen börjar bli lite rund. Det gör mig så lycklig.

Det är med delade känslor vi har tagit en paus i vår adoptionsprocess. För den kräver engagemang och funderande och det var ett stort steg för oss att påbörja den. Vi hade börjat längta efter att längta och vänta på ett barn som behövde oss. Glädjen är att vi nu ännu mer känner och vet att det finns så många bra föräldrar till de barn som desperat behöver föräldrar.

Glädje

Jag sitter i solen på altanen och bara njuter. Av värme, solsken, vårdofter och av barnen som springer runt i trädgården. Visst finns de saker jag önskar skulle vara annorlunda, men idag vill jag bara vara glad åt allt underbart jag har. Jag tänker inte ta något för givet, men idag är jag så glad att det spritter i hela mig och det vill jag njuta av.

Tisdag

Det är gryning och jag är alldeles strax på väg till jobbet. Min man har räddat min morgon genom att köpa ett gott bröd, tänk vad lite omtanke gör. Efter att ha jobbat hela förra natten sov jag gott med sovrumsdörren på vidgavel under förmiddagen. När S kom hem läste vi läxor och satt ute på vår härliga altan och spelade spel. Tror faktiskt att vi tom fick lite färg. T och grannen eldade pinnar och löv på kvällen, så det luktade verkligen vår. Jag var och sjöng...härligt.

Invigning av rondell

Mådde så där i morse fast att solen sken. Somnade om och mådde lite bättre när jag vaknade. Mitt i engelskaförhör ringde vännen A. Dottern skulle klippa henne, men efter ett par tag med saxen var den liksom för slö. Hon kom cyklande hit med delar av familjen, mycket trevligt. Efter en kort snygg frisyr fikade vi de sista av förra årets lussebullar, något torra och lite för lite socker enligt bakexperten M (kaffe är väl till att doppa i!) så fick vi ialla fall inviga våra nya utemöbler på rondellen på framsidan.

Nu är barnens drygt två veckor långa påsklov över och det känns nästan konstigt att de ska gå till skolan imorgon. Själv ska jag alldeles strax åka till jobbet. Laddar för ny vecka.

Soluppgång

Imorse vaknade jag strax innan solen gick upp. Maken snarkade gott i sängen bredvid och jag kunde omöjligt somna om. Jag satte mig i soffan och tittade ut på vår härliga baksida, träden kunde skönjas i mörkret. Ett och annat fågelkvitter hördes när jag öppnade altandörren och en sval, men vårlig vind sköljde över mina fötter. Jag kröp ned i soffan under duntäcket och strax kunde jag se skogen allt tydligare. Först grå sen i ett orange skimmer för att bytas till en härlig rosa. Snart föll de första solstrålarna på trädens stammar och allt fler fåglar sjöng allt starkare.
Jag somnade om, omgiven av doften av sval, jordig, fuktig och hoppfull morgon under mitt varma täcke.

Jobba lite

Jag är strax på väg till jobbet, ska sitta på "reserv"centralen idag tillsammans med mycket trevliga A. Det är inte lika mycket folk som på SOScentralen så idag tror jag det passar mig bra. Svärmor kommer och hämtar barnen om den stund. De är lyckostar som får vara hos farmor och farfar i flera dagar. Inte det sämsta påsklovet!

På nytt

Vi hade en lugn påskdag i vår familj. Av flera olika anledningar blev det inget kyrkobesök, och då är ändå påsken den viktigaste högtiden för oss. Men vi fick ändå jubla över påskens evangelium.
Vi var ute en stund på dagen och försökte ta hand om vår tillsynes döda trädgård. Gräsmattan, eller snarare mossan var mer grå och gul än grön. I vår enda rabatt fanns fullt med gamla löv och döda kvistar. Krukor med gammal jord och fulla med regnvatten, växter vars rötter inte längre fick någon näring. Men vi började räfsa, ta bort det gamla; löven, kvistarna, uttjänt jord, tråkmossa och gult gräs. Vi hittade knoppar till påskliljor i gräsmattan, krokus och snödroppar i rabatten och flera buskar med små nya knoppar, nytt liv. Det påminde oss om det Jesus gjort för oss, om Hans död och uppståndelse, om det stora i förlåtelsen. Det går inte att förklara eller förstå det är alldeles för stort, det bara är.

Påskafton

Påsk är en härlig tid. Långfrukost med äggmålning är mysigt. A och S tycker det är roligt, vattenfärg i hela köket ska det vara när man målar. S målade teckningar och påskade i grannhusen. Mycket nöjd påskgubbe. Nu ska vi åka och köpa utemöbler till vår lilla rondell på framsidan.....har väntat på det sedan den blev klar men inte hittat några jag velat ha. Sedan bär det av till svärföräldrarna i Nittorp för påskmiddag och förhoppningsvis en och annan solskenspromenad.

Hemma

Igår åkte vi från full vinter till spirande vår på bara några timmar. Det är fantastiskt att se hur landskapet förändrar sig. Här hemma är det snödroppar i gräsmattan och solen tittar fram då och då mellan molnen och värmer riktigt gott. Jag ska strax åka och handla lite blommor och plantera i min korg vid dörren och i kväll ska vi fira A med släkten. Det har alltid varit vår på As födelsedagskalas, så även i år.