Developing the Leader Within

Idag är en bra dag, en dag bland inspirerande kompetenta individer som läser samma masterutbildning som jag. 

Hur utvecklar jag mitt ledarskap ?  Många faktorer ingår. Man blir inte automatiskt en bra ledare av att studera ledarskap. Inte heller att öva om man inte övar på rätt saker. Intressant .... Fortsättning följer 

Att veta var gränsen går

Vaknar tidigt, lite av vana men allra mest av smärta. Molande värk i armar och ben. Det är en del av mitt liv jag inte kan välja. Det jag kan välja är att kämpa mig upp ur sängen för att ta värktabletter och någon timma senare upprepa proceduren men nu för morgongympa så jag kommer igång. Det är inte utan att jag är lite seg framåt lunch =) 

 Lediga dagar som idag kan jag också välja att vila en skvätt. Värmer upp mig i värmen under min väldigt oäkta pälsfilt och brukar somna bums. Sedan är jag nästan människa igen - och det är gott med familj och vänner som låter mig va. Precis just som jag är - jag hoppas att ni känner att jag gillar er just för att ni är de ni är. Söndagskram

Ute är mörkt och kallt....

Ute är mörkt och kallt - i riduhuset också =) men det regnade inte även om det blåste så det lät som om hela taket skulle åka av. Marks Lucia bjöd på sång och Marks ridklubb på  tomteparad (Samuel var minste nissen), kadrilj och höjdhoppstävling. Många duktiga ryttare. Det bilderna inte visar är trippla underställa och fleecetröja eller
isande kalla tår och fingrar trots hemstickade både strumpor och vantar. Hästar är livet tycker Amanda och Samuel och då får det ta den tid det tar - pappans tid. That´s life.

Mitt fantastiska och perfekta liv =)

Vad är fantastiskt och perfekt för dig? Kanske samma som för mig....eller något helt annat. Jag läste Ida Therens krönika på familjeliv.se och kände mig ganska hemma i "jag skiter i rawfood och smakfull heminredning". Inte för att jag på något sätt tror att våra liv liknar varandra utan snarare för att livet är något vi väljer och vi väljer just olika.
Jag tycker själv att jag är en mästare på snygga instabilder - du är såå välkommen att tycka annorlunda. Men tanken är inte att skapa prestationsångest utan mest bara för att visa tacksamhet och boosta både mig själv och andra med att göra det vi mår bra av och vill.


I alla fall, nu har jag bestämt att jag närmaste veckorna, fram till jul eller så, också ska dela med mig av det jag väljer bort eller prioriterar ner på min livslista och kanske också visa de sidor som är tråkiga, smärtsamma och bara vanlig vardag - min vardag. Men jag hoppas kunna göra det med glimten i ögat och med kärlek och tacksamhet. Pusha och kommentera mig gärna!


Nu kör vi =)

Längesen nu

För er som undrar så har det gått så bra det bara kan med pappa. Han är hemma igen och det känns gott.

En tung dag

Idag har pappa opererats. Pulsåderbråck som blivit alldeles för stort och utanför kontroll. Typ bortglömd eller kanske bortprioriterad pga sin sjukdomshistoria. Svårt att veta. Även om orons skugga legat över mig hela dagen har jag haft en fantastisk utbildningsdag i Jönköping med en sååå engagerad lärgrupp. Tar så mycket med mig, har massor att reflektera över och ser fram emot höstens inlämningsuppgifter. 

Pappa är fortfarande nedsövd och mamma är hos honom. Jag tackar för livet och mina föräldrar och ber om en ny dag fylld med välsignelser och mirakel imorgon.

Söndag

Söndag är vilodag. Man kan vila på många olika sätt och för en rastlös själ som min är det ljuvligt att få hänga med min familj. I lugn och ro utan stress. Amanda och jag laddade inför dagen med en promenad i hög höstluft. Hon är inte lika imponerad av höstens färger som jag men för mig är de harmoni. Gott att bara gå, bara va. 

Att sen få dela förmiddagen med den stora familjen bestående av vänner och bekanta i kyrkan gör gott i hjärtat. Simon är konfirmand i år tillsammans med elva andra helt unika och fantastiska ungdomar. Att få vara med och leda dem fyller mig med energi och är en förmån jag är oerhört tacksam för. 

På vägen hem poppade jag och Samuel glatt till radio på hög volym. "Sun is shining-and so are you". Inte svårare än att Samuel snappade och sjöng för full hals. Livet är ibland ganska tungt och sällan helt enkelt men jag tankar kärlek och energi fylld av tacksamhet dagar som denna.

Längtan

Att sätta mål - är det enda sättet att komma vidare....kanske, kanske inte. Jag har övat i ungefär 2 år på att definiera mina mål lite mer tydligt än tidigare och det tål att sägas att jag inte är helt bekväm med det. Men jag gör det ändå och det är ganska nyttigt.
Varför funderar jag på det så här en sen fredagskväll kan man undra. Jag tänker att jag inte har mål utan snarare drömmar. Dessutom är jag lyckligt lottad att ha en man som låter mig drömma och som både går med på mina galna upptåg för det mesta och både motiverar mig och kämpar med mig även när han inte förstår mig. I många år har min dröm varit att ha en stor familj -nja en ganska stor i alla fall, vilket inte är en självklarhet. För oss har det gått åt oerhört mycket kraft med mycket besvikelse under en ganska lång tid. Inget av våra barn har varit en självklarhet- därför är vi oerhört tacksamma för dem allihop. Både de som vi fått förmånen att vara biologiska föräldrar till men också över alla de fantastiska barn och ungdomar som förgyllt vårt hem med sin närvaro under kortare eller längre tid.
I kväll var jag, Amanda och Simon på en shoppingrunda. När vi gick ut från varuhuset stod det en mamma med en oerhört missnöjd 1-åring utanför. Barnets missnöjesskrik berörde mig. Min första tanke var att det berodde på att jag numera aldrig behöver gå i affärer med barn som skriker, men vid närmare eftertanke var känslan längtan. Den längtan som plågat mig i så många år och som jag de senaste åren kunnat släppa. Så många gånger jag hört ett barnskrik och önskat att jag också hade ett barn i just den åldern som skrek. Någon att trösta och krama. Den längtan stack i hjärtat ikväll om än bara för en mycket kort stund. Det fick mig att inse att jag lever min dröm. Det var inte smärtfritt på vägen och det tog lång tid. Tid där vi också fick mycket glädje, kärlek och fantastiska stunder men där mitt fokus ändå var drömmen. Så mitt ödmjuka tack till er som låtit/ låter era barn vara en del av vårt liv och ett ännu större tack till Amanda, Simon och Samuel som står ut med att vara min dröm varje dag.
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag har andra drömmar idag, ja ja eller mål om man vill. Men på något sätt känns de så små och oviktiga i förhållande till det som varit. Jag kommer aldrig förstå meningen med kampen till en dröm eftersom jag vet att den kan sarga. Men å andra sidan gör just kampen mig tacksam för nuet och påminner mig om att leva i det. Så även om jag sätter ett och annat mål i framtiden så tror jag att drömmarna ändå ska få fortsätta vara det viktiga för mig eftersom de symboliserar känslan och den sitter kvar längre än man tror.

20-årig bröllopsdag

Bröllopsdag har vi först imorgon men vi firade den idag med en underbar tur på fjället med hela familjen. -2 grader sol och bara lite slöjmoln, lätt vind och massor av snö. Kunde inte haft det bättre och efter det en go kväll med härliga fam K.

Semesterövning

5 arbetsdagar kvar till semester. Det firar Amanda och jag med att öva på att semestra. Vi har snart övat i 5 timmar och förutom att luftkonditioneringen slutade fungera redan när jag körde hem från jobbet så är det fantastiskt härligt med 30 graders värme. Om någon av er undrar hur keso (läs kvällsmaten) smakar utan AC och kylklampar så är svaret svampigt och ljummet- rekommenderas ej. Kaffe o jordgubbar smakar desto bättre i skön sommarkväll, som jag längtat, vid härlig rastplats bredvid vattnet. Jo - men så att- det går ganska bra att ha semester. Tror jag övar lite till.