Ultravasan

Älskade vännen Sophie har nog rätt i att vi är lite galna i vår familj. Det är vad som gör oss till just oss. Tommy fick en julklapp av mig- att vi tillsammans skulle genomföra UltraVasan 45, dvs att man typ springer halva Vasaloppet. Även om han inte rakt ut sagt det så har jag på något sätt vetat att han funderat på att någon gång i livet göra en Marathon. Nu är vi här och har idag sprungit 4.5 mil vardera. Det kan ju lätt verka tokigt =)


Men jag tror inte att det kanske är så tokigt som det verkar. Vi har alla olika förutsättningar i våra liv. Vissa saker kan vi inte påverka, men det är de vi kan påverka som gör livet till just vårt och oss till dem vi är.
Jag har haft ont i mina leder hela mitt liv. En tärande molande smärta som är svår att förstå och som aldrig någonsin går över och som man inte kan förstå om man inte haft den. Den gör att det är svårt att sova om nätterna, svårt att koncentrera sig om dagen och den går aldrig, och då menar jag aldrig, riktigt bort. Jag har alltid haft ont, men när jag var i tonåren skylldes det på att jag dansade. Men när jag blev 20 och smärtorna tilltog, nu med kraftiga svullnader fanns liksom inte så mycket att skylla på.


Varenda medicin som finns har jag testat, både de med lite och mycket biverkningar. När jag var 22  sa min reumatolog att hon inte visste vad mer hon skulle hitta på och att min aggressiva reumatism troligen skulle placera mig i en rullstol när jag var runt 30-35. Det är ett besked som jag aldrig kommer glömma. Just då bestämde jag mig för att det inte skulle hända - no matter what. Det var och är för mycket liv i mig för det.


Sagt och gjort, trots fruktansvärda smärtor fortsatte jag träna - det jag kunde och lite till. Det blev värre, men ingen kunde säga att det berodde på träningen. När jag 25 år gammal väntade vårt första barn ( en resa som tåls att säga mycket om, men det tar vi en annan gång) träffade en ny sjukgymnast, förändrades mitt liv. Hon utmanande både mig och de läkare jag träffat. Hon sa att det jag mår bra av, även om det gör ont - inte är farligt och att jag måste våga lita på min känsla. Det har betytt oerhört mycket för mig.


Om någon av er sagt till mig när jag började löpträna (eller snarare jogga) för 3 år sedan att jag idag skulle springa 4.5 mil hade jag skrattat lite och sagt att det kommer nog inte att hända. Det som hände var att min fina vän Karin utmanade mig att göra tjejklassikern.


Första gången i spåret tog jag mig fram 500 m innan jag fick ringa Tommy att han skulle hämta mig. Men om min kropp klarar 500 m så klarar den 600 och helt tydligt så småningom 4.5 mil. Men vägen dit har varit lång och innehåller  blod, svett och tårar. Men det är värt varje sekund.


Idag har vi haft en härlig löprunda i skogen- visst har jag gått vissa partier, men jag gjorde det! När vi åkte hit lyssnade vi på framgångspodden och Anneli Pompe. Hon sa något som jag tror jag alltid levt efter men som jag aldrig sagt ord på: "Om min kropp klarar det här - vad klarar den mer?"


Så har jag känt många gånger och känner nu. Min artros i höften känns verkligen efter denna dagen, ont ont ont. Men jag klarade det, och jag kommer snart att må bättre. Så frågan kvarstår =)
Om jag klarade det här? vad klarar jag då?


Lördagskram till  er alla där ute

Konsten att göra ingenting

Mina pojkar är så bra på att bara vara. Det är tyvärr inget de ärvt av mig, men ibland så kan de till och med smitta sin rastlösa mamma. Idag tog vi den 2.5 km (korta) promenaden genom skogen till sjön. Lite lunch, bad och mete i soldis - helt ensamma så när som på en simmare som tog vägen förbi. Tyst, stillsamt och alldeles underbart.

Memyselfandthesun

Ofta tycker jag att mina bilder säger mer än mina ord. I helgen är vi i Bohuslän. Himlen har inte varit blå hela tiden men vi har haft det himlans gott och då jag mår bäst är just med solen i ansiktet, vinden i håret och med doften av hav. 

Ha en fin lördagskväll. 

Förvirrad sommar

PEna stunden ösregn andra stunden nästan tropisk värme. Raggstrumpor och tjocktröja byts mot bikini och flipflop. Vi har startat sommarlovet jag och barnen. Tommy arbetar ett par veckor till. Midsommar firades med fina vännerna familjen Max vid havet. Trevligt sällskap, god mat, krabbfiske, sol och salta havsbad lämnar inte mycket kvar att önska :) 

Varma kvällar sitter vi ute sent och spelar spel och kalla kvällar har vi börjat ett Harry Potter race. Där emellan gör vi allt och ingenting - så där som sommarlov ska vara.

Midsommarafton vid havet

Härligt med sol

Samuel med bästisen Hanna

Ticker to Ride en sen men varm kväll på altanen. Härligt

Sommarregn

Amanda och jag tog en tur till GeKås idag. Känner att det är en typisk indikator på att arbete och skola tar för mycket tid. Att jag inte hinner åka och storhandla. Det behövdes verkligen både tvättmedel, schampo, tandborstar och lite annat smått och gott i våra förråd. Vi hade ett par effektiva timmar och åt sedan lunch i solen.
I eftermiddag har vi förberett midsommar. Jag, Samuel och Hanna har pysslat i trädgården; Hanna och Samuel mest med kaninerna och jag har planterat, rensat och fixat. I kväll har vi packat husvagnen för att några av oss ska kunna åka till Falkenberg med familjen Max imorgon.

Efter en vecka med munnen full av blåsor och var, en enorm trötthet som alltid drabbar mig när jag med mitt extremt dåliga immunförsvar får en infektion var det en fröjd med en kvällsträningsrunda. Stilla sommarregn får allt att lukta så gott och så mycket, och även om man blir blöt så blir man inte kall. Njutbart =) Livet som ledig är gott och jag lever det fullt ut varje sekund.

Morfar Arnes skog.

Ikväll har Tommy och jag varit med min pappa i det som när jag var liten var min morfar Arnes skog. En plats för ro, vila och att bara vara. När vi var hos mormor och morfar slog mormor kaffet på glastermos, virade metervis med hushållspapper runt porslinskopparna och packade utflyktsväskan. Vi åkte till skogen och bara va - lekte lite, promenerade och pratade om allt och inget. Det jag minns mest, förutom de invirade kopparna är känslan av ro och dofterna.
Skogsbiten är numera mammas och träden som var stora redan när jag var liten togs ned för ett par år sedan så just nu är det mycket gräs och plantor. Men lilla stugan står kvar och så också morfars traktorgarage, även om inte traktorn är kvar. Stugan och traktorgaraget är min pappas projekt för sommaren. Stugan som var grön av alger på utsidan har blivit tvättad runt om och två sidor har han målat med hjälp av Amanda. Ikväll lassade vi av skivor som ska ersätta nederdelen av traktorgaraget där brädorna för många år sedan sett sina bästa dagar. Även invändigt behöver stugan en ordentlig uppfräschning då morfar eldat om vintrarna i kaminen utan ordentlig ventilation vilket gjort väggarna sotsvarta. Så mycket mer än kaminen, ett bord och ett par stolar finns inte i rummet som stugan erbjuder, men med lite ordning så kan det ge både värme och tak över huvudet en dag när man behöver den harmoni som platsen ger.

Regn o rusk

Vi hade en mysig kväll igår på Samuels förskola. Känns jättekonstigt att vi till hösten inte har några barn där.14 år gick fort =)

Samuel har haft de mest fantastiska pedagoger ganska mycket utöver det vanliga och både han och vi kommer att sakna dem.

Idag är en regnig dag så jag kryper upp i soffan och läser en bok. En vanlig  skönlitterär som jag kan sluka utan att behöva tänka. Tur för mig att mamma och pappa har en uppsjö med böcker som bara väntar på att jag ska komma och låna. Dagens boktips blir Denise Rudbergs serie om Marianne Jidhoff. Spännande roliga och lättlästa.

 

Stund i stallet

Med två hästtokiga ungar är det inte svårt att hitta på nåt. Idag har vi hängt på ridklubben och insett att Amanda rider bäst barbacka. Eller kanske snarare att hennes häst behöver en annan sadel. Det lär bli fler hästbilder här framöver:)

Sommarlov

Sovmorgon, kaffe i solen på trappen, en stor och en liten mornar sig i föräldrarnas säng framför sommarlovsmorgon och den tredje sommarjobbar. Mannen är inte ledig riktigt än men det är ändå väldigt mycket sommarlovskänsla. 

Halva njutningen ligger i att så mycket sommar ligger framför oss - vi har inte så mycket planer för vår ledighet men är helt nöjda med det =). I helgen hade vi förmånen att åka en tur med M/S Sylvia på Åsunden och se gårdarna runt sjön. Trots att det regnade så visade sig både Ulricehamn och gårdarna från sin bästa sida. Det är något med ljuset när det är fuktigt i luften och vi satt ju torrskodda under tak och åt räkmacka så oss gick det ingen nöd på. Kan verkligen rekommendera en tur om ni har vägarna förbi.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till så får vi se var dagen landar. 

Önskar er en härlig dag