Pianokonsert

Var på pianokonsert igår. Massor med barn som var lite lagom nervösa och som var jätteduktiga. Och som mamma tycker jag så klart att min A var helt fantastisk.... och flera andra oxå!

Long time no see

Oj, vad länge sedan jag skrev nåt senast. Vad har jag gjort istället då? Jobbat måndag till fredag är nog bästa svaret. Måste säga att jag verkligen beundrar er som jobbar så.....jag skulle aldrig vänja mig och knappast orka i längden. Jag håller på med utbildningsdelen på mitt nya jobb fram till julafton och sen ska jag ÄNTLIGEN få gå på schema igen. Utbildningen är bred och intensiv men fantastiskt rolig så jag ser fram emot att få börja jobba på riktigt.

Förra veckan var det central utbildning i Uppsala. Det var roligt att träffa människor som jobbar på SOS på andra delar i Sverige och dessutom hade vi en praktisk "branddag" vilken jag sent kommer att glömma. Jag tyckte eld var otäckt innan, nu är det bara förnamnet. Fler brandvarnare och brandsläckare hemma hos oss alltså!

I lördags var vi på körläger i Kinna församlingshem hela familjen. Det var GospelKids som hade övernattning och övade, T och jag hjälpte till så gott vi kunde att hålla ordning på en hög 8-14åringar med mycket spring i benen. Det var jättetrevligt och resultatet som sjöngs på söndagens gudstjänst var jättebra. De är verkligen duktiga på att sjunga.

I veckan har jag varit på utvecklingsdagar med jobbet på Gullmarsstrand och lärt känna några av mina arbetskamrater lite bättre. Vi hade roliga och givande dagar i en fantastisk miljö. Det var härligt att sitta med havet precis utanför fönstret och med utsikt över Fiskebäckskil när vi lyssnade och diskuterade både det som varit och framtiden.

T är i skogen i Nittorp i helgen och hugger, barnen har diverse aktiviteter och jag tänkte ta tag i lite adventsstädning och sätta upp en och annan ljusstake...men jag hoppas hinna återkomma lite fortare nästa gång.

Novembersnö

Imorse när jag väntade på bussen snöade det. Stora, härliga, vita, kalla flingor på min svarta jacka och min tjocka halsduk. Ja naturligtvis på min reflexväst oxå, men det känns inte lika charmigt på nåt vis. Snö är lugn för mig. Tänker ibland på hur mycket tystare allt blir när det är snö ute, allt ljud blir dämpat liksom. Tystare är lugnare och det vita lyser upp tidiga mornar och sena kvällar. Snö utan allt för mycket vind ger ett böljande landskap och bara vissa konturer syns. Inga grälla färger...bara lugn.

Kanske längtar jag extra mycket efter snö just nu. Att få vara ute i lugnet och njuta. Det har varit två fantastiskt roliga veckor med nytt jobb och lite arbete på det gamla plus allt som alltid behöver göras. Det är härligt men otroligt intensivt. Så imorgon eftermiddag ser jag fram emot att gå på ledighet. Kanske får jag ingen snö till helgen.... men det kanske kan vara lugnt ändå?

Tänk att få vakna till en ny dag! Jag vill visa min tacksamhet för att jag kan kliva rakt in i en varm dusch och sedan kunna smörja in min torra hud. Jag har kläder att ta på mig och kan göra det själv. I bryggaren puttrar dagens första kaffe och mer än vad jag behöver finns i kyl och skafferi. Eftersom det finns buss kan jag jobba längre bort, behöver inte gå. Jag har ett roligt arbete att gå till och när jag kommer hem har jag världens mest underbara familj att ta hand om.
Finns oändligt många saker jag ofta bara tar för givet....men idag ska jag försöka vara lite extra tacksam för det självklara. Då kan jag se världen ur ett annat perspektiv.

På väg.....

Det är tyst i huset än, T sover gott trots att jag väckt honom tre gånger. A står i köket och brer mackor och S han smyger runt och letar strumpor och J är hos sin mamma. Så gott med en kopp kaffe när det börjar ljusna ute (eller är det bara ljusslingorna som jag satt i granriset utanför fönstret?). Idag har jag satt klockan på ringning för att gå till jobbet för första gången i år. Det känns annorlunda. Jag har sovit gott i natt, alltså har jag inte hunnit bli nervös än, för då hade jag nog mest vridit och vänt mig.

Det ska verkligen bli spännande med nytt arbete. Vet att jag så många gånger sagt och tänkt att det finns tusen saker man kan göra som sjuksköterska, för faktiskt är jag stolt över att vara just det. Och nu, nu ska jag få göra något annat. Ändå tror jag mig få ha kvar det jag älskar mest med mitt jobb....att hjälpa andra och att det händer oväntade saker hela tiden. Vi får väl se. Nu hör jag A skramla med temuggen och T verkar ha klivit upp. Dags att ta sig till tandborsten och sedan till bussen.

Underbara höst

Tänkvärt

Tag alltid ut glädjen i förskott -
har du tur så blir du glad två gånger!
Sluta grubbla på saker som inte går att lösa.
Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen.

http://www.minlillaveranda.blogspot.com/

Vad är väl en helt vanlig söndag.....

Vad är väl en helt vanlig söndag? Trist, regnig, ruggig, långsam, grå, tråkig... eller alldeles underbar.

Det började med att vi fick sova den där extra timman som omställning till vintertid innebär. Eftersom J är hos sin mamma hade vi ingen som gärna gick upp tidigt idag. S började trolla vid strax efter sju, mycket inspirerad av Tobbe Trollkarl som vi var och såg på igår kväll. Men när han kom med sina konster var vi, eller i alla fall jag vaken och jag kände mig riktigt utvilad.

Vid nio var vi på väg till kyrkan. A skulle sjunga med Gospel Kids och vi hade lovat att hålla i kaffet efteråt. För en gångs skull var gudstjänsten inte långsam och inte heller för lång. På en timma fick vi lyssna till en härlig barnkör, höra T predika utan att läsa innantill (Jättebra!!!) vara med om bibelutdelning till 6-åringar, ett dop och dessutom vara med att sjunga. Mycket trevligt. Sedan kyrkan renoverades kan kyrkkaffet serveras på vägen ut ur kyrkan, istället för i församlingshemmet, och ger tillfälle att stanna för att mingla lite, och det var roligt att så många ville stanna upp innan ny vecka börjar.

Efter lunch bestående av veckans rester ( inte fy skam alls) gick Tommy till skogen, resultatet ser ni längst upp och jag tog en kort promenad. A följde med en kompis hem till Torestorp efter kyrkan och S fortsatte med sitt trollande. Innan eftermiddagskaffet hos Lena som jag så klart inte kan vara utan, tog jag tag i sovrumstapetseringen. Faktiskt blev det precis som jag tänkt mig.

Jag hämtade A vid fem och ungefär då landade en kompis till S för att leka en stund innan kvällsmat. Nu har vi avslutat våffelkvällsmat med mina föräldrar och S har äntligen fått köra sin egna trollerishow för mycket imponerade morföräldrar. Jag är så glad för mina och Tommys föräldrar. Tyvärr ses vi inte så ofta som vi skulle önska, därför är det alltid trevligt att ha dem på besök och det känns så gott i hjärtat att de gärna kommer hit.

Den något trista, grå, långsamma söndagen förvandlades i ett nafs till en härlig dag. Barnen somnar snart i sina sängar och jag ska ta en promenad till M innan det blir en tidig kväll även för de vuxna.

När världen stannar

Det finns stunder när världen stannar. Det är ett ögonblicks verk och jag kan inte i förväg veta när det börjar eller hur länge det varar. Jag fortsätter röra mig och göra det jag planerat, men inom mig är det alldeles stilla. Det känns som om allt runt omkring är på låtsas. Kroppen deltar i det som sker men min verklighet är en annan, min ande och min själ är någon annanstans. Det är tillfällen när jag inser hur skört livet, och allt det underbara vi har runt omkring oss, verkligen är. Inom mig finns rädslan, inom mig finns oron, inom mig finns såå mycket kärlek. Känner mig maktlös, vet att jag inte råder över vad som ska ske. Jag önskar att min kärlek räckte lite längre och att den skulle synas och göra större skillnad.

Kanske är det livet självt som vill få mig att stanna upp och tänka efter, känna efter. Bara vara, med det jag känner. Inte så lätt att få mig att stanna, lättare då att få min inre värld att stå still.
Med tårar av glädje och tårar av sorg, lägger jag stunden och hela mitt väsen i Herrens händer. Låter Hans underbara kärlek överskölja allt. Världen kan stanna, eller snurra alldeles för fort, men stunden vi får, är NU.

Tiden; lång eller kort?

Det är en lång natt i natt. Det är underligt med tid. Vissa stunder rusar den liksom förbi utan att jag ens hinner reflektera över det. Det kan gå timmar mellan gångerna jag tittar på klockan. Men vissa gånger känns varje minut oändlig. Det är en tyst natt i natt. Lugnt i huset (jag är på jobbet), inget skrammel i hissarna, inga stolar som skrapar i golvet på våningen ovanför, ingen telefon som ringer. TVn är avstängd och ett av de få ljud som hörs är surret från datorns hårddisk. Mina patienter sover och det ser ut som om de sover gott. Precis så önskar jag att de ska ha det.....men tiden går långsamt då.

Till veckan ska jag vara lite ledig, bara jobba två nätter. Dagarna kommer att vara fyllda med saker som jag vill göra och som ska göras. Jag njuter av livet som sjuder runt mig. Här om veckan åt jag lunch med en väninna. Helt tysta satt vi en lång stund och bara tittade ut på människorna utanför. Många hade sååå bråttom, som om det verkligen gällde att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men allt vill inte hinnas med och allt måste inte göras. Men även de vardagligaste sakerna kan njutas om man kan välja och välja bort. Allting har sin tid.... vilket för mig innebär att det inte blir tid för vissa saker....åtminstone inte nu och kanske inte sedan heller.

Nu ska jag njuta av lugnet och av att tiden går långsamt. I veckan som kommer ska jag ta vara på varje stund jag får med tacksamhet. För även om en del av mitt hjärta är tungt och fyllt med "ledsna" saker jag inte kan göra något åt så finns det så mycket som gör mig glad. Jag är glad för de stunder jag får; lång väntan eller korta ögonblick att ta vara på.