Trots att jag aldrig reflekterat så mycket i hela mitt liv som jag gjort det senaste året så ligger min vän bloggen i dvala. Men här kommer ett litet inslag eftersom mannen i mitt liv tyckte att jag hade en lite för lång utläggning om vädret här om dagen. Trots att min kropp verkligen mår bäst i värme och gärna sol så är det mycket kläder efter väder i vår familj. Regn, blåst, åska och drivis stoppar oss inte i första taget. Men sen i början av april har jag känt mig lite som Pettson.... eller snarare Findus, om ni känner till de barnboksfigurerna. Det är ju liksom inget väder alls, det liksom ofinns. Det är inte kallt men verkligen inte varmt, det regnar inte men är inte heller solsken. Det är inte vindstilla och absolut inte blåsigt. Det är inte vinter, men inte heller vår - ja det ofinns helt enkelt. Eller ja, jag börjar väl i alla fall tro att det kanske kan bli vår när jag ser bilderna från löpningen innan idag och barnen på fotbollsplan men en liten bit kvar är det innan jag är övertygad.
Samuel älskar att vara ledig, ligga kvar i sängen lääänge och bara mysa, ända till magen börjar knorra ordentligt efter helgfrukost.
Jag vet inte när jag och Lena shoppade tillsammans sist. Men igår så blev det äntligen möjlighet. En tur till skroten för att leta gardiner till Lenas svärfar, en födelsedagspresent till Julia hos juveleraren och så en trevlig stund hos Maria på vår favoritaffär "Shop around the corner".
Kusiner i kubik när i firade kusin Julia som fyller 12 imorgon. Vi hade en trevlig och social kväll tillsammans med familj och vänner. Gott i hjärtat.
Födelsedagsbarnet
Bilder från dagen löpning. Vet inte hur många mil jag sprungit i de spåren de senaste åren, men känslan är härlig när benen bara går och man inte behöver fundera på riktningen. Spåren går ju runt så hem kommer jag ju.
Samuel vill så gärna spela fotboll. På tisdag är första träningen och det är väl en mammas största oro att han inte ska tycka att det är roligt när han väntat såååå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar