Andrees dop

Andree med mamma och pappa
Susanna med familj

Dagens huvudperson!

Här ser ni Arne Andree Lehman Hallberg. Visst är han finast i hela världen?! Idag har han blivit döpt i Svenasjö kapell. Han hade dopklänningen som jag sydde till Amanda och det var en fin stund. Efteråt umgicks vi och åt massor med god mat.

Amanda har drabbats av nån slags förkylning, helt slut och febrig var hon idag och missade dopfesten. Vi hoppas att hon mår bättre imorgon. Susanna och hennes familj kom till lunch idag så vi hann träffas lite innan dopet, mycket trevligt, annars bjuder helgen mest på arbete.

Mycket nu

Andree, coolaste killen
Morfar & Martina med tre yngsta kusinerna

Amanda & Andree

Kusin i kubik

GosOscar

Oj vart tog tiden vägen? När jag kom hem från jobbet för ett par veckor sedan och hade tackat ja till en högskolekurs på distans för resten av terminen tittade Tommy på mig, skrattade lite, och sa; "Ja du har ju INGENTING" annat att göra". Ok jag är mamma 100%, jobbar 50%, ska nu läsa 50% och hela familjen har diverse aktiviteter som jag gärna deltar i, dessutom höll vi på att ordna Tommy och Rolles 40 årskalas. Kan vara att Tommy var lite ironisk, men men.

Våren är härlig och vi har underbara dagar med familj och vänner. Påskaftonens 40-årskalas blev helt fantastiskt. Alla verkade trivas, så många helt underbara människor som vi får ha förmånen att känna, de lekte, tävlade och åt tillsammans med oss och Ahlgrens. Födelsedagsbarnen hade en absolut lyckad kväll. Förutom en lyckad kväll var vi så glada att få umgås lite extra med fam Toth dagen före kalaset och Hagmans dagen efter.

I veckan planerar vi för Andrees dop(den yngsta av mina systersöner) . Min andra syster Susanna och jag ska tillsammans med Andrees faster få vara gudföräldrar, gissa om vi är tre stolta! Så vi övar lite sånger och försöker komma på den bästa presenten till bästa pojken.

Vänner

Jag är så tacksam för mina vänner. För de som vill vara min vän för att eller trots och att jag är just jag. Det kan vara ett ögonblick som gör en till vänner för livet, eller en lång och mödosam väg man går tillsammans. Men det finns tillfällen när det verkligen visar sig vilka som vill vara och är verkliga vänner och vilka som bara var ett sken av en vän. De som finns kvar när världen rasar och de som frågar hur jag har det även när de vet att svaret inte är positivt. De som vågar vara på min sida även när de får lida för det. De som härdar ut när jag inte orkar vara en god vän tillbaka och som är glada för att jag är just jag. Tack alla ni som finns där för mig och min familj, jag hoppas att jag den dag ni behöver det ska finnas där för er.

Det tar inte längre tid att se saker från den ljusa sidan.

-En varmdusch och cortison som mjukar upp mina stela och smärtande leder. -En tolvårig dotter som fixar frukost åt lillebror som bara har en hand han kan använda. (Pekfingret på vänster hand är dubbelt så stort som normalt efter att han missat lite med släggan när han hjälpte pappa med veden.) -Starkt kaffe, bryggt med kärlek av min man, med mild mjölk som får mig att piggna till efter en lång vaken natt. -Lilleman som kiknar av skratt när storebror kittlar honom och busar med sin "hela" hand. -6 plusgrader och regn...vi provar cykelhjälmen och regnkläderna på en vårtur och blir nog härligt genomblåsta. Kram på er alla

Tacksamhet

Sitter i min säng med Samuel sovandes bredvid. Tårarna strilar ned för kinderna av tacksamhet. För Tommy, för Amanda, för Simon och oerhört för den varma lilla kroppen bredvid min. Efter såå många år av längtan är det ibland svårt att tro att det faktiskt är sant. Det är nästan overkligt. Så här efteråt kan jag känna saknad av att jag inte kunde njuta av min graviditet med Samuel, var ju så oerhört rädd att förlora honom, trodde verkligen inte att det skulle gå.

Amanda 12 år

Amanda fyller 12 idag. åh vad tiden går fort. Hon är vårt solsken (för det mesta). I present fick hon ett nyrenoverat rum, hon har själv varit med och bestämt, och är mycket nöjd. Imorse fick hon lite kläder, skor och av Simon en eltandborste. Kan inte bli bättre. I eftermiddag ska hon ha semlekalas för kompisarna. Hoppas hennes dag blir underbar.

Amanda 2 månader våren 1999

Skön dag idag. Jag har jobbat i natt, så större delen av dagen har jag vilat. Det är gott att arbeta på natten. Oftast en hel del att göra, men lugnare i centralen. I natt har det funnits tid att prata med arbetskamraterna då och då, både om arbete men också om annat, det är bra och jag tror att arbetet utvecklas när vi har tid, både för inringaren och för varann. Amanda har spelat mark mästerskap i fotboll, 3a och 4a kom hennes lag. Jag hann precis hem för att köra henne dit kl 08. Det är skönt med små stunder med barnen ett och ett, även om de inte är så långa. Inte alltid nödvändigt att prata, bara skönt att vara tillsammans. Vi är alla lite trötta. Jag pga arbetsnatt och de andra pga sommartidsomställningen så det fick bli en tidig kväll. Vi lagade mat och åt redan vid fem och sedan spelade vi spel en stund till barnen ville krypa ned. Imorgon fyller Amanda 12. Jag har laddat frukostbrickan med flagga, har den äran-duk och presenter, och ska strax krypa till kojs så vi orkar fira ordentligt imorgon.

Aj, aj, aj

Vi har ägnat dagen åt sjukbesök, jag, Amanda och Samuel. Det började egentligen i måndags när Amanda kom hem med en arm som både gjorde ont och var svullen. Men hon kunde trots allt röra den så en linda och lite smärtstillande var det vi började med. Tyvärr har det inte blivit något bättre under dagarna som gått och imorse hade hon verkligen svårt att röra sin arm. Dags för besök på vårdcentralen.

Amanda var trots allt på gott humör vilket var tur. Trots att det bara var 3 patienter i väntrummet såg vi bara en doktor och 2 sköterskor på de 45 min vi väntade. Lite fortare gick det på röntgen, men sen fick vi vänta igen....på svaret. Till Amandas (och min) lättnad visade röntgen ingen skelettskada. Bara och låta det verka ut alltså.

Nu en fika med Maria, läxläsning med Simon och försenad lunch till Samuel. Lite brödbak ska jag väl också hinna med under em.

Lilla tand

Tänk att en liten tand kan vara så besvärlig. Samuels första tand kom den 5 mars och vi märkte ingenting på honom mer än att han dreglade JÄTTEMYCKET. Nu ska nästa risgryn upp och det kliar så förskräckligt i hans mun, i flera dagar utan att den vill komma genom tandköttet. Man kan skymta den när han gapar, men den vill INTE komma upp. Allt vill Samuel tugga på mammor, syskon, leksaker, hår, sked, tutte, nappflaska...ja allt. Dessutom tycker Samuel det blir lite jobbigt när han aldrig får sova färdigt för att det kliar i munnen, han tuggar på nappen och slänger sig än hit och än dit.
Förra veckan fick Samuel brev från folktandvården, med tandborste och tandkräm. Vi borstar lilla risgryn morgon och kväll, men Samuel är mest intresserad av att vi borstar bredvid, där den nya tanden kommer. Goa Samuel vi önskar så att lilla tand kunde komma upp!

Vår

Det är så skönt att våren är påväg. Idag sken solen så härligt ute att jag och Samuel, som är lite snorig och har tänder pågång, var tvungna att lämna dammråttorna och ta en långpromenad. Samuel tittade på trädkronor, hästar och hundar, det är ju så mycket som är intressant och som han måste lära sig. Själv njöt jag mest av solen och värmen. Vi fick lunch hos mamma som hade saknat Samuel en hel vecka...och Samuel visade att han kände igen henne med största leendet. Lite kaffe i solen på altanen med bästa Maria och besök av svägerskan Annika och kusinerna Frans och Elsa var mycket uppskattat särskilt av Amanda och Simon. Känner att vi är så lyckligt lottade med dessa härliga människor runt oss och härligt med VÅR!