TANKE

Att leva är att vara
att vara är att känna
att känna är att lita
att lita är att tro.

Att inte alltid veta
men att ändå våga vara,
våga känna, våga lita, våga tro
Då kan själen finna ro

Änglavakt

Lord, Amanda & Elsa

Frans fyllde 15 år, vi gillar honom!! Här med en av presenterna.

I tisdags fyllde Frans, Tommys systerson och ett av våra gudbarn, 15 år. Frans gillar mest fotboll, därav presenten på fotot, jag vet inte om han tyckte den var lika kul som vi.... men han ser ju glad ut i alla fall. Frans syster Elsa har alldeles nyligen fått en häst, så innan tårtan var det uppvisning av fina Lord och Amanda skulle få provrida. Det höll verkligen på att ta en ända med förskräckelse. Hästen, med Amanda på ryggen och Elsa gående bredvid trampade i ett jordgetingbo. Getingarna blev hysteriska och hästen fick panik, stegrade och slog bakut, rusade mot Tommy och Martin som fick tag i grimman. Amanda höll emot i flera stegringar och bakutsparkar och kunde tillslut hoppa av. Då blev stackars Lord ännu räddare, fortfarande med getingar på benen och han knuffade omkull Martin som där han låg på marken kunde känna vinddraget av hovarna. Tommy orkade inte hålla emot och hästen rusade iväg.......rakt in i boxen.

Det kunde gått väldigt illa. Elsa blev stucken både här och där ena örat var både stort och rött efter minst 3 stick, men de kom inte på halsen eller i munnen även om svullnaden var nog så obehaglig där den var. Amanda fick ett stick på magen och klarade sig ifrån att bli avkastad...dvs utan egentliga blessyrer och Martin klarade sig med blotta förskräckelsen från att bli trampad av tung hysterisk häst. Tommy sträckte sig i nacken och stukade handen, inte så kul med tanke på hans arbete, men ändå. Hästen fick några ordentliga bulor efter sticken och var stressad under eftermiddagen, men om man tänker på vad som kunde ha hänt....så tycker vi nog alla att det gick riktigt bra och vi är så glada för änglavakten!

BAD & RAUKAR

Cykeltur till " Badviken" en härlig strand med klippor och bryggor några km från vår camping

"Jungfrun" Gotlands största rauk, som mest 26 m över havet

På vägen tillbaka letade vi upp Gotlands sjö, Tingstäde Träsk och tog ett kvällsdopp

Härligt att skölja bort salt och sand!

"ORKA"

"ORKA" är för vår 11-åring det nya uttrycket för att "det orkar hon inte alls". Jag har lite svårt för det uttrycket, för jag vet ju att de flesta av oss orkar mycket mer än vi tror. Men imorse kände jag precis så "ORKA". Visst har mina leder blivit bättre sedan jag fick börja med cortison igen för en vecka sedan, jag är inte svullen, det dunkar inte som om de ska sprängas och jag kan gå upp utan att Tommy behöver hjälpa mig. Men det innebär inte att jag inte har ONT! Nästan överallt hela tiden....vet att det låter osannolikt men det är precis så det är. Jag vill helst inte klaga, samtidigt så vet jag att många av er som läser faktiskt vill veta hur det är, på riktigt. Det här är den mindre sminkade versionen. När vår dröm om graviditet och ett litet till liv i vår familj gått i upplevelse känner jag mig extremt otacksam som klagar, det är så fantastiskt och även när det är som värst känns det som om det inte spelar någon roll. Jag har ju valt själv! Samtidigt blir jag väldigt trött...i natt har jag kräkts galla många gånger, kommer inte längre ihåg hur många och när foglossningen härjar som värst då kan jag inte ligga på nåt håll, än värre sitta. Det är då det känns "ORKA"

Men när jag tvättat gruset ur ögonen, tagit värktabletter och fått behålla dem, när solens första strålar tittar in genom husvagnens öppna taklucka. När jag fått njuta av havsbris och sol i en haltande morgonpromenad utmed havet och barnen är kramsjuka när jag kommer tillbaka. Efter en varm dusch, en kopp kaffe bryggt av kärlek med precis lagom mycket mjölk och lite filmjölk i min ömma mage. När babyn rör sig mjukt och försiktigt bara för att påminna mig om sin existens.....tänk då orkar jag precis hur mycket helst!

Dagens utflykt gick till Lummelundagrottorna lite norr om Visby, tio grader kallt där nere och härligt sommarväder när vi kom upp efter att ha gått 400 m i grottorna. Det var spännande!

Örnvingen, kalksten som bildas 1 cm på 200 år

I Bergakungens sal

Vid grottans egentliga mynning

Vi tittade också på Norra Europas största kvarnhjul. 10.5 m i diameter

Medeltidsvecka?

Igår anlände vi Gotland och Visby mitt under pågående Medeltidsvecka. Det märktes redan på färjan där vi kunde se människor i diverse olika utstyrslar...inte bara träningsoverall, cykeltröja och gabardinkjol, dunjacka och tunna vita shorts eller som de flesta jeans eller shorts och tröja utan även lite mer arbetade kostymer. Linne och sammet tycks vara mest populärt. En del i enkla kreationer med långa klänningar och pösiga byxor, andra med fina band, pärlor och bjällror eller med läderband och hättor och struthattar på huvudet.

Kvällspromenaden kantades av musik med blås och mungiga så när skymningen föll och musiken blandades med vågskvalpet från havet kändes det nästan som att gå i en annan tid bredvid den mäktiga ringmuren.....ända till vi mötte en man i imponerande kreation fast med burköl i ena handen och pratandes i mobiltelefon, det stämde inte riktigt. När vi senare kom tillbaka till campingen såg vi en familj sittande bredvid sitt tält, ja jag begär inte att de ska sova i vindskydd eller under bar himmel med ett antal barn under 10 år, men de åt pizza ur kartong. Har svårt att tänka mig att det fanns på medeltiden, heder åt damen i campingens kök som kokade en stor sats rotfruktsgryta till sin "medeltidsfamilj".

Hur som helst så är det ganska mysigt med medeltidsvecka. Kanske kan vi se saker ur ett annat perspektiv. Vi som inte är aktivt deltagande ska strax ta en promenad in till stan och bara vara....

BAD

Det är skönt när vädret kan överraska. Vi vaknade med regn som slog mot rutorna, men redan vid lunch var det härligt ute och vi kunde bada hela eftermiddagen. Två dagar hos familjen Toth kändes helt plötsligt alldeles för lite när vi nu fortsätter mot Huddinge.

Goda vänner är fantastiskt

Amanda & Ian på studsmattan

God mat som alltid!


Om det regnar är tv-spel ett alternativ.
Ian, Amanda, Ryan, Simon & Adam

Mark & Nettan vid grillen

FIKA 1

Fika får bli sista blogginlägget i augusti. Det är fantastiskt härligt med en hederlig svensk fika. Alla ni som känner mig vet hur omåttligt förtjust jag är i kaffe(om än rätt kräsen) och min familj bangar knappast en (gärna hemgjord) fika. Fika är för oss ett fantastiskt sätt att umgås. Till och med jag som är rastlös kan sitta en stund utan att tänka på annat än att FIKA och umgås.
Jag är så glad och tacksam för alla mina vänner och släktingar som fikar med oss varje vecka. En stund tillsammans som får den gråaste vardag att stanna upp och bli härlig och ljus.

Jag har fått en bok om kaffe av L. Läser den lite då och då, lär mig hur det ska smaka som bäst och hur man kan använda kaffe, men om det återkommer jag en annan dag. Jag måste testa lite mer först. Här kommer lite fikabilder från i em. S hade bakat en supergod läckerpaj med äpplen från grannfamiljens trädgård. Tur för oss att vi får lite äpplen av dem i år när vår skörd mest räcker till att äta direkt. MUMS!

Gudbarnet A tyckte bäst om vaniljsåsen

S goda äppelpaj

En hög med fikasugna!!

Eftermiddag utan stress

Onsdagar har under många år varit en stressig eftermiddag med mycket logistik i vår familj. J har varit hos sin mamma och det har varit att lämna och hämta, hit och dit. S och A har alltid slutat tidigt och hämtats vid ett, efterläxläsning har det varit kör. På kvällen,har det varit de vuxnas tur. Storband för T och gospelkör för mig och mellan allt detta de vardagliga bestyren. Idag insåg jag att den här terminen kommer bli annorlunda.

S slutar skolan tidigare och går hem själv vilket innebär att han i lugn och ro, vilket han behöver, kan läsa läxor. J hämtas av mamma på dagis och ibland hämtar vi henne, men idag får hon skjuts hem. A slutar senare men har färre onsdagsläxor vilket innebär mer tid och dessutom har de två stora barnen bestämt sig för att inte vara med i kören denna terminen. Oj vad mycket tid det blev.

S och jag har plockat luktärtsskidor under em för att kunna så till våren, A har cyklat iväg till bästa kompisen, snart kommer J hem lagom till middagen och jag har tagit en fika med L ute i solen. I kväll får barnen sköta sig själva en liten stund, den halvtimman både T och jag är borta, men det är enkelt när man haft en skön em.

Det känns som om man är lättladdad så här i början av terminen. Vi har inget emot att ha mycket att göra utan tycker alla att det är roligt, men en eftermiddag som denna hoppas jag vi får många av i höst och vinter för då är det lättare och roligare alla andra dagar, de som går i ett.

Sommardag

Idag var en sommardag. Jag har precis kommit in från trädgården efter att ha ägnat eftermiddagen och kvällen åt trädgårdsarbete. Så härligt att klippa gräset i solen och att rensa ogräs medan solen går ner bakom träden. Det luktade fuktigt som det bara gör på sommaren efter en regnskur, rent på något vis. Kanske är detta en av de sista varma sköna sommardagarna även om jag hittade smultronblommor under en av våra mer vildvuxna rosbuskar. Björnbären i vår rosenrabatt är inte riktigt mogna, men innan idag åt jag jättegod björnbärspaj, hos familjen W, och björnbär är höst för mig. Ialla fall tänker vi njuta en kväll till på vår altan. Så som vi gärna gör på sommaren.

Ta hand om dej!

Tiden går och går,

jag vill njuta av stunden som jag får

Glömmer en stund det tunga i mitt hjärta,

saknad, rädsla, stress och smärta.

Lämnar krav och måsten för ett ögonblick,

njuter av det fina som jag fick.

Lyssnar till mitt hjärtas slag,

snart, en, ny, dag.

Med tankar, som genom huvet far,

tar ett andetag, av luften ren och klar.

Andas djupt och tungt,

känner omkring mig, alldeles lugnt.

För att jag ska orka livets lopp,

fyller på med kärlek, tro och hopp

Fyller min tanke med det som är gott,

med något fint jag fått.

En kort stunds vila,

nu orkar jag åter ila.

För livet rusar med väldig fart,

men jag minns ögonblicken mycket klart.

Så även om det gick fort,

glöms det viktiga, att vara, att älska, inte bort.

Så glad för alla som sagt till mig,

glöm inte att ta hand om dig!

Tack för att just du finns för mig,

jag hoppas du vet jag finns här för dig!

.

Idag var en bra dag

Tänk hur olika det kan vara, känns så skönt att alla dagar inte är likadana. Tisdagen var en bra dag på många sätt, men också ledsam och trist. Vi hade trevligt besök av en kompis till mig, och hennes 4 årige son, som bor i England numera och som jag inte sett på flera år. Vi hade det jättebra och barnen hade kul ihop trots viss språkförbistring. Så härligt att det kan kännas som om man ses ofta även om man inte gör det. Vi kom fram till att det nog är för att vi vet det som är viktigt om varann och inte bara det som är på ytan. Det besöket gjorde mig väldigt glad!

Men det var en dag när jag kände mig stelare än på länge och kroppen ville verkligen inte komma igång. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag var en robot, så kanske det hade räckt med lite 5-56. Blev dessutom ledsen och arg när jag pratade med en väninna som har ont i sin rygg och sitt huvud men som inte blir tagen på allvar av sin husläkare. Om man nu söker den vägen man ska, dvs via vårdcentralen är det en fördel om man kan få hjälp. Min väninna är en av de mest positiva människorna jag känner och trots att hon levt i många år med nästan ständig huvudvärk och därav rejäl trötthet så tar hon mycket med en klackspark och tror verkligen att det kommer att bli bättre imorgon. Men läkaren ville inte lyssna på hennes historia och än mindre utreda henne. Däremot ville hon gärna skriva ut lyckopiller..... kändes bara HELT fel. Det kändes som om den här läkaren behövde gå en kurs i människokännedom och en i att lyssna på patienten. USCH!

Igår em satt vi i solskenet ute på vår altan och åt mellis med M och hennes två flickor. Det kändes trevligt och viktigt. Så glad att de ville titta förbi. Vi håller på att lära känna varann, jag och M. Det är konstigt med relationer, verkligen så att ju mer man ger desto mer får man tillbaka. Jag är så tacksam för det!
Idag har vi haft besök av Js lillebror och hans fostermamma och fostersyster. Vi har alltid mycket att prata om...både viktigt och väldigt oviktigt. A och S har börjat skolan igen och är nöjda med att gå dit. A tycker om att gå i 4an. Det bästa är att hon fått en egen bänk som hon klätt med papper med hästar på. S tycker det bästa med att gå i tvåan är att det är mer skola och mindre fritids. Jag har haft sovdagar dessa senaste dagarna men är väldigt glad att jag haft eftermiddagarna med barnen och mina vänner. Det känns bra i själen att bara få vara en stund, så idag till skillnad från i tisdags har varit en nästan bara "bra" dag.

Här är lilla J, som prinsessa. När hon fyllde 4 år i våras ville hon ha prinsesskalas. Det blev första kalaset att gå på själv, för de flesta av hennes kompisar och det var både roligt och spännande. Kalaset var lyckat och J var mycket nöjd. Efter kalaset har prinsessperioden avtagit något i Js liv. Det har inte riktigt blivit av att hon klätt ut sig, men nu är hon på G igen, fast lite annorlunda.

Igår när jag bad henne komma och äta middag sa hon; jag ska bara.....och så fnissade hon och pep in på sitt rum. Hon kom ut i köket med diadem i håret. Ett silvrigt med mycket pärlor och hjärtan (diamanter). "Åh vad fin du är", sa jag. "Så klart", sa J. Hon satte sig vid bordet och åt. "Mamma, vet du vaffö pinsessoj ha diadem?" undrar J Eftersom mamman är fullt upptagen med att servera mat blir inte svaret så eftertänksamt "Näe, för att de tycker det är fint", svarar den ovetande mamman. "Föj att inte håjet ska komma i maten" svarar J. J har alltid problem med att håret ramlar ner, hur vi än sätter upp det, men nu äntligen lösningen: DIADEM.

Ikväll är det arbete som gäller igen. Men först ska S och jag ta en fika hos familjen M på förmiddagen och i em kommer en väninna som jag inte träffat på många år. Det ska bli så roligt. Vi hittade varann på facebook efter att vi inte hörts av på lång tid, jätteroligt! Visst kan man hålla kontakten fantastiskt bra med både internet och telefon, men det är ändå speciellt att ses.
Jag har precis lämnat J på dagis, A sover över hos bästisen T och S har fastnat framför tvn, så nu blir det en förmiddagslur för att orka kvällen och natten.

Regn, sol och ny termin

Det regnar idag. Men det är inte så grått. Solen bryter igenom det grå med små, fortfarande sommarvarma strålar. Det är första dagen på terminen för barnen på fritids och dagis, första arbetsdagen efter en lång sommar för mig och T. Det känns lite vemodigt men ändå lugnt och skönt. Rutiner har något tryggt över sig så länge vi inte låter dem stressa oss. Barnen var inte helt nöjda med att gå upp halvsju, men igår när de packade sina väskor till skolan var de väldigt nöjda.
Hösten kommer inte bli som vi hade tänkt oss, men vi ser fram emot den med tillförsikt. Vi har haft sommaren på oss att sörja, tänka och hämta oss. Så mycket det har gett oss, även om vi är långt från klara med det. Så många tårar, så mycket värme, så mycket kärlek och så mycket skratt vi fått. Tack alla ni som hjälper oss varje dag, finns där och ber för oss och tack för att ni frågar hur vi mår och har det. Regnet är våra tårar idag och solen som bryter igenom är tacksamheten, glädjen och hoppet för idag, imorgon och alla andra dagar vi får.

Sista semesterdagen

Nu är vi på väg hem, det känns allt mer höstigt ute. Vi har haft underbara sista dagar på vår semester och barnen på sitt sommarlov. Idag tog vi en tur till Danmark eftersom blåsten tvingade oss från stranden. Men en stund i poolen i värsta regnovädret hann de stora barnen med. Ikväll gick vi en promenad längs Råå vallar. Vi var väl genomblåsta när vi kom tillbaka till husvagnen. Jag låter bilderna säga resten;

En solig dag (till)

Vår dag startade med regn smattrande på husvagnstaket. Men det tog inte lång stund innan det sprack upp och blev en härlig dag. Visst har det kommit små skurar ett par gånger, men mest har det varit sol. S som var hängig igår mådde bättre idag, lite frusen men annars helt OK. Vi tog en tur utmed kustvägen, Österlen, till Simrishamn. Det var så vackert. Barnen var helt fascinerade av Ale stenar och jag shoppade glatt loss på halva priset i inredningsaffären som låg vägg i vägg med fiket (ovan), för fika måste vi !!

I Simrishamn strosade vi på små söta gränder och åt en otroligt god medelhavsbuffé. Barnen uppskattade massor av nyckelpigor och T som inte uppskattade regnskuren som kom gick frivilligt in i en affär, vilket annars inte hör till vanligheterna. Tillbaks vid husvagnen blev det minigolf. J hade gått i mål på 18 x 8 slag om hon hade fått hållas, S tyckte vissa banor var för svåra och började helst lite längre fram än markerat. A höll på reglerna och kom därför sist. Det är det charmiga med våra barn!!! Nu ska vi strax krypa till kojs för imorgon bär det hemåt. Men vi tänkte ta en tur till Danmark innan vi far hem, så nån natt till i vårt hus på hjul blir det.

Sol i Skummeslöv

Nu är vi på väg, igen. Vi kom inte så långt, men hittade ett smultronställe strax norr om Hallandsås. Solen sken, om än disigt, på oss och med 25 graders värme, nästan vindstilla och 20 grader i vattnet kan man inte ha det bättre. Det blev bad och lek med maneter och sedan fika i vattenbrynet. Så härligt att man inte vill gå hem,

Det är verkligen augusti. På stranddynorna här blommar ljungen i stora mattor. J har lite svårt för lila, tycker mest att allt är rött eller rosa, men hon kanske lär sig när vi gått förbi ljungen tillräckligt många gånger. Det är ljumt i vattnet, också ett riktigt augustitecken. Även om man vadar långt ut är vattnet varmt och skönt. Högsäsongen för turister börjar avta. Vi mötte många långa led av husbilar och husvagnar påväg hem från kusten. Vi hoppas på en skön semester vecka, i sol eller kanske regn. Augusti har börjat, men hösten är bara på väg.

Det är jobbigt att ha semester

Det är jobbigt att ha semester, idag bokstavligt talat eftersom jag jobbat på förmiddagen. Jag har inte jobbat ngt förmiddagspass sedan jag började jobba natten efter jul, så det var roligt men annorlunda. Fick jobba ihop med en av de sjuksköterskorna som jag jobbade helg med förut och det var verkligen trevligt, saknar det lite. På em badade vi en stund vid Ekelund enl S önskan tillsammans med fam M och barnen A och sedan hade vi en härlig stund i gott umgänge hos familjen A innan vi åkte hem. Nu städar och packar vi för imorgon bär det av..... dit näsan pekar.

Men det är jobbigt att ha semester idag även om jag inte hade jobbat. Har en sån där dag idag när allt påminner om våra små som inte fått leva. Stora gravida magar vart jag än vänder mig. Nyfödda babysar, barnvagnar för de minsta, reklam för blöjor för nyfödda, återlämnade babykläder, foton på våra barn när de var små, en kvarglömd barnmatsburk på ett patientbord...just idag kan listan göras oändlig. Varje liten sak är en tagg som gör ett sår i mitt hjärta. Självklart är allt det jag räknat upp en del av vardagen, och en annan dag vet jag att det inte gör lika ont, men idag gör det mycket ont. River och sliter i det ärr som inte riktigt läkt, vare sig i kroppen eller hjärtat.

Nu är det snart midnatt och jag ska sova. Imorgon är en ny dag, då hoppas jag att ledsenheten känns lite lättare. Att småsaker inte påminner mig om det som gör ont utan bara är precis det de är, en del av vårt liv.

En på många sätt varm sommardag

Vår trädgård är inte Solliden precis. Inga välskötta rabatter, eller välansade gräsmattor. Det mesta får växa ganska fritt, kanske lite för fritt ibland inser man när det inte finns en chans att klippa gräset med "handjagarn". Men vi älskar vår trädgård och som ni ser prunkar det rätt bra utan specialskötsel och gröna fingrar. Fick en sådan härlig lust att fota när J somnade en stund utan att sitta i min famn. Var bara tvungen att fota sommaren i vår trädgård.

J är fortfarande helt kass. Febern går upp och ner. Från kl halvfyra i morse har hon mest velat vara i famnen. En liten stund framför "Lotta" på tvn gick bra och nu har hon somnat i sin säng på min arm, men jag kunde lirka loss mig utan att det blev gallskrik. M och lilla I tittade in på förmiddagen just när det gick bra att titta på Lotta och det var en skön paus för både mig och J. M är en arbetskamrat som har föräldrarna i närheten av vårt hus. Alltid trevligt när hon tittar förbi och självklart är det mysigt att träffa en sån go babytjej som I.

När det är varmt ute blir det lätt svettigt att vara febrig i knät på en vuxen. Vi är lyckligt utrustade med källare och det är skönt när man har sjuka barn en sån här dag. Insåg när jag lirkat loss min arm, för snart en kvart sen att vi inte ätit något direkt idag. Förstår om J inte är speciellt matglad när hon mår som hon mår, men när energin går åt till att få i henne vatten och möjligen en isglass så glömmer jag helt enkelt bort att äta. Men det har jag snart tagit igen. Matlådor i frysen är en välsignelse. Kyckling med ris och stark vitlökssås blir det. Känner hur det vattnas i munnen. Nu piper micron. Har jag tur hinner jag en kopp kaffe innan hon vaknar så får jag ordentligt med nya krafter att sitta med sjukt barn i famnen. Imorgon är det säkert bättre.