Härlig höst, solvarm sten

Goda äpplen från vårt lilla träd blir härligt äpplemos.

Lördag

Idag är det flyttdag för båda mina systrar. Tyvärr är jag inte så hjälpsam, bära kartonger är inte min grej just nu. Martina passade på att rensa sin garderob inför flytten och gissa om hon hade en systerdotter som var glad för det! Två påsar med snygga alldeles lagom stora kläder. Det är lycka när man håller på att bli tonåring verkar det. Susanna och Henkes lille pojke ska nog heta Oskar och en lycklig mormor ska få barnvakta det knappt två veckor gamla gossebarnet medan Susanna organiserar flytten.

Här är det lugnt, Amanda och Tommy är ute och springer, Simon och jag spelar spel. Det får bli promenix för mig senare idag för jag vågar inte gå själv när det är tungt att andas. Annars ser vi fram emot kvällens surströmmingsskiva hos familjen Karlsson. Varken Tommy eller jag har ätit surströmming förut så visst har de rätt i att det var dags för oss att pröva på. Om det inte faller i smaken så har jag i alla fall fått äran att stå för efterrätten. Det blir kladdkaka och jag hoppas det ska slinka ner oavsett om man ätit surströmming eller inte.

Älsklingsbebisar

Igår fick jag den stora äran att träffa lilla Hanna, som inte riktigt skulle vara född ännu. Eftersom jag ändå skulle till Spec MVC i samma hus var jag ju tvungen att titta till min favoritLena och lilla nytillskottet. Gissa om hon var sötast i världen så liten hon var. Jättefin!

Besöket på MVC gick också bra. Även om min kropp har blivit en ballong och jag har jobbigt att andas och röra mig så verkar babyn må bra, åtminstone visade CTG och ultraljud det. Nytt besök på fredag och skulle jag må sämre eller inte orka så sätter de igång förlossningen. Men jag hoppas kunna vänta ut babyn och kroppen, tror kanske det är bäst för oss båda om det får bli som det blir.

Höst

Det är mörkt länge på mornarna nu, ska man gå ut är det reflexväst som gäller. Samtidigt som mörkret smyger sig på är det gott med höstvindarna som biter lite i kinderna och frosten som friskar upp. Idag blir det besök på spec MVC i Borås, få se om de har något att tillägga om mitt något ballongliknande utseende. Jag ska försöka fortsätta andas en stund till. Förhoppningsvis orkar jag ta en sväng förbi Lena och lilla Hanna innan jag åker hem, för Simon har tvättat och torkat de allra sötaste babykläder i ministorlek så att Hanna ska ha något "eget".

Det är inte ofta det blir som man tänkt sig. Igår tänkte jag till exempel ha en lugn kväll hemma, med familjen utökad med ett par Månssons barn eftersom Maria är på bröllop. Absolut inget speciellt, men tänk så det kan bli. Hela dagen drogs jag med bultande huvudvärk som inte ville släppa, trots vila och Alvedon. Det blev en akut tur till förlossningen eftersom de misstänkte att jag kunde ha havandeskapsförgiftning. (Så farligt tyckte inte jag att det var, men i alla fall) Efter diverse provtagning och medikamenter övertalade jag "farbror doktorn" om att jag nog ändå som bäst i min egen säng eftersom proverna inte visade något.

Imorse var huvudvärken borta och jag mådde rätt bra, till jag tog en tablett ( i yttepyttestyrka) mot högt blodtryck. Sen har jag mått mer illa än nånsin och varit helt yr hela dagen. Imorgon ska jag på kontroll och hoppas att det var huvudvärken som fick blodtrycket att stiga och inte tvärtom. Kvällen på förlossningen avslutades först vid 23....det var den kvällen. Hoppas på lite lugnare idag.

Det sista av sommaren

Väntan

Vi vet hur det känns att vänta, och att längta så att hjärtat nästan brister, eller kanske gör det till och med det ibland. Vi vet hur det känns när klumpen i magen växer och man bara vill skrika högt. När det är svårt att gå ut för att man inte orkar med att möta någon mer som har en babymage eller ett spädbarn. När det känns som om hela kroppen går sönder om man ser en gravid i tv-reklamen. . Osäkerheten om vi skulle kunna adoptera eller inte, om det finns nåt barn som behöver oss. Det är känslan av att inte veta och av att längta efter att bli fler! Det spelar ingen roll hur lång tid som går eller vad som händer, den känslan kommer vi aldrig att glömma

Kanske är det därför overklighetskänslan är så total för mig. Jag har ägnat åtta månader åt att må illa, kräkas och ha ont och det är inte ens i närheten av uppoffring. Vi är inte jätteoroliga längre men att vi ska få en baby inom ett par veckor är svårt att föreställa sig. Längtan efter barnet som växer i min mage är oändlig och ändå kan vi inte förstå att det är sant.

Världens finaste kille

Jag har fått en systerson till!! Igår kl 09.52. Både han, syskonen och föräldrarna mår bra, och vi är världens stoltaste...det får man väl vara som moster. I eftermiddag ska vi få träffa den lille prinsen. SÅÅ SPÄNNANDE!

Livet

Skjutsade tre nöjda barn i ösregnet till skolan i morse. De klagar inte när det regnar utan tar på sig regnkläder och cyklar som vanligt, men idag skulle jag ändå till Lena och då fick de åka med på vägen. Dessutom har Amanda stukat sin fot så en promenad är väl mindre lämplig även om jag vill att hon håller igång foten för att stukningen ska gå över fortare.

Det känns höst på riktigt. Jag saknar att arbeta men försöker strukturera dagarna lite....annars blir jag alldeles för rastlös. Regnet öser ner ute och jag myser med tända ljus och brasa. Idag tog jag med mig hembryggt kaffe och muffins till Lena på sjukhuset, trevligt med lite sällskap. Simon har myggbett på ena benet och vaknar av och till under nätterna för att det kliar. Amanda har som sagt stukat foten....små krämpor som kommer när allt kör igång. Så glad att barnen trivs med skolan och att det inte är större blessyrer. Nu ska jag försöka äta lite lunch innan jag handlar och hämtar barnen.

Att göra....ingenting

Ines och Amanda plockar svamp

Barnen hälsar på kossorna i hagen

Farfar Bernt hjälper Elin och Amanda med dagens skörd av kantareller

Slappa lite i farmors säng, mycket mjukare än liggunderlagen på Bjugges-

Simon, Ines & Karin

Att bara vara, det är härligt. Vi har njutit av allt och ingenting tillsammans med familjen Ahlgren på Bjugges, ett litet torp utan el och vatten, inte så långt från Tommys föräldrars hus. Vi har eldat i spisen till vi blev helt svettiga, lufsat runt i underställ och raggstrumpor. Pratat, sjungt lite, varit tysta och tagit en tupplur. Det har varit varmt och regnigt men vad gör det om man har regnställ och stövlar. Livskvalité för oss är olika saker olika dagar. I helgen har det varit att vi får vara med människor vi tycker om och där vi alla får vara som vi är, att ha några att grilla mackor i spisen med och som, precis som vi, kan somna en stund på soffan trots lite barnstoj runt omkring. Vad är livskvalité om inte en kram från Ines, fyra barn med fantastiskt ordförråd att vara stolt över, sovande barn på loftet, att cykla 1.5 km genom skogen för att hämta lite mer vatten till morgonkaffet och att mötas av underbara svärföräldrar och så mycket annat...... Det ger verkligen energi för en ny vecka.