FIKA 1

Fika får bli sista blogginlägget i augusti. Det är fantastiskt härligt med en hederlig svensk fika. Alla ni som känner mig vet hur omåttligt förtjust jag är i kaffe(om än rätt kräsen) och min familj bangar knappast en (gärna hemgjord) fika. Fika är för oss ett fantastiskt sätt att umgås. Till och med jag som är rastlös kan sitta en stund utan att tänka på annat än att FIKA och umgås.
Jag är så glad och tacksam för alla mina vänner och släktingar som fikar med oss varje vecka. En stund tillsammans som får den gråaste vardag att stanna upp och bli härlig och ljus.

Jag har fått en bok om kaffe av L. Läser den lite då och då, lär mig hur det ska smaka som bäst och hur man kan använda kaffe, men om det återkommer jag en annan dag. Jag måste testa lite mer först. Här kommer lite fikabilder från i em. S hade bakat en supergod läckerpaj med äpplen från grannfamiljens trädgård. Tur för oss att vi får lite äpplen av dem i år när vår skörd mest räcker till att äta direkt. MUMS!

Gudbarnet A tyckte bäst om vaniljsåsen

S goda äppelpaj

En hög med fikasugna!!

Jag har fantastiska arbetskamrater. Det är alltid roligt att gå till jobbet. Inatt har vi haft en lugn natt. Patienterna är svårt sjuka men få, så då blir det tid över att umgås efter omvårdnad, medicinteknik och städning. Det är härligt att ha trevligt tillsammans och att kunna dela allt möjligt, både det som är bra och dåligt och att kunna skratta tillsammans. Nu ska jag snart krypa till kojs. Jag får skjuts hem så Tommy slipper hämta mig eftersom jag blev skjutsad igår kväll. Vi skulle ändå köra hem två nöjda åttaåringar efter filmkväll hemma hos S (oss). A var på disco och mycket nöjd med detta. Hon och två flickor till gjorde sig i ordning hemma hos oss. Det var så pirrigt och så spännande och såå roligt. Gissa om mamman tyckte det med.
Natti natt!

Eftermiddag utan stress

Onsdagar har under många år varit en stressig eftermiddag med mycket logistik i vår familj. J har varit hos sin mamma och det har varit att lämna och hämta, hit och dit. S och A har alltid slutat tidigt och hämtats vid ett, efterläxläsning har det varit kör. På kvällen,har det varit de vuxnas tur. Storband för T och gospelkör för mig och mellan allt detta de vardagliga bestyren. Idag insåg jag att den här terminen kommer bli annorlunda.

S slutar skolan tidigare och går hem själv vilket innebär att han i lugn och ro, vilket han behöver, kan läsa läxor. J hämtas av mamma på dagis och ibland hämtar vi henne, men idag får hon skjuts hem. A slutar senare men har färre onsdagsläxor vilket innebär mer tid och dessutom har de två stora barnen bestämt sig för att inte vara med i kören denna terminen. Oj vad mycket tid det blev.

S och jag har plockat luktärtsskidor under em för att kunna så till våren, A har cyklat iväg till bästa kompisen, snart kommer J hem lagom till middagen och jag har tagit en fika med L ute i solen. I kväll får barnen sköta sig själva en liten stund, den halvtimman både T och jag är borta, men det är enkelt när man haft en skön em.

Det känns som om man är lättladdad så här i början av terminen. Vi har inget emot att ha mycket att göra utan tycker alla att det är roligt, men en eftermiddag som denna hoppas jag vi får många av i höst och vinter för då är det lättare och roligare alla andra dagar, de som går i ett.

Skolan har börjat på allvar, nu är det läxor igen. Hemma hos oss vill barnen hellre vara ute och greja och leka än att sitta inne och läsa. Tur då att de kan sitta på altanen i solsken och läsa. Idag var en härlig sensommardag. Att vakna på eftermiddagen och sätta sig i lagom varmt solsken med ljumma vindar ute på trappen med en kopp kaffe är verkligen härligt. Tror jag ska ta en omgång slipning av utemöbler imorgon em så att jag kan olja dem inför vintern. Det är alltid lite vemodigt att göra det, då är det höst. Tur att de går att använda ett tag till efter att de oljats om vädret är fint.

Hur det ska bli med mitt arbetes framtid är ingen som vet. Självklart klappar mitt hjärta lite extra för att det lilla sjukhuset ska få vara kvar. Jag känner att det är inte roligt att äldre människor och även svårt sjuka människor ska transporteras längre än nödvändigt när de verkligen behöver hjälp. Jag vet att jag inte är tillräckligt insatt, för admininstrationen i vår region är enorm, men ibland undrar jag om de som bestämmer verkligen vet hur verkligheten ser ut. Efter många omorganisationer, utan egentligen positiv utveckling under de år jag arbetat börjar jag känna att det räcker nu. Jag vill bara att det ska finnas en väl fungerande sjukvård och att mina patienter ska ha det bra, känna sig omhändertagna. För att kunna förändra behöver man vara politiker och det vill jag inte bli....... dags att fundera på om man ska göra något annat kanske?

Sommardag

Idag var en sommardag. Jag har precis kommit in från trädgården efter att ha ägnat eftermiddagen och kvällen åt trädgårdsarbete. Så härligt att klippa gräset i solen och att rensa ogräs medan solen går ner bakom träden. Det luktade fuktigt som det bara gör på sommaren efter en regnskur, rent på något vis. Kanske är detta en av de sista varma sköna sommardagarna även om jag hittade smultronblommor under en av våra mer vildvuxna rosbuskar. Björnbären i vår rosenrabatt är inte riktigt mogna, men innan idag åt jag jättegod björnbärspaj, hos familjen W, och björnbär är höst för mig. Ialla fall tänker vi njuta en kväll till på vår altan. Så som vi gärna gör på sommaren.

Ta hand om dej!

Tiden går och går,

jag vill njuta av stunden som jag får

Glömmer en stund det tunga i mitt hjärta,

saknad, rädsla, stress och smärta.

Lämnar krav och måsten för ett ögonblick,

njuter av det fina som jag fick.

Lyssnar till mitt hjärtas slag,

snart, en, ny, dag.

Med tankar, som genom huvet far,

tar ett andetag, av luften ren och klar.

Andas djupt och tungt,

känner omkring mig, alldeles lugnt.

För att jag ska orka livets lopp,

fyller på med kärlek, tro och hopp

Fyller min tanke med det som är gott,

med något fint jag fått.

En kort stunds vila,

nu orkar jag åter ila.

För livet rusar med väldig fart,

men jag minns ögonblicken mycket klart.

Så även om det gick fort,

glöms det viktiga, att vara, att älska, inte bort.

Så glad för alla som sagt till mig,

glöm inte att ta hand om dig!

Tack för att just du finns för mig,

jag hoppas du vet jag finns här för dig!

.

Idag var en bra dag

Tänk hur olika det kan vara, känns så skönt att alla dagar inte är likadana. Tisdagen var en bra dag på många sätt, men också ledsam och trist. Vi hade trevligt besök av en kompis till mig, och hennes 4 årige son, som bor i England numera och som jag inte sett på flera år. Vi hade det jättebra och barnen hade kul ihop trots viss språkförbistring. Så härligt att det kan kännas som om man ses ofta även om man inte gör det. Vi kom fram till att det nog är för att vi vet det som är viktigt om varann och inte bara det som är på ytan. Det besöket gjorde mig väldigt glad!

Men det var en dag när jag kände mig stelare än på länge och kroppen ville verkligen inte komma igång. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag var en robot, så kanske det hade räckt med lite 5-56. Blev dessutom ledsen och arg när jag pratade med en väninna som har ont i sin rygg och sitt huvud men som inte blir tagen på allvar av sin husläkare. Om man nu söker den vägen man ska, dvs via vårdcentralen är det en fördel om man kan få hjälp. Min väninna är en av de mest positiva människorna jag känner och trots att hon levt i många år med nästan ständig huvudvärk och därav rejäl trötthet så tar hon mycket med en klackspark och tror verkligen att det kommer att bli bättre imorgon. Men läkaren ville inte lyssna på hennes historia och än mindre utreda henne. Däremot ville hon gärna skriva ut lyckopiller..... kändes bara HELT fel. Det kändes som om den här läkaren behövde gå en kurs i människokännedom och en i att lyssna på patienten. USCH!

Igår em satt vi i solskenet ute på vår altan och åt mellis med M och hennes två flickor. Det kändes trevligt och viktigt. Så glad att de ville titta förbi. Vi håller på att lära känna varann, jag och M. Det är konstigt med relationer, verkligen så att ju mer man ger desto mer får man tillbaka. Jag är så tacksam för det!
Idag har vi haft besök av Js lillebror och hans fostermamma och fostersyster. Vi har alltid mycket att prata om...både viktigt och väldigt oviktigt. A och S har börjat skolan igen och är nöjda med att gå dit. A tycker om att gå i 4an. Det bästa är att hon fått en egen bänk som hon klätt med papper med hästar på. S tycker det bästa med att gå i tvåan är att det är mer skola och mindre fritids. Jag har haft sovdagar dessa senaste dagarna men är väldigt glad att jag haft eftermiddagarna med barnen och mina vänner. Det känns bra i själen att bara få vara en stund, så idag till skillnad från i tisdags har varit en nästan bara "bra" dag.

Här är lilla J, som prinsessa. När hon fyllde 4 år i våras ville hon ha prinsesskalas. Det blev första kalaset att gå på själv, för de flesta av hennes kompisar och det var både roligt och spännande. Kalaset var lyckat och J var mycket nöjd. Efter kalaset har prinsessperioden avtagit något i Js liv. Det har inte riktigt blivit av att hon klätt ut sig, men nu är hon på G igen, fast lite annorlunda.

Igår när jag bad henne komma och äta middag sa hon; jag ska bara.....och så fnissade hon och pep in på sitt rum. Hon kom ut i köket med diadem i håret. Ett silvrigt med mycket pärlor och hjärtan (diamanter). "Åh vad fin du är", sa jag. "Så klart", sa J. Hon satte sig vid bordet och åt. "Mamma, vet du vaffö pinsessoj ha diadem?" undrar J Eftersom mamman är fullt upptagen med att servera mat blir inte svaret så eftertänksamt "Näe, för att de tycker det är fint", svarar den ovetande mamman. "Föj att inte håjet ska komma i maten" svarar J. J har alltid problem med att håret ramlar ner, hur vi än sätter upp det, men nu äntligen lösningen: DIADEM.

Ikväll är det arbete som gäller igen. Men först ska S och jag ta en fika hos familjen M på förmiddagen och i em kommer en väninna som jag inte träffat på många år. Det ska bli så roligt. Vi hittade varann på facebook efter att vi inte hörts av på lång tid, jätteroligt! Visst kan man hålla kontakten fantastiskt bra med både internet och telefon, men det är ändå speciellt att ses.
Jag har precis lämnat J på dagis, A sover över hos bästisen T och S har fastnat framför tvn, så nu blir det en förmiddagslur för att orka kvällen och natten.

Regn, sol och ny termin

Det regnar idag. Men det är inte så grått. Solen bryter igenom det grå med små, fortfarande sommarvarma strålar. Det är första dagen på terminen för barnen på fritids och dagis, första arbetsdagen efter en lång sommar för mig och T. Det känns lite vemodigt men ändå lugnt och skönt. Rutiner har något tryggt över sig så länge vi inte låter dem stressa oss. Barnen var inte helt nöjda med att gå upp halvsju, men igår när de packade sina väskor till skolan var de väldigt nöjda.
Hösten kommer inte bli som vi hade tänkt oss, men vi ser fram emot den med tillförsikt. Vi har haft sommaren på oss att sörja, tänka och hämta oss. Så mycket det har gett oss, även om vi är långt från klara med det. Så många tårar, så mycket värme, så mycket kärlek och så mycket skratt vi fått. Tack alla ni som hjälper oss varje dag, finns där och ber för oss och tack för att ni frågar hur vi mår och har det. Regnet är våra tårar idag och solen som bryter igenom är tacksamheten, glädjen och hoppet för idag, imorgon och alla andra dagar vi får.

Sista semesterdagen

Nu är vi på väg hem, det känns allt mer höstigt ute. Vi har haft underbara sista dagar på vår semester och barnen på sitt sommarlov. Idag tog vi en tur till Danmark eftersom blåsten tvingade oss från stranden. Men en stund i poolen i värsta regnovädret hann de stora barnen med. Ikväll gick vi en promenad längs Råå vallar. Vi var väl genomblåsta när vi kom tillbaka till husvagnen. Jag låter bilderna säga resten;