tisdag 17 oktober 2017

Tisdag på Kreta


Klockan är tio och än är jag i stort sett ensam vid poolen. Här finns gott om tid för reflektion; efter tre dagar har både kropp och hjärna gått ned i varv. Stressen i min kropp som normalt beror på molande värk är borta. Det behövs bara några timmar i värmen för att värken ska börja ge med sig men när den försvinner kommer tröttheten. Smärta för ju det med sig....trötthet. Första natten sov jag nästan 12 timmar och de första två dagarna somnade jag av i solstolen många gånger mellan bad och träning. Men nu, nu känns det bara gott. Varje del av min kropp njöt av morgonens stundtals tunga löpning i sanden - den orkade lite till, så van att balansera på precis vad den orkar, var det en fröjd. 

Frukost med mycket frukt och grönt som kan avnjutas länge är inte heller fel. Lokala frukter och grönsaker smakar så mycket mer än de vi normalt äter och att dessutom lägga tid på att känna smaken är lycka. 
Här finns mycket både att se och göra, men just nu är vi nöjda med att bara vara;  här, nu och tillsammans.

söndag 24 september 2017

Onödigt mycket pannben

Att inte röra på mig är inget alternativ. Om jag inte gör min dos varje dag och vecka oavsett hur mycket kroppen skriker av smärta så blir jag stel, tröttare och får mer ont. Mitt enda egentliga mål är att klara min vardag. Att jag sen inte kan motstå en utmaning och dessutom göra den tillsammans med människor som är viktiga för mig ökar verkligen både motivationen och träningsglädjen. 

Att älska utmaningar har egentligen bara en baksida - att inte kunna säga nej, sluta eller avbryta även när smärtan och stelheten egentligen inte tillåter en extra ansträngning. 

Jag känner varenda led och muskel så väl och har under årens lopp lärt mig precis hur mycket eller lite just den delen tål för att jag i stunden ska känna glädjen efteråt känna mig nöjd och inte öka smärtan utan på längre sikt kunna minska den. 

Igår gjorde jag något jag inte är stolt över.  Jag lät utmaningen gå före min känsla i kroppen. Det är första gången jag inte känner mig taggad utan bara helt fel på startlinjen. Lägg ihop en kall sommar med ett par nätters dålig sömn pga molande smärta i lederna - helt obra. 

Problemet när jag har mycket ont är att jag på nåt vis sätter på autopiloten och bara går in i en bubbla och kör. Starten i nästsista startgruppen gjorde mig övertygad om att jag med mina förutsättningar inte skulle klara repgränsen efter halva loppet. 

Jag vet inte vad jag tänkte där i min bubbla första halvan mer än att jag var helt fokuserad på att parera smärtan i varje steg. Helt förvånad passerade jag 15 km med gott om tid till repet och så även 20 och 24. Så många fantastiska medlöpare som erbjöd mig servetter och papper på vägen att torka tårarna med och så många hejarop tog mig ända till målet.

Men jag hoppas att jag lärt mig att med den känslan som jag hade i kroppen i går morse ska jag inte starta ett lopp för normalt hade det blivit ett mycket begränsat och specifikt träningspass.

Så vad blir min nästa utmaning? Den blir att vara tillräckligt tuff mot mig själv och inte göra saker bara för att jag kan eller vill testa gränsen utan att först noga värdera om det är värt det. 


fredag 11 augusti 2017

Slottet

Man blir hungrig och trött av att vara på äventyr. Idag ville Samuel gå in i slottet. Att gå ner i källarvalven från Tre Kronor var nästan lite för spännande. Men Samuel var väldigt stolt och imponerad efteråt. Högvakten är alltid en upplevelse även om S inte riktigt förstod meningen med det hela. Efter en rundtur inne på slottet landade vi och njuter av lunch på mysiga Kaffekoppen i gamla stan.

Mys

Efter två veckors röj och både regn och halvkyligt väder har vår semester inte riktigt gett tillfälle till utflykter. Eller i alla fall inte varit inbjudande till det. Den här veckan jobbar Tommy & Amanda och Simon är på festival. Så då bestämde vi att det var dags. 

Vi tog tåget till Stockholm i går förmiddags och för Samuel hade det räckt för att inte prata om att bo på hotell. Imorse var han supernöjd med att ha hotellets bästa säng. 

Djirgårdsfärjan där Stockholm bjöd på 25 grader, halvklart och inte så mycket vind. Härligt :)

Älgar, björnar, lo och en massa andra djur på Skansen. Mycket att upptäcka och många skyltar att läsa på, passade snart 7-åringen väldigt bra.

Skansenskvariet var äckligt spännande -det tog en stund innan en mycket stolt Samuel vågade klappa pytonormen.

Vi avslutade på nya "vikingaliv" och så många varför på en timme tror jag aldrig jag hört. Vi lärde oss massa nya saker, kan rekommenderas för barn i skolåldern ( var intressant och välgjort).

Nu tog vi en tidig kväll - en lång dusch, medköpt sallad och en stunds kortspel innan vi somnar. Mamman blev helt utklassad på skitgubbe:)
Imorgon bär det hemåt igen.

tisdag 8 augusti 2017

Soldis +20

Ett stort lass med saker har vi rensat och röjt. Vissa saker har vi sålt på Blocket och Tradera. Så trevligt när någon kan använda det vi inte längre behöver och när det gäller möbler både betala och dessutom hämta. Ett par omgångar har gått till Erikshjälpen, senast idag en full baklucka och jag tror inte att jag överdriver om jag säger att vi kört lika mycket till tippen. Mår så gott när husets energitjuvar rensats bort och det blir rent. 

Efter att ha lämnat Beautys skor på Hööks, gympadojor var inte hennes grej så vi bytte till ett par nya ridkängor till Samuel. Alla nöjda :)

På vägen hem stannade vi vid sjön och tog ett välförtjänt dopp. Jag simmade en sväng och Samuel övade simtag med benen. En abborre vågade sig nästan ända fram till Samuel som hittade en golfboll på botten. Man kan se att det varit en sval sommar för trots att det varit torrt så är marken vid sjön inte sliten av badare och solare.
Efter en fika hos Maxarna blir det nu träning. Fotboll för Samuel och löpning under tiden för mamman. En härlig kombo innan vi tar kväll.

fredag 21 juli 2017

Fredag på Gotland

Jag började dagen med att skicka Tommy och Simon till vårdcentralen eftersom Simon lät jättegrötig i sin röst idag och hade svårt att svälja. Körtelfeber till trots så vill man ju inte att han blir sämre. Jag tog en löprunda utmed en vacker motionsslinga ett "trappsteg" upp från havet, riktigt härligt. Nu sitter jag inlindad i en fleecefilt, med raggstrumpor och ett glas rosé, tittar på den orange-rosa solnedgången i havet utanför husvagnen. Tommy & Simon är och fiskar. Samuel och Amanda har krupit ned och tittar på Harry Potter inne (tror de har ganska mysigt). 

Idag vaknade vi till soldis och bestämde oss för att ta en dag i Visby. Vi bor bara en kilometer från ringmuren och det är härligt att gå strandpromenaden in till stan.Vi startade med lunch på en trevlig libanesisk restaurang. Härligt med mat som man inte lagat själv och dessutom väldigt trevligt. Både gott och mysigt på Beyrouth. Rekommenderas =)
Sedan gick vi i lite affärer. Köpte glutenfritt bröd och kakor till Simons glädje. I Karamellbutiken köpte vi lördagsgodis (ja det sparas till imorgon) och sedan en tur på torget och i St Karins ruin. Vi avslutade med glass och kaffe på glassmagasinet (europas största) och provade ett antal nya smaker. Tyvärr hällde den stackars expediten ut kaffe på hela mig och på golvet när hon skulle hjälpa mig att ställa vårt kaffe i en pappersbehållare. Men vad gör väl det. Både kaffet och glassen var god och jag har ju mer kläder med mig.

Killarna åkte hem. Jag och Amanda tog en shoppingtur vilken resulterade i både bikini och byxdress till Amanda, lyckat med andra ord. När vi kom tillbaka till Nordenstrand hade Samuel och Tommy fyndat en grill på biltema och grillat hamburgare till kvällsmat. '

Livet är gott =) 










torsdag 20 juli 2017

Vi drar till Gotland =)

Sedan vi var Gotland för 7 år sedan när vi väntade Samuel har barnen velat åka tillbaka. Sol, bad och kravlösa dagar. När vi funderade på om det fanns någon vecka hela vår brokiga familj var lediga så landade vi på v 29 - då skulle ingen arbeta och ingen hade en inbokad aktivitet. Det visade sig att våra vänner (som vi ser allt för sällan) Hagmans skulle åka till Gotland just den veckan eftersom det var deras enda lediga också. Gissa om vi skyndade oss att boka både färja och boende. Vi har verkligen sett fram emot denna vecka. 

Det regnade när vi anlände sent söndags men efter det så har vädret varit fantastiskt. Lite blåsigt i måndags, men vad gör väl det när man kan hitta en sanddyn med lä? Simon hade förra veckan ont i nacken och var helt utslagen men i slutet på veckan var halsont det enda som var kvar.....efter lite bök med 1177 och VC visade sig att det är körtelfeber han har. Lite trist eftersom vi inte vill smitta våra vänner, men inte så mycket att göra åt. Så vi tar en stund och en dag i taget i härlig miljö och hittills fint väder.
Redan på lördagen gav vi oss iväg eftersom packningen gick enklare och snabbare än förväntat. Vi stannade i Vetlanda, fiskade, badade och efter en god natts sömn i husvagnen lite löpning i småländsk blåbärsskog. På färjeturen tittade vi på vattnet och blev genomblåsta.

Simon & Amanda tillsammans med William och Ella. Vi ses inte så ofta och de är verkligen saknade, vi har alltid roligt och vänskapen är av den sorten som klarar avstånd. Alltid lika roligt och enkelt att ses. Här på Käldhage gård bland djur av olika slag. Visst är de fina ( barnen alltså =)).

 Vi tittade på getter, hästar, får, alpackor (hur uttalar man det?) och en och annan känguru!!?! Djuren ville så klart gossa med Amanda.

När barnen kände sig lite stora för att klappa getter och mammor som hoppade hoppborg så vi drog ganska snabbt vidare till stranden på Tofta. En av många saker som vi har gemensamt - älska sol, hav och värme =) Trots blåsten riktigt härligt.
I onsdags tog i en tidig tur till Fårö. Jag lovade barnen att det är enda gången vi ställer klockan den här semestern, hoppas jag kan hålla det. Vi började med att leta efter nån slags affär eftersom Hagmans glömt sina vattenflaskor, men vi hittade ingen......där emot så hittade vi raukar. Vid parkeringen fanns även ett dass. Man är bra vänner när man fortsätter sin påbörjade konversation efter att båda gått inpå dass =). Så tacksam för att det finns någon mer som är lika tokig som jag.

Idag letade vi efter Follingbo - ett kalkbrott som liknar Blå lagunen som vi besökte tillsammans med Hagmans i tisdags. Tyvärr var vägen avstängd och med tanke på att Simon i sin körtelfeber inte ska anstränga sig så vågade vi inte ta en promenad sista kilometrarna. Istället blev det sol, bad och eftermiddagsfika på Tofta (favorit i repris) efter en förmiddag med träning och chillande.


Enda planen för imorgon är att äta glass - gissa om vi har det gott?!


tisdag 27 juni 2017

Olika mål

Lite mer fotboll då:)
Många timmar på läktaren har det blivit genom åren.... fascinerande med tanke på hur ointressant jag tycker det är. I början när Amanda spelade försökte jag verkligen engagera mig....men det går inte hur jag än försöker. Så nu har nog både jag och barnen förlikat oss med att mamma följer gärna med, bakar kakor och står i kiosken och hejarklacken får Tommy stå för. 
Samtidigt är jag glad att engagera mig i det jag brinner för och för att mina barn väljer egna saker och inte sånt som är föräldrarnas intresse i första hand. Min stolthet när barnen utvecklas på det de tycker är roligt har liksom inget slut. De är envisa och målinriktade på olika sätt och jag hoppas att jag kan möta dem och supporta dem precis där de är så att de så småningom kan bli harmoniska vuxna med stora hjärtan oavsett vad de väljer att hålla på med.

onsdag 21 juni 2017

Prestationsångest


Jag pratar gärna.... men lika gärna lyssnar jag. Allt oftare möter jag högpresterande människor som gör mer än det som förväntas men som ändå mår dåligt för att det som förväntas inte uppnås. Det gör mig ont att se var och en av dem må dåligt trots att de arbetar mycket, hårt och effektivt. Hur mycket de än gör så blir allt aldrig klart. 


Hur lär vi oss att släppa och att andas? Att inte låta arbetet äta upp oss? Det finns inget exakt recept men insikt dialog och ett bra ledarskap underlättar. Insikt för att allt börjar med mig, dialog för nya perspektiv och nya saker att prova och ett gott ledarskap för att beslut är lättare att ta om man har någon som står bakom en oavsett vad.

Ikväll har jag varit på AW med några av mina härliga kollegor. Om ni visste vad tacksam jag är för dem :)

tisdag 20 juni 2017

Träna eller röra på sig

Sitter i solen på gräset och kollar Samuels fotbollsträning. Vi har promenerat hit, jag, Samuel och Simon. Igår kväll gick jag och Amanda en powerwalk runt sjön och avslutade med ett dopp.
Det är härligt med sommar och att kunna vara ute utan att klä sig lager på lager på lager.

I helgen cyklade vi Vätternrundan jag och Jenny. Det var en fantastisk upplevelse av vind i håret, solsken i ansiktet och doft av  sommar. Vi såg solen gå upp över Ödeshög på andra sidan en nästintill spegelblank sjö samtidigt som mjölksyran vid några tillfällen gjorde sig påmind i benen på väg upp mot Hjo. Stundtals var vi så klart trötta och visst gjorde det ont lite här och var men det vägdes upp av sällskap, skratt, möten med andra cyklister på vägen och inte minst av alla de som hejade utmed vägen:).

Vad är det då som driver en i och för sig tokig, men ändå hyfsat normal person att cykla 30 mil? I mitt fall är det att jag behöver röra på mig mycket och regelbundet för att må bra. För att med mina leder kunna göra saker som att leka med Samuel, klippa gräset, klara att kämpa mot stelheten och ta mig till jobbet i tid på morgonen eller klara att ta ut mjölken ur kylen och böja mig för att ta upp det som tappats på golvet.

Under alla år har jag tyckt att det känns konstigt att säga att jag tränar- då ska man ju åtminstone vilja bli bättre på det man tränar och jag vill ju bara inte bli sämre =)
Men i träningspodden här om veckan satte Lofsan fingret på spiken. Det jag gör är ju inte att träna (för att bli bättre ) utan att röra på mig (för att må bra). Så om ni undrar så lägger jag nu träningen på hyllan och satsar på ännu mer rörelse i mitt liv. Och rörelse gör jag gärna tillsammans så vill du cykla, simma, gå, springa eller till vintern åka skidor med mig så hör av dig. 

Kram på er