Frukost

Med en lite halvkrasslig S snusande bredvid mig har jag sovit som en stock. Härligt när man vaknar vid sju och har sovit mer än två timmar längre än vanligt. M sitter mitt emot och laddar jägarsnus, T och de små hämtar pulka på fjällstationer och själv njuter jag av kaffe och utsikt med snö. Nyponsoppan är satt på termos och mackor för dagstur bredda. Strax redo för en dag på fjället. Skööönt.

På väg

Äntligen sportlov! Med lyxen att få åka till snö och fjäll i Dalarna, tillsammans med M och hennes barn. Vi startade vid sju i morse och lunchen intogs nyss efter halva vägen i FIlipstad. Så nu laddar vi med mer film för barnen och kaffe för de stora och räknar med att vara framme för att möta M vid bussen ikväll.

 

Höstvandring



Det finns många sätt att fira allhelgonahelgen. Vi packade ryggsäckarna och åkte tillsammans med familjen Ahlgren till Hyssna för att vandra Hyssnaleden och spendera natten i vindskydd. Det är inte alla år som det är så varmt att man kan gå utan vantar och första dagen var det bara några få regndroppar som föll på oss. Både Ines 5 år och Samuel 3 år travade mestadels glatt på. En och annan fikapaus, en sång eller två och däremellan både pölar att hoppa i och lite nötblandning gjorde livet enklare. Efter att ha genat sista biten kom vi fram till Hökås lagom till det mörknade vid halvfem.

 

Tält restes och några gjorde sig hemmastadda i vindskyddet innan det blev varma mackor, mums. Elden värmde gott och alla blev vi tidigt ganska trötta och kröp ned i våra sovsäckar med raggstrumpor och mössor på. Idag gick vi tillbaka mot Hyssna gamla kyrka och tittade på utsikten mot stora Hålsjön, vackert även om det var både lite regnigt och dimmigt. Sammanlagt kan man säga att vi trots lite ömma fötter har haft det riktigt bra. Nu blir det dusch och disk av trangia och kåsor innan vi tar film och myskväll framför brasan (inomhus denna gång).

 

 

 Amanda, Elin, Tove, Simon, Ines & Samuel

 startklara vid Hyssna gamla kyrka

 Vattenfallen vid Melltorps kvarn

 

 Bro vid Rya svarvruin

 Glafsered

 Vägen förbi jättegrytorna vid Ansered

 Simon tar vilopaus

 Kaffevatten

 Liagärde

St Hökås



Livet

Trött i huvudet efter en ändå ganska lugn dag på jobbet. Möts av en strålande lycklig liten kille på dagis som bubblar av prat : "älskar dej mamma" . Stora dottern med kompis lagar god lax till middag. Nu sträcker jag ut mig i min sköna säng, läser en god bok o hoppas att vår scout har en vecka att minnas på sitt läger. Tar det inte för givet och är därför tacksam för livet. 

Att våga ta ställning

Jag hörde pastor Lowman Oliver (Sanford, Florida) på tv när jag satte på morgonnyheterna. "Det är viktigt att ta ställning mot det onda,  för att inte ta ställning är det samma som att ta ställning för det onda". Här gällde det gällde en dödsskjutning av en 17-årig svart pojke där gärningsmannen, en vakt, blivit friad. Friad inte för att hans skuld inte kunde bevisas utan för att han hävdade nödvärn trots att 17-åringen var obeväpnad, vilket upprört många.

Lowman Olivers ord etsade sig fast i mig, troligen för att jag upplevt precis det han säger inte en gång, inte två gånger utan många gånger. Jag har extremt svårt att försöka vara neutral och inte ta ställning. Min man säger ofta att för mig är världen svart eller vit och har väldigt lite gråzoner, han har rätt och det är inte alltid positivt. Men de gånger jag försökt att inte ta ställning har det känts precis så som Lowman Oliver beskriver; att jag inte tagit ställning betyder att jag godkänner och bejakar det som inte är rätt. Och de gånger som människor runt mig uppger att de inte tar ställning i en fråga känner jag också precis så, de godkänner även det som är fel eller ont om man så vill. Varför kan min hjärna inte förstå, men det gör ont i mitt hjärta.

En eloge till alla er som vågar ta ställning och som följer ert hjärta och till er andra; försök se saken ur ytterligare ett perspektiv, våga prata och diskutera även om vi inte tycker likadant. Kanske kan vi lära varann något nytt och kanske kan vi ännu fler gånger ta ställning för det goda.

Tungt

Idag är det tungt. Jag har ont i HELA kroppen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det berodde på en sen kväll när vi hjälpte A med det sista i flyttlasset och tillsammans med hans fina mamma packade skåpbilen som idag tar dem hem till Stockholm. Men tyvärr är det för lätt att skylla på vad jag gjort och inte. När jag tänker efter har jag känt det komma ett par dagar, stelheten, tröttheten och smärtan. För stunden försöker jag tänka att det försvinner, för det gör det ibland, men inte den här gången. Så med kroppen full av smärtstillande blir det en dag mest i liggande ställning. Om bara stelheten släpper taget lite lite grann så ska jag ge mig ut på en promenad för det stärker, om än inte kroppen för nu, så i alla fall i själen.  Nu viiila. Kram på er alla

Ögonblicksbild

Sitter i svärmors sköna solstol och njuter av solen genom diset. Hör maken som målar visslandes o vet att han är prickig av rödfärg. Längre bort brummar traktorn eftersom lille S ganska enkelt övertalat farfar att åka en tur. Stora flickan alternerar vila i solen med bollspel och sedan handarbete med farmor i hammocken. Store S, fortfarande lite krasslig efter gårdagens höga feber, halsont och näsblod, har fått dispens att hälsa på goa kompisen på granngården innan vi tar bussen hem om en stund. Jag samlar på stunder som den här, som ger lugn i sinnet i vardagen och som lyser upp när den känns allt för grå. 

Sköna dagar

 

Lille fixaren

S är vår lille fixare, allt kan han och allt vill han. Gärna hjälpa till och helst på riktigt. Vissa saker är dock lite svårt, för hur gärna S vill så kan han inte få använda symaskinen, dammsugaren, motorgräsklipparen, häcksaxen eller röjsågen. Dammsugare har han numera en egen och när jag klippte häcken för någon vecka sedan gick han tätt efter med sin ärvda leksaksmotorsåg (vilken fungerade utmärkt som häcksax där jag redan klippt). När T eller A klipper gräset kommer S inte långt efter med öronkåpor och sin alldeles egna klippare. Så idag när farmor och farfar bestämde att det var för länge till S födelsedag, för vad har man en röjsåg till i slutet av september?, då var lyckan total. Som han har kört.... hade den varit på riktigt hade hela gräsmattan varit klippt, alla buskar borta och inomhus hade det varit kaos. Men vad fantastiskt roligt han haft. Nu vilar röjsågen på bordet bredvid S säng och imorgon blir det landet, Stenboryd och ett besök i skogen hos bästaste farmor och farfar, ni förstår ju vilken nytta han kommer att ha av den då!