Meditation

Jag har många gånger försökt meditera. Börjat med små korta stunder och tänkt att öka successivt som jag gör med många saker jag behöver öva på. Trots att meditation har många likheter vid bön, som jag är van vid, har jag aldrig riktigt lyckats. Rastlösheten, som är en av anledningarna till att jag överhuvudtaget funderat på att meditera, har alltid gjort sig påmind. Fokus hålls i tre sekunder max och sedan är jag inte bara någon annanstans i tanken utan det kliar också i hela kroppen. Lyckas jag sitta still i fem minuter så har det varit ett under. Som mest har jag enträget försökt i en månad eller två för jag vill ju inte ge mig heller. Jag har provat diverse metoder (google är fantastiskt) och appar med lugna röster.....men min hjärna har gått på högvarv och haft såååå mycket annat för sig än att "tänka på ingenting".

Men så, den här gången, en eftermiddag när jag sprungit runt sjön och satte mig ned på en klippa så fanns det bara där. Solen värmde mitt ansikte och torkade bort både morgonfukt och svett. Tanken var att njuta lite innan promenaden hem men tanken sa mig: skulle inte detta vara ett gott tillfälle för meditation? Det var det.

Första veckorna satte jag mig ned en stund efter träning, när kroppen tagit slut på rastlösheten för en stund och hittade ron i att vara stilla med fokus även om andra tankar ibland kommer och går. Det känns som en omstart av hjärnan, ni vet som när mobiltelefonen bara tvärlåser sig för att man (jag) har för många sidor och appar öppna samtidigt och man måste stänga av den och starta om.

Jag började efter några veckor fundera på om det finns något annat tillfälle på dagen när jag är mindre rastlös och det skulle kunna fungera att göra varje dag. Kanske på kvällen när både kropp och knopp är trötta efter dagen? Gissa vad som hände? Jag somnade så klart, inte bara en gång utan fem dagar i rad.....ingen bra idé alltså. Men vilken är min lugnaste stund på dagen funderade jag vidare? Morgonen, morgonen är ju min stund och den bästa jag vet. Tidiga stilla mornar när man inte bara får se familjen utan hela världen vakna - det är ju min tid insåg jag efter lite reflektion. Så varför inte start dagen med en stund meditation för att låta kropp och knopp vakna försiktigt? För mig är 10 minuter precis lagom och jag behöver inte ens ställa en klocka för att veta när jag behöver fortsätta med mina morgonbestyr. Det är en lugn stund på dagen och sätter mitt mindset här och nu - härligt.

Kram

Allt har sin tid

Så många gånger de senaste åren jag saknat att skriva här. Jag saknar det.....min reflektion. Kan ju fundera på om det är så lämpligt att lägga sina tankar helt offentligt.....men samtidigt har jag inga hemligheter. Jag känner allt oftare att det behövs en motpol till alla offentliga inlägg i sociala medier som är så "perfekta".

Här sitter jag i mörkret i vårt uterum med ett halvt glas rosé och funderar över livet, fast det bara är måndag. Varför då kan man fundera på? Kanske för att jag de senaste åren allt mer lärt mig hur värdefull varje stund är och att jag behöver ta vara på varje stund jag kan.

Ikväll har jag packat och fixat så att vi ska kunna åka till Stockholm på student på onsdag och sedan landa i Vadstena för att cykla tjejvättern till helgen. Mycket förberedelser. Men när lugnet lagt sig och barnen oavsett ålder lagt sig var det gott att sätta sig i resterna av åskovädrets tryckande värme i uterummet på altanen och reflektera och till det passade det med några munnar bubblig rosé fast det är måndag. 

Tacksamheten sköljer över mig. Tacksamheten för stunden och för alla fantastiska människor jag har runt mig. Det har hänt mycket under de två åren jag inte tagit mig tid att skriva..... samtidigt går det att sammanfatta med några ord; hårt arbete, oro, kärlek och glädje. Barnen börjar bli stora; A har fyllt 20 och Si blir 18 strax före jul. Sa slutar snart tvåan och har en härlig energi. Jag har bytt jobb och igår, när jag stötte på en av mina (trots att vi sällan ses) vänner som betyder oerhört mycket för mig, i motionsspåret, beskrev jag mitt nya arbete för bra för att vara på riktigt. Lycka. Det är mycket hårt arbete varje dag, men samtidigt vill jag tro (och vet) att det leder till att göra världen lite bättre för de som behöver vår hjälp. 

Så kanske är tiden nu för att ta upp bloggandet igen. Att beskriva den vardag som är min. Oavsett hur den ser ut. Ibland full av ilska, sorg, frustration och oro men också väldigt ofta fylld av glädje, tillfredsställelse och kärlek. Det börjar med ett första steg och idag var tiden inne för ett blogginlägg...

Just nu har också mina vänner en stor del av den tid som är just nu. Jag har några vänner som jag inte haft kontakt med på flera år men som jag ser fram emot att träffa den närmsta tiden. Här finns också utrymme för de jag inte ser så ofta eller som är lätta att tappa bort när vardagen gör sig påmind. Allt har sin tid och just nu är tiden för att finnas till.

Varje individ - en viktig pusselbit i sitt sammanhang

Lite mör nu :)

Det har varit tre intensiva arbetsdagar i början av denna vecka. Premiär för en ny arbetsledande funktion i alla våra trafikrum i måndags där fokus ligger på ett närvarande ledarskap dygnet runt. Jag känner mig oerhört priviligerad att få vara chef för teamledarna och tillsammans med dem och mina kollegor få utveckla hur vi ska göra detta på bästa sätt.

Vid gårdagens mediaträning med vår presschef fanns utrymme för reflektion kring hur media arbetar varför och hur vi kan möta det transparent men proffsigt. Det kom också flera bra förslag från teamledarna som vi fortsatt behöver arbeta med och förvalta- riktigt spännande!

Idag sjuksköterskedag i Stockholm med hälften av våra engagerade och kompetenta SOS-sjuksköterskor.(några av dem ser ni på bilden). Tillsammans med bl à representanter från flera av våra stödfunktioner har vi haft en givande dialog och workshops med högt till tak. 

Där emellan har jag träffat två för mig lite nyare bekantskaper som gett mig pusselbitar som jag saknat när jag tittat på vissa saker ur mitt perspektiv. Jag ska gå hem och göra en reflektion och kanske kan även jag tillföra något. Visst är det spännande med relationer?!

Nu ser jag fram emot att komma hem och krama på min man och lyssna på barnens andetag när de sover och imorgon är en ny dag. 

Denna dagen ett liv =)

Nu har vi vilat snart en hel vecka, så skönt och så behövligt. Sol och bad har varvats med träning av olika slag och promenader både på berget och på stranden med sand och hav mellan tårna. Vi har umgåtts och spelat spel, skrattat och bara varit, tagit tidiga kvällar och sovit långa nätter. 

Så beroende av ljus och värme har vi tankat energi och glädje. Jag tar också med mig lyckan av att ha två fantastiska tonåringar som gärna hänger med familjen och att Samuel knäckte koden och lärde sig simma.

Meditation och reflektion har fått mig att inse att mitt inre lugn är det som gör att jag och familjen ändå mår väl i den hektiska vardagen. Men det finns också tillfällen när vi och då framför allt jag behöver tänka en gång till innan jag väljer vad och hur jag ska göra.

Så tacksam över denna ledighet och möjligheten, men också över vardagen och det som förenar dem; kärleken till och glädjen över livet. 

"Denna dagen ett liv" som farbror Melker skulle sagt =)

Tisdag på Kreta

Klockan är tio och än är jag i stort sett ensam vid poolen. Här finns gott om tid för reflektion; efter tre dagar har både kropp och hjärna gått ned i varv. Stressen i min kropp som normalt beror på molande värk är borta. Det behövs bara några timmar i värmen för att värken ska börja ge med sig men när den försvinner kommer tröttheten. Smärta för ju det med sig....trötthet. Första natten sov jag nästan 12 timmar och de första två dagarna somnade jag av i solstolen många gånger mellan bad och träning. Men nu, nu känns det bara gott. Varje del av min kropp njöt av morgonens stundtals tunga löpning i sanden - den orkade lite till, så van att balansera på precis vad den orkar, var det en fröjd. 

Frukost med mycket frukt och grönt som kan avnjutas länge är inte heller fel. Lokala frukter och grönsaker smakar så mycket mer än de vi normalt äter och att dessutom lägga tid på att känna smaken är lycka. 

Här finns mycket både att se och göra, men just nu är vi nöjda med att bara vara;  här, nu och tillsammans.

Onödigt mycket pannben

Att inte röra på mig är inget alternativ. Om jag inte gör min dos varje dag och vecka oavsett hur mycket kroppen skriker av smärta så blir jag stel, tröttare och får mer ont. Mitt enda egentliga mål är att klara min vardag. Att jag sen inte kan motstå en utmaning och dessutom göra den tillsammans med människor som är viktiga för mig ökar verkligen både motivationen och träningsglädjen. 

Att älska utmaningar har egentligen bara en baksida - att inte kunna säga nej, sluta eller avbryta även när smärtan och stelheten egentligen inte tillåter en extra ansträngning. 

Jag känner varenda led och muskel så väl och har under årens lopp lärt mig precis hur mycket eller lite just den delen tål för att jag i stunden ska känna glädjen efteråt känna mig nöjd och inte öka smärtan utan på längre sikt kunna minska den. 

Igår gjorde jag något jag inte är stolt över.  Jag lät utmaningen gå före min känsla i kroppen. Det är första gången jag inte känner mig taggad utan bara helt fel på startlinjen. Lägg ihop en kall sommar med ett par nätters dålig sömn pga molande smärta i lederna - helt obra. 

Problemet när jag har mycket ont är att jag på nåt vis sätter på autopiloten och bara går in i en bubbla och kör. Starten i nästsista startgruppen gjorde mig övertygad om att jag med mina förutsättningar inte skulle klara repgränsen efter halva loppet. 

Jag vet inte vad jag tänkte där i min bubbla första halvan mer än att jag var helt fokuserad på att parera smärtan i varje steg. Helt förvånad passerade jag 15 km med gott om tid till repet och så även 20 och 24. Så många fantastiska medlöpare som erbjöd mig servetter och papper på vägen att torka tårarna med och så många hejarop tog mig ända till målet.

Men jag hoppas att jag lärt mig att med den känslan som jag hade i kroppen i går morse ska jag inte starta ett lopp för normalt hade det blivit ett mycket begränsat och specifikt träningspass.

Så vad blir min nästa utmaning? Den blir att vara tillräckligt tuff mot mig själv och inte göra saker bara för att jag kan eller vill testa gränsen utan att först noga värdera om det är värt det. 

Slottet

Man blir hungrig och trött av att vara på äventyr. Idag ville Samuel gå in i slottet. Att gå ner i källarvalven från Tre Kronor var nästan lite för spännande. Men Samuel var väldigt stolt och imponerad efteråt. Högvakten är alltid en upplevelse även om S inte riktigt förstod meningen med det hela. Efter en rundtur inne på slottet landade vi och njuter av lunch på mysiga Kaffekoppen i gamla stan.

Mys

Efter två veckors röj och både regn och halvkyligt väder har vår semester inte riktigt gett tillfälle till utflykter. Eller i alla fall inte varit inbjudande till det. Den här veckan jobbar Tommy & Amanda och Simon är på festival. Så då bestämde vi att det var dags. 

Vi tog tåget till Stockholm i går förmiddags och för Samuel hade det räckt för att inte prata om att bo på hotell. Imorse var han supernöjd med att ha hotellets bästa säng. 

Djirgårdsfärjan där Stockholm bjöd på 25 grader, halvklart och inte så mycket vind. Härligt :)

Älgar, björnar, lo och en massa andra djur på Skansen. Mycket att upptäcka och många skyltar att läsa på, passade snart 7-åringen väldigt bra.

Skansenskvariet var äckligt spännande -det tog en stund innan en mycket stolt Samuel vågade klappa pytonormen.

Vi avslutade på nya "vikingaliv" och så många varför på en timme tror jag aldrig jag hört. Vi lärde oss massa nya saker, kan rekommenderas för barn i skolåldern ( var intressant och välgjort).

Nu tog vi en tidig kväll - en lång dusch, medköpt sallad och en stunds kortspel innan vi somnar. Mamman blev helt utklassad på skitgubbe:)

Imorgon bär det hemåt igen.

Soldis +20

Ett stort lass med saker har vi rensat och röjt. Vissa saker har vi sålt på Blocket och Tradera. Så trevligt när någon kan använda det vi inte längre behöver och när det gäller möbler både betala och dessutom hämta. Ett par omgångar har gått till Erikshjälpen, senast idag en full baklucka och jag tror inte att jag överdriver om jag säger att vi kört lika mycket till tippen. Mår så gott när husets energitjuvar rensats bort och det blir rent. 

Efter att ha lämnat Beautys skor på Hööks, gympadojor var inte hennes grej så vi bytte till ett par nya ridkängor till Samuel. Alla nöjda :)

På vägen hem stannade vi vid sjön och tog ett välförtjänt dopp. Jag simmade en sväng och Samuel övade simtag med benen. En abborre vågade sig nästan ända fram till Samuel som hittade en golfboll på botten. Man kan se att det varit en sval sommar för trots att det varit torrt så är marken vid sjön inte sliten av badare och solare.

Efter en fika hos Maxarna blir det nu träning. Fotboll för Samuel och löpning under tiden för mamman. En härlig kombo innan vi tar kväll.

Fredag på Gotland

Jag började dagen med att skicka Tommy och Simon till vårdcentralen eftersom Simon lät jättegrötig i sin röst idag och hade svårt att svälja. Körtelfeber till trots så vill man ju inte att han blir sämre. Jag tog en löprunda utmed en vacker motionsslinga ett "trappsteg" upp från havet, riktigt härligt. Nu sitter jag inlindad i en fleecefilt, med raggstrumpor och ett glas rosé, tittar på den orange-rosa solnedgången i havet utanför husvagnen. Tommy & Simon är och fiskar. Samuel och Amanda har krupit ned och tittar på Harry Potter inne (tror de har ganska mysigt). 

Idag vaknade vi till soldis och bestämde oss för att ta en dag i Visby. Vi bor bara en kilometer från ringmuren och det är härligt att gå strandpromenaden in till stan.Vi startade med lunch på en trevlig libanesisk restaurang. Härligt med mat som man inte lagat själv och dessutom väldigt trevligt. Både gott och mysigt på Beyrouth. Rekommenderas =)

Sedan gick vi i lite affärer. Köpte glutenfritt bröd och kakor till Simons glädje. I Karamellbutiken köpte vi lördagsgodis (ja det sparas till imorgon) och sedan en tur på torget och i St Karins ruin. Vi avslutade med glass och kaffe på glassmagasinet (europas största) och provade ett antal nya smaker. Tyvärr hällde den stackars expediten ut kaffe på hela mig och på golvet när hon skulle hjälpa mig att ställa vårt kaffe i en pappersbehållare. Men vad gör väl det. Både kaffet och glassen var god och jag har ju mer kläder med mig.

Killarna åkte hem. Jag och Amanda tog en shoppingtur vilken resulterade i både bikini och byxdress till Amanda, lyckat med andra ord. När vi kom tillbaka till Nordenstrand hade Samuel och Tommy fyndat en grill på biltema och grillat hamburgare till kvällsmat. '

Livet är gott =)