Alicia 3 år

Sex alldeles unika och underbara gudbarn har vi, Tommy och jag, Marta, Frans, Frida, Liam, Lucas och Alicia, var och en alldeles speciell för oss. Igår fyllde Alicia 3 år, tiden går såå fort, känns inte som det var längesen hon var nyfödd. Jag tror att hon tyckte det var både roligt och spännande att fylla år, titta får ni se;

Emanuel, mamma Maria och Alicia, vad kan det vara i paketet?

Emanuel, Emilia och Tommy hjälps åt att sätta ihop Alicias

alldeles egna spis!!!

Ett, två, tre ljus att blåsa ut på tårtan som Alicia varit med och gjort själv

Alicia tycker inte det behövs någon mat på kalas, den hoppade

hon över, vi andra fick god lasagne!

KALAS = TÅRTA så klart

MUMS!!!!!

Mer paket från Amanda och Simon.

Till dagisutflykten, burk att ha frukt i och flaska om man blir törstig.

Allra käraste syster

Idag när jag lämnat barnen tog jag en tur till Susanna i Varberg, hon är en av mina två systrar. Vi träffades alldeles själva eftersom barnen var i skola och på dagis. Vi hade en go förmiddag med prat om allt möjligt, god lunch där vi kunde ta med oss resterna hem. Eftersom vi båda är höggravida har vi ju lite svårt att få ner en jätteportion god mat. Sedan fick jag mig en kik på deras nya hus, det reglades väggar åt alla håll. Det kommer att bli såå fint när det blir klart. Så glad för en mysig stund med min äldsta lillasyster. Vi ses inte så ofta därför är stunderna vi får desto viktigare.

Martina min "lilla" lillasyster är inte så liten längre. I förra veckan kom hon och sambon på spontanbesök för att visa ultraljudsbilderna på sitt första barn, så speciell och så unik. Tänk att jag får dela dessa stunder med mina systrar! Små små stunder av glädje som vi kan leva på länge.

TANKE

Att leva är att vara
att vara är att känna
att känna är att lita
att lita är att tro.

Att inte alltid veta
men att ändå våga vara,
våga känna, våga lita, våga tro
Då kan själen finna ro

Tacksamhet

Vi är nyss hemkomna från en härlig församlingshelg på Sundsviksgården utanför Uddevalla. Glädje och lek har fått blandas med allvar och vila där alla som önskat kunna delta, med litet och stort till en helhet. Jag hoppas att kunna dela med mig av min tacksamhet genom bilderna.

Simon koncentrerad i krabbfiske,

stundtals var bryggan så full av barn och vuxna att den lutade betänkligt

Ines och Rolle på väg upp från havet där Ines tillsammans med
de andra barnen lekte och samlade strandfynd.

Tommy knyckte moppen från en ännu ej färdigstädad familj.

Men jag tror att den kom till rätta efter en stund.

Foto från verandan, närhet till hav, gemenskap och

lyckan för många "lekplatsen"

Musslor och köttbullar användes som lockbete.

Tror de fiskade upp samma krabbor många gånger!

Stranden smyckad med namnet Jesus, vi firade "verkstads"gudstjänst

i solsken på stranden strax nedanför huset

Precis vid det vänstra brofästet på Uddevalla bron ligger Sundsviksgården, en lägergård med alldeles egen udde, hur fint som helst! Här tänkte vi tillbringa helgen tillsammans med ca 50 andra trevliga människor. Vi vaknade för ca 20 min sedan av att brandlarmet gick. Jag vågar knappt berätta att vi alla förutsatte att det var falsklarm för jag försöker ju lära barnen att vi alltid ska ta alla larm på allvar och att man inte, absolut inte på några villkor får larma i onödan!!! Men nu har vi, mellan vårt och fam Tordssons rum en larmknapp utan glasskiva och jag tror att det var andra gången på mindre än ett dygn som det gick på. Som tur var, hade den som av misstag satte på larmet igår lärt sig hur man stängde av det!! Nu är det strax frukost....men en liten morgonpromenad kan det nog bli innan.

Barnmorskebesök

Har varit hos min goa barnmorska på morgonen, eftersom det blev lite ont om tid igår när jag skulle till reumatologen också. Magen växer så det knakar och jag hade gått upp 400 gr!!! Första gången som det inte går neråt eller står stilla!! Måste vara den hemgjorda sushin! Huvudet var väl fixerat och härtljuden strax över 140. Ett litet underverk som får allt mindre plats att röra sig på.

I eftermiddag ska vi hämta en sedan några veckor mycket efterlängtad kanin. Amanda ska till stallet och jag hoppas orka en fika med Marie...för nu var det lite för länge sedan. Men innan dess hushållsarbete, tvätt, disk och kakbak till helgen då vi ska till Sundsvik med församlingen. Ser oxå fram emot regnig lunchpromenad.

Köttfärssås

För några veckor sedan kom Tommy hem från jobbet. Jag stod som vanligt vid middagstid och rörde i nån gryta, för jag gillar ju matlagning så det brukar hamna på min lott... även när jag mår illa. Under dagen hade han haft en patient med tonåringar hemma. Hon hade bestämt sig för att lära även pojkarna att laga mat. Fem rätter skulle de kunna när de flyttade, apropå matlagning. Hur gamla är de då? undrade jag. Den yngste var 15. Ja varför inte... äta måste man ju.

Simon satt tyst en stund vid köksbordet sen utbrast han " Men mamma fem rätter... det kan ju jag" och han hade alldeles rätt. Därför står nu barnen för matlagningen här en dag var i veckan och de verkar tycka det är kul. Idag har Simon gjort köttfärssås och spaghetti som tom jag var tvungen att smaka även om jag får lite ont om ett par dagar. Den var jättegod! Så jag hoppas att intresset kvarstår och att de kanske kan lite mer än 5 rätter när de flyttar.

Änglavakt

Lord, Amanda & Elsa

Frans fyllde 15 år, vi gillar honom!! Här med en av presenterna.

I tisdags fyllde Frans, Tommys systerson och ett av våra gudbarn, 15 år. Frans gillar mest fotboll, därav presenten på fotot, jag vet inte om han tyckte den var lika kul som vi.... men han ser ju glad ut i alla fall. Frans syster Elsa har alldeles nyligen fått en häst, så innan tårtan var det uppvisning av fina Lord och Amanda skulle få provrida. Det höll verkligen på att ta en ända med förskräckelse. Hästen, med Amanda på ryggen och Elsa gående bredvid trampade i ett jordgetingbo. Getingarna blev hysteriska och hästen fick panik, stegrade och slog bakut, rusade mot Tommy och Martin som fick tag i grimman. Amanda höll emot i flera stegringar och bakutsparkar och kunde tillslut hoppa av. Då blev stackars Lord ännu räddare, fortfarande med getingar på benen och han knuffade omkull Martin som där han låg på marken kunde känna vinddraget av hovarna. Tommy orkade inte hålla emot och hästen rusade iväg.......rakt in i boxen.

Det kunde gått väldigt illa. Elsa blev stucken både här och där ena örat var både stort och rött efter minst 3 stick, men de kom inte på halsen eller i munnen även om svullnaden var nog så obehaglig där den var. Amanda fick ett stick på magen och klarade sig ifrån att bli avkastad...dvs utan egentliga blessyrer och Martin klarade sig med blotta förskräckelsen från att bli trampad av tung hysterisk häst. Tommy sträckte sig i nacken och stukade handen, inte så kul med tanke på hans arbete, men ändå. Hästen fick några ordentliga bulor efter sticken och var stressad under eftermiddagen, men om man tänker på vad som kunde ha hänt....så tycker vi nog alla att det gick riktigt bra och vi är så glada för änglavakten!

I-landsproblem

Jag skäms lite faktiskt. Barnen börjar skolan idag och var iväg redan tidigt så nu är jag alldeles själv. Båda tyckte att det var hemskt orättvist att jag skulle få vara hemma.... tänk om de visste hur gärna jag bytt med dem! Jag saknar att gå till jobbet, saknar att jobba, saknar själva arbetet och mina härliga arbetskamrater. Ja ja jag vet det skulle aldrig gå. Jag bara kräks och har ingen ork...ALLS. Men i alla fall. Vi ser så fram emot att vår lilla busbaby ska komma, men jag ser också fram emot och längtar efter att kunna jobba igen. Visst är det ett världsligt problem och ett minilitet.... men så kan det kännas.

Det finns så mycket som är viktigt....vissa saker är ännu VIKTIGARE. Just nu, medan du sitter framför datorn, smuttar på ditt kaffe, njuter av livet eller suckar över att semestern är slut, så finns det människor som kämpar för sitt liv på ett eller annat sätt. I Pakistan ses början av en katastrof som inte går att överblicka. Oändligt med regn förstör bostäder för stunden, och skördar för flera år. Inget rent vatten.... inget rent vatten alls, någonstans. De som finns på plats kan inte hjälpa utan rent vatten. Jag vet att varken du eller jag kan rädda världen, men kanske har vi något vi kan vara utan och istället rädda ett barn eller en vuxen från vattenspridda sjukdomar som diarréer av olika slag, kolera eller andra dödliga sjukdomar.

Kan du hoppa över en kopp kaffe eller två om dagen, säga upp din tidningsprenumeration, låta bli att köpa godis eller det där lilla extra goda på fredagen för att rädda ett liv? Om jag rannsakar mig själv är de pengar som jag varje månad ger som världsförälder i Unicef ingenting, samtidigt vet jag att de räddar liv. Måste nog genast räkna igenom vad mer jag kan göra....

Vill du också göra något? BLI VÄRLDSFÖRÄLDER ge ett engångsbelopp eller öka din summa du ger varje månad. Barnen behöver DIG! NU!!!
http://www.unicef.se/stod-oss/bli-varldsforalder