Är du alltid glad ? och är allting alltid så bra? frågade en arbetskamrat mig när hon löste av mig igår eftermiddag. Vi har pratat om det för ut, då undrade hon om jag verkligen var såå himla positiv som det alltid låter. Svaret är, helt ärligt, jag vet inte. Kanske är det inget som jag funderar så mycket på, dvs om jag är så där odelat positiv hela tiden eller inte. Kanske är det bara att allt som har varit och är jobbigt får mig att vilja välja glädjen, Det finns verkligen dagar när jag har svinigt ont, när jag är arg, ledsen eller totalt missnöjd med allt. Så många år av smärta och stress. Så många år av längtan och förtvivlan och allt där emellan. Jag lider med människor i min omgivning och önskar att mina relationer får vara helhjärtade. Är det något mitt arbete och mina relationer har lärt mig så är det att jag aldrig helt och fullt kan förstå en annan människa men oavsett kan jag få finnas i hans eller hennes närhet. Allt detta gör att jag varje liten stund försöker välja glädjen, och se allt det underbara som kommit ur Guds hand och jag försöker göra ett aktivt val... kanske är det det som gör mig positiv....eller så är det något helt annat.
Ha en skön helg alla ni underbara!

Hos Simon, världens bästa brorsa somnar Samuel gott.

Vi har grejat ute i trädgården idag, jag och mina pojkar. Simon tog det lugnt, på befallning av sin ömma moder, då han i lördags gick rakt in i väggen och fick en lindrigare hjärnskakning. Det gick efter omständigheterna väl, men idag var han ordinerad vila. Men lite frisk luft skadar väl inte? Det var brittsommarvärme men eftersom det regnat en hel del det sista var vår gräsmatta mest en lerhög så stövlar fick det bli för lilleman.

En förmiddagsstund med Annelie som tittade förbi på en pratstund och en kaffe med Lena på altanen, bättre kan det inte bli en härlig dag som idag

Jag har jobbat i helgen. Ibland blir jag lite ambivalent i förhållande till mitt arbete. Det är det svåraste och mest utmanande jag någonsin gjort och jätte roligt, samtidigt undrar jag hur jag kan tycka det är roligt att ha ett arbete där varje samtal är livsavgörande. För även om det inte alltid är på liv och död rent fysiskt så är det ju så det upplevs för den som ringer in. Kanske får jag nöja mig med det som det är, och faktiskt vara glad att jag trivs med mitt arbete och med att kunna göra skillnad för de som ringer.

Tänk vad tiden går. Hanna fyllde ett år igår och Samuel har bara en dryg vecka till sin ettårsdag. Varje dag när jag vaknar fylls jag av oerhörd tacksamhet och glädje över Samuel. Han är verkligen den största utav gåvor. Kanske borde jag ha dåligt samvete över de gånger jag tyckt det varit jobbigt att gå upp mitt i natten när de stora barnen var små och inte kunde sova, var sjuka eller bara ville ligga i vår säng. För helt ärligt; visst blir man trött ibland när man har små barn men tom mitt i natten är jag tacksam för att få gå upp och ge Samuel nappen eller vad det må vara. Det är möjligt att jag bara blivit klokare för att jag är äldre...men oavsett så har livet blivit lättare sedan Samuel gjorde entre....eller det är enklare att se det lättare.

Sandra & Ingemar

Lucas, Ingemar, Linn, Leon, Sandra & Liam

Igår hade vi äran att få vara med på Ingemar & Sandras bröllop. De var såå fina och vigseln var vacker. Tärnan och hennes make sjöng och spelade gitarr i Hyssna gamla kyrkas härliga akustik. Jag blev helt rörd som vanligt, men Tommy har lärt sig efter våra 18 år tillsammans och hade så klart näsdukar med sig till mina tårar. När båda sagt ja svämmade det över i mina ögon... men vad gör väl det. Det är ju inte så mycket som slår när två människor som gått igenom så mycket tillsammans bestämmer sig för att leva resten av sitt liv ihop. Efter vigselakten bjöds det på god mat & dryck i bygdegården och festen var både trevlig och kul. Vi är så glada för Sandra och Ingermar och vi är tacksamma för Liam och Lucas som alltid kommer ha en speciell plats i våra hjärtan.

Zumba

Första gången jag dansade var jag sex år. Redan då hade jag ont i armar och ben, fast eftersom det inte syntes utanpå lärde jag mig snart att leva med det. Jämfört med alla andra barn kände jag mig alltid extremt stel och vissa saker var svåra att göra även om jag trotsade smärtan.
I dansen fick jag lära mig rörelse under kontroll. Att känna varje muskel och kontrollera rörelserna även när jag slappnade av. Med mycket övning lär man känna kroppen muskel för muskel och till slut blir även avslappade rörelser omedvetet kontrollerade. Detta har jag haft så mycket nytta av när värken härjar mina leder. Jag vet oftast vilka muskler som kan ersätta en smärtsam rörelse till en som inte gör ont. De senaste åren har jag inte haft möjlighet att dansa, eller ens gå på gruppträning och jag har saknat det.
Tidigare ikväll begav jag mig till danskompaniet för ett pass Zumba. Visst kände jag mig(med rätta) som en överviktig, stel, förvirrad tant utan taktkänsla....men vad gör väl det. Jag hade roligt och svettades från första till sista steget. På vägen hem insåg jag vad mycket jag saknat att röra mig till musik på det här viset. Visst kommer jag fortsätta ta mina löprundor i skogen och njuta av dem, men det kommer aldrig kunna ersätta dansen.

What should I do without you?

Visst är det härligt med vänner. Här är två av mina, Sophie & Chris, vi gick sjuksköterskeutbildningen tillsammans...för typ 100 år sen. Vi åt lunch ihop idag, och insåg att det var riktigt längesedan sist. Småbarnsföräldrar och skiftarbetande kan det bli så. Det härliga är att det inte spelar någon roll hur ofta man ses, för man vet att de andra alltid finns där. Idag var vi och tittade på tomten där Sophie och hennes familj ska bygga ett hus när bygglovet blivit beviljat. Vi hade en skön stund i solen. Nu blir det snart middag hemma hos en annan fd sjuksköterskekollega; Carina, mycket trevligt. Det kan inte med ord beskrivas hur glad och tacksam jag är för denna dag och för mina fina vänner.

Morgonsällskap

Jag är på "husmorssemester". Ibland är det skönt att vara ensam även om det kändes konstigt att åka hemifrån och tåg utan barn att hålla ordning på samt en ordentlig hög med bagage. Jag och min ryggsäck tog igår tåget till Stockholm och nu är jag hos allra bästa Carina och hennes fina katt Rocky. Imorse vaknade jag av att han strök sig mot mina ben, en riktig goding är han. Idag ska jag umgås med Carina men också med andra härliga människor som jag träffar allt för sällan. Men först ska jag njuta av värmen en stund till på Carinas balkong och dricka upp mitt kaffe.

Kelsjuka Rocky

På väg

Det är härligt med helg. Den här är speciell eftersom jag och Maria är påväg till Stockholm. Maria säger att vi ska göra stan osäker.....men jag är inte helt säker på det. Vi är inte så farliga som vi ser ut, men i alla fall. Ser fram emot ytterligare en vilosam helg tillsammans med människor jag tycker mycket om.

Det är höst nu. Igår kväll tände vi kaminen, sprakande härlig värme. Det kyler på armarna när vi tar våra morgon och kvällspromenader jag och Samuel. Levande ljus med ett härligt sken, kura en stund med en bok. Det är gott.