Från söndagens konfirmation

Jag och Maria

Maria med sina fina barn

Dagens stjärna Emilia

Egenhändigt ihopsnickrad smörgåstårta som föll alla i smaken

Älskade barn

Så fantastiskt att jag får bära ett litet barn. Då och då känner jag hur det rör sig, en liten puff mest så det kittlas lite, än så länge. Försöker att inte vara orolig, vet att risken att något händer nu i v 21 är mycket mindre än tidigare, men är ändå färgad av allt som varit innan. Önskar så att allt ska gå bra. Förra veckan var vi på rutinultraljud. Så härligt att se en liten människa sparka, röra sig, slå kullerbyttor och suga på tummen. Så liten men ändå med allt man behöver för att leva, ska bara växa till sig lite innan vi får lära känna henne eller honom bättre.
Igår mådde jag gräsligt och var på ett extremt gnälligt humör. Blir lätt så när man inte kan ta sig upp. Saknade ork, mådde gräsligt illa och hade ont i stort sett överallt. Tur jag träffade Karin på kvällen som muntrade upp mig genom att lyssna på mitt gnäll men inte bry sig! Så glad att du finns! Nu ska vi se om jag kan få i mig lite frukost... om det går blir nog denna dagen helt ok.

Pingst

Pingst handlar om Anden, en hjälpare som ska vara hos oss alltid, Sanningens Ande. Anden ska hjälpa oss att leva i kärlek, till Gud men också till varandra. Att leva tillsammans i kärlek och i sanning. Därför blir det så märkligt när kyrkan ratar det som är sant och får symbolisera hat och ilska snarare än kärlek

Vi har idag firat gudstjänst i Kinna kyrka. Där är vissa församlingsmedlemmar mer värda än andra. Den som skvallrar mest, är bäst på att prata och skriker högst är den som äger sanningen. Inte den som vill leva nära Herren, inte den som lever i kärlek till sin medmänniska, inte den som bryr sig om, inte den som vill lösa konflikter. Där är ingen välkommen att berätta en sanning som svider, en sanning som kräver arbete och bön. Skvaller, ilska och hat får infektera. Delar av arbetslaget, kyrkvärdar och körmedlemmar tillåts mobba ut de som säger sanningen och inte förnekar att den är obehaglig.

I en kyrka där det är tillåtet att kränka de man anser vara mindra värda och där man inte vill lösa konflikter i Andens närvaro, där vill jag inte vara.

Födelsedagskalas på Bjugges

Den här helgen har ägnats åt födelsedagskalas. I torsdags firade vi svärfar och Tommys ingifta morbror. De fyller nämligen år samma dag. Vi promenerade från Stenboryd till Bjugges ( ett torp mitt i skogen) där svärmor bullat upp med kakor och tårta. Det var vårigt varmt och den kalla vinden hade bestämt sig för att låta oss vara ifred under vår promenad. Efter fikat gick vi tipspromenad tillbaka till Stenboryd. Barnen kämpade på i allt för stora gummistövlar och trots svåra frågor. Vi hade en trevlig em som avslutades med grillat och potatissallad.

Åsa & Axel på Bjugges

Björn, Anne, Mikael, Axel och Åsa

Samling inför tipspromenad, njuter av tipspromenaden

AnnBritts glutenfria smaskiga nöttårta

Födelsedagsbarnen Bernt 75 år, Göran 65 år

Lindman family

Underligt

Det slog mig att det är underligt hur olika människor behandlar och får behandla varann på olika arbetsplatser. Det är väldigt olika vad som är tillåtet och inte. Det känns som om min arbetsplats står för hög moral och etik, och det är jag stolt och tacksam över. Då blir det ändå mer slående att det finns ställen där de anställda får kalla både arbetskamrater och kunder för det ena mer kränkande än det andra, och om någon drar fram det i ljuset....då sopas det genast snabbt under mattan. Där får det ligga och slita på mattan, och de som snubblar över knölen på mattan eller som undrar vad för en knöl det är, de tystas eller åker ut. Undrar just vad som händer när mattan till slut går sönder strax över knölen?

Fynd

När jag var liten så gick vi inte i affärer så ofta, men när vi gjorde det så var det på lördagar. Mamma, pappa och tre flickor i släptåg. Jag kommer ihåg att det var mysigt och mycket folk. Så där att man fick akta sig att inte komma bort i de större affärerna som B&W eller så.
Idag har jag lördagsshoppat ihop med Maria, fast utan våra måttligt intresserade familjer. I veckan har jag gått igenom barnens garderober så det passade bra med en tur till Erikshjälpen för att lämna saker de inte längre kan eller vill ha. Då passade vi på att handla lite annat. Maria hittade en extra osthyvel, vilket är ett fantastiskt fynd eftersom den hon har verkar ha bosatt sig i diskmaskinen. Själv hittade jag vita, udda men fina assietter för 4 kr stycket, lagom stora till paj eller andra av sommarens godsaker. Vi köpte böcker också, för de går inte att motstå när både mammor och barn är bokslukare. Sedan tog vi en fika och tittade på alla människor som handlade, mycket trevligt. Det var inte utan att affärskänslan från barndomen smög sig in flera gånger i vimlet bland människor från när och fjärran.

S är inte riktigt sig själv, men inte speciellt sjuk heller, dvs för sjuk för att vara i skolan och för frisk att vara hemma. Vi har haft en mysig dag. Spelat kort, tittat på film och haft det allmänt trevligt, lugnt och skönt. Men jag hoppas att han snart kan gå till skolan för han saknar både kompisarna och skolarbetet.

Själv är jag både gravid- och vårtrött, egentligen skönt men lite tröttsamt. Jag mår mest illa när jag ser mat och på kvällarna så därför har jag det nu oförskämt bra. Pysslar runt lite, städar, planterar blommor och VILAR i solen. Men det är inte utan att jag saknar både arbetet och arbetskamraterna, så jag hoppas det går bra när jag tänker börja jobba om ett par veckor.

Nu ska jag hänga en tvätt innan maken kommer från storbandet, sen hoppas jag kunna umgås en stund med honom innan jag somnar.

Det är konstigt väder. Typiskt vår. Solen skiner härligt värmande, det blåser iskalla vindar och det är troligen lågtryck för det känns så tungt. Har till slut kommit på att det är just detta som gjort och gör att jag inte är speciellt förtjust i våren trots allt liv och allt vackert runt omkring. Min kropp har helt enkelt svårt för väderomställning. Bäst är 25-40 plusgrader eller 10-20 minusgrader. Då mår jag riktigt bra!

Vi har haft en härlig dag. På förmiddagen var vi i Elimkyrkan och det var gott att få sjunga med glädje och känna sig välkommen. Vi mår alltid bra i själen när vi kommer därifrån. Delar av familjen A och familjen M följde med oss hem på pannkaksmiddag och sedan har jag haft en trött och slö eftermiddag.

Jag mår mycket bättre och kräks inte lika mycket som tidigare och det är verkligen skönt. Kroppen blir så darrig och konstig när man ständigt mår illa. Jag känner att magen växer och jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet och glädje för det. Nästan så att jag trots hur jag mått och mår inte kan tro att det är sant. Senaste veckorna har jag sovit dåligt, både pga illamående men också pga väderomslag och då hinner man tänka såååå mycket.

Men vad jag än tänker så är jag ödmjukt lycklig för min familj, för livet som växer i mig, för alla mina underbara vänner och för att jag får leva här och nu.

Till alla er som undrar. A mår mycket bättre. Stämbandsinflammation var det, inte undra på att hon hade svårt att andas!!! Fick stötdoser med cortison och andas nu helt ok. Hon kan fortfarande inte prata och är helt slut på eftermiddagarna, men det går åt rätt håll.

Sjukvård...hur var det nu?

A har skav i halsen. Hon har inte kunnat prata på två dagar och varit lite varm. Igår när hon kom hem från ridningen hade hon bara orkat rida en timme istället för två, väste när hon andades, hostade slem och var blek och helt glansig i ögonen. Inte likt henne att inte orka...det var verkligen inte bra. Men har man som förälder erfarenhet av akutsjukvården i Borås inser man snart att det är ingen ide att åka dit och vänta större delen av natten när man kan halvsova lite jämte sjuk dotter hemma. Sist J hade öroninflammation satt vi där i åtta timmar fast vi hade en beställd tid på em/kvällen. Vi var helt slut i flera dagar efteråt.

A har sovit av och till i natt, med många kuddar har hon kunnat andas även om det låter förskräckligt. På jourcentralen i Skene öppnar de kl 10.00 så då ringde jag dit eftersom det inte fanns någon hänvisning i telefonkatalogen. Telefonsvararen hänsvisar till 1177 för rådgivning och tidsbeställning. Stod i kö, denna gång endast 12 min, till sjukvårdsrådgivningen. Pratade där med en trevlig sjuksköterska och talade om As besvär framför allt med andningen och att vi skulle uppskatta om hon fick en tid i Skene, eftersom vi fått vänta så länge i Borås trots att vi haft en tid.

Döm av min förvåning när sjuksköterskan börjar fråga om vi inte tagit reda på varför vi fick vänta och om vi inte anmält efteråt att väntetiden varit så lång sist vi var i Borås istället för att fråga om As symtom eller om hon fick prata med henne. Hm?! Hur ska hon kunna bedöma hennes andning utan att lyssna själv? Förstår inte? Efter en stund kommer hon fram till att vid andningsbesvär bör man söka akut och direkt och vid halsont med feber inom 12 timmar. Jag antar att hon inte tyckte att As andingsbesvär var akuta, för vi fick en tid kl 14, trots att jag uttryckligen beskrev att det blivit mycket sämre sedan igår kväll.

Man kan säga att hon gjorde en helt annan bedömning än vad jag skulle gjort. Jag vet ju inte vad hon har för arbetsbeskrivning men som allmänhet förväntar man sig bara att få rätt hjälp och i tid och att 1177 som ger rådgivning ska veta. Ja, ja, jag kommer vakta som en hök över A till vi ska åka kl 14 och förhoppningsvis blir det inte sämre utan hon får det hjälp hon behöver.