Ny dag, nya möjligheter

Igår var en låååååång dag. Jag vaknade vid 3e av att en gosig liten pojke drömde mardrömmar och ville ligga bredvid mamma. Det fick han väl gärna. Tyvärr har jag för tillfället extreeeemt ont precis överallt. I bästa fall kan jag efter timmar av vridande somna gott i någon ställning, men hur mysigt det än är med en varm, mjuk sovande åttaåring tvärsöver föräldrarna så är det ingen bra kombination med värk överallt och nattsömn. Efter en halvtimma hade min stela kropp kravlat sig ut och låg fri i sängen på ca 30 cm. Gissa om det gör att man spänner sig?
Ok, bara en halvtimma till jag var tvungen och börja röra mig för att få bort det värsta stela så jag skulle kunna sätta mig på sängkanten vid femtiden, ide att försöka sova? Tror inte det.

Strax före fem klarade min stela kropp att sätta sig på sängkanten. Nästa steg att resa sig utan att riva ner något och väcka de andra......ja det tog väl 10 min till. Efter ytterligare 10 min hade jag ialla fall kommit ner till tvättstugan för en för kroppen förlösande varm dusch. Det bästa är när det är så varmt att huden blir röd och man bränner sig. Då blir kroppen mjuk inuti. Så tyvärr, när det gäller duschning är jag inte speciellt miljövänlig. Det ska vara varmt och gärna länge.

Kvart i sex var både jag och min frukost redo för färden till Göteborg. Hade tänkt åka systerns bil till arbetet, men med 12 minusgrader var förardörren allt utom lätt att få upp. Den ville inte en låsa upp sig och bara tanken på att min arma och onda kropp skulle krypa över passargerarsätet in till förarsätet.......det var faktiskt skrattretande. Tog istället till makens förtret den nytvättade motorvärmda toyotan. Åh vad bra.

Hade en trevlig dag på arbetet och till min förvåning kom jag fram till reumatologen utan att behöva ringa upp 25 gånger. Jag fick i och för sig stå i kö kanske 5 min, men det brukar vara längre. Ibland ordnar det sig faktiskt. Min fot och mina armbågar var i akut behov av cortison och som av en slump ( ja ja jag tror inte på slumpen men i alla fall) fanns det en avbokad tid kl 13.30. Jag tog sen lunch och tog mig till Sahlgrenska för tre mycket nödvändiga och väldigt smärtsamma cortisoninjektioner. Tur jag tog bilen med farthållare, för jag hade inte kunnat gasa hela vägen hem.

Väl hemma var det att försöka få av sig kläderna, jag rekommenderar inte att ta av 2 tajta tröjor med raka armbågar, men jag ville ju inte ha arbetskläder på adoptionskursen. Som vanligt 5-10min sena ramlade två mycket trötta Hn in på kursen. Som tur var fanns det fler som gäspade än vi. Barnen var i fam As försorg under kvällen och sov gott i sina sängar när vi kom hem vi 22-tiden. ÄNNU TRÖTTARE....glada...men mer kloka? näe jag vet inte, men sängen den var skön att krypa ner i!

Ha en bra dag! Det ska jag ha!!