Fint på Dyllen

Idag har vi åkt på tur till Valdalsbygget. Stackars Maria har legat däckad drygt ett dygn o bara mått pyton. Idag mådde hon bättre, men stannade hemma och tog en tur i sin egen takt. Vi andra åkte först drygt 4km från Storsätern bara uppför. Vi mötte en liten dam som var mäkta imponerad över de sju barnens framfart fast det var uppför. De sista nästan 3 km var det nerför så det susade om öronen, trots att det var vindstilla. Framme vid Valdalsbygget blev det lunch. Tänk att makaroner o köttbullar smakar så gott fast de var kalla! Extra energi blev det ur kaka o blåbärssoppa. Sedan orkade vi 2.5km rakt upp på Dyllen och fick även där en stunds sol innan vi fick den härliga nästan 3.5km långa backen ner tillbaka till Storsätern. Alla vurpade...en gång eller flera. Amanda Samuel och jag gjorde en praktvurpa i en nittiograders sväng. Men nu är vi hemma: alla hela o nöjda. Maria mår bättre så imorgon ser vi fram emot att åka alla tio.

Vi är på väg till Grövelsjön tillsammans med Maria o barnen. 10 st allt som allt. Nu har vi precis tagit en paus i Orsa hos Marias gulliga föräldrar som bjudit hela sällskapet på mat o kaffe. Riktigt gott. Snart bär det av de sista 20 milen men innan dess hann vi njuta av den vackra utsikten över Orsasjön.

Lycka är en storebror som lär en allt hankan!

Vi är glada att våra barn gillar att röra på sig. Igår var det kvartsfinal för Amanda i snickarecupen o i dag äe Simon på Easy Basket Challange i Göteborg. Snön här hemma inbjuder till pulka-åkning...mysigt!

Ikväll har jag och Amanda varit på information inför höstterminen, när hon ska börja sjuan. Till skillnad från när vi var små så är det både det ena och det andra som ska väljas.... eller inte väljas. Amanda vet vad hon ska välja, tror jag, och hon verkar inte tycka det är en jättestor grej. Jag blir glad när jag ser henne och hennes klasskamrater, har ju följt dem sedan de var riktigt små de allra flesta. De verkar tycka om varandra och ha roligt tillsammans, de är duktiga, ambitiösa och inte minst har de omsorg om varann. Det gör mig stolt.

Mums

Vi bunkrar upp inför en vecka i fjällen. Det bästa är att man får slicka....

Solen skiner på oss idag, det är härligt. Samuel och jag tog en promenad tillsammans med Lena och Hanna. Så skönt att bara vara ute i sol, snö och bli lite frostbitna om kinderna. Helgen ägnades åt arbete, jag mestadels i bunkern på Gårda och Tommy i skogen. I går eftermiddag åkte jag direkt till Lindome för att se Amanda och hennes kompisar kämpa väl i Snickarecupen. De var jätteduktiga och kämpade väl. Tyvärr har Amanda ganska stora problem med sina knän. De vill inte riktigt hänga med när hon växer. Så ett besök med henne på vårdcentralen blir det innan jag åter beger mig till Göteborg för ett halvnattspass.

Lycka är att få vara med de stora barnen. Samuel sitter som kungen på tronen i pulkan när Simon o Louise drar honom. Såå kul :-)

Jag hörde på radion att en förskollärare stängt in en ettåring i torkskåpet och åtalats för detta. Det är då jag undrar vart världen är på väg. Kan undra om jag ska låta Samuel gå på dagis?
Observera att han högst frivilligt lägger sig i torkskåpet....varmt men knappast mysigt...och jag brukar inte stänga dörren!!