Farmors sockerringar

Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne

Hanna är hos oss denna veckan när hennes mamma börjat jobba. Så härligt för oss att det blivit vår. Vi tar en studs på studsmattan, gungar o leker i sandlådan. En promenad blir det nog oxå innan lunch. Måndags kram på er alla!

Myskväll med grabbarna

Amanda och Tommy spelar bowling med ungdomsgruppen i kyrkan och jag har arbetat hela dagen. Vad gör man då bäst av kvällen? Myskväll med grabbarna Simon & Samuel så klart. Efter en kaffe med Lena och bus med Hanna som gärna klättrar upp på Samuels fönsterbräda fick vi lite ny kraft. Vi tog oss till videobutiken och hyrde några filmer, Simon tycker det är mysigt att bara gå omkring och kunna välja. Samuel var i sanningens namn mer intresserad av godisdisken. Många ord säger han inte; men "dis" gillar han. Vi kom hem med både film och godispåse.

Jag tog en  varm dusch medan Samuel laddade tvättmaskinen med en verklig blandning. Sedan hade mamman tänkt sig lite tvagning av pojkarna i badkaret medan hon själv pysslade med pizza i köket. Men när lille S kissat både i pottan och på golvet i badrummet och även släppte en fis i badet fick store S nog. Han flydde till duschen i källaren för ordentlig rengöring och mamman fick skrubba lilleman.

Rena och fina har vi nu ätit god pizza med tomat och tonfisk, gossat med och läst för lillemannen som sedemera somnat med fötterna på hvudkudden. Stora S och jag har bäddat ner oss i lakan som hängt ute och doftar vår med en stor påse godis och strax börjar Tintinfilmen....

Gårdagen regnade bort. Vi slappade o slöade i gott sällskap av Marta. Vårt äldsta gudbarn. Spelade lite spel, bakade, tittade på tv o kollade Martas körkortsteori. När Samuel vilat middag aktiverade vi oss en stund i bowlinghallen. Mamman sämst så klart men vi hade en trevlig stund!

Mera regn

Samuel är en liten ur & skur. Alltid vill han vara ute och aldrig vill han gå in. Han blir sååå arg! Idag har vi varit ute i ösregnet, hoppat i vattenpölarna o lyssnat på det porlande vattnet i dagvattenbrunnarna o bara sprungit omkring. Det finns alltså inget dåligt väder, bara dåliga kläder :-).

Älgsafari

Vi har haft en härlig helg. Jag har varvat arbete med att umgås med fina familjen Hagman. Sophie och jag lärde känna varann på grundutbildningen till sjuksköterska, fann varann direkt och sedan dess har vi varit bästa vänner. Vi delar sådant man inte delar med någon annan och jag är såå tacksam att vi alltid finns där för varann. Vissa dagar och tider känns milen till Huddinge alldeles för många och tiden mellan vi ses allt för lång. Men som det är med vänner så spelar det ingen roll när vi ses. Oavsett om vi är i Huddinge eller om de hälsar på i Kinna så kliver vi in och känner oss som hemma och det känns som om vi sågs igår.

Idag har vi varit på landet hos Tommys föräldrar. En mycket kall och regnig dag som denna kände vi oss extra bortskämda med vila och god mat. Gissa om vi alla blev mycket förvånade när Simon såg en häst på vägen när vi satt och åt lunch. Nu var det ingen häst utan fyra fina älgar som promenerade förbi strax utanför köksfönstret.

En regnig tur i skogen

Samuel är pappas kille....eller kanske ännu mer morfars kille. Det roligaste är bilar, bussar, traktorer och varför inte en såg. *Gillas*

Älskade unge

Det är en klyscha, men tänk att det bara är de unga som blir äldre! I onsdags fyllde Amanda 13 år. Vår lilla söta tjej som anlände en solig vårdag. Så många ögonblick av fantastisk glädje, skratt, oro, tårar och härlig vardag. Nu är hon tonåring med allt vad det innebär. En av hennes kompisars mamma skrev på facebook här om dagen att dotterns tonårskris låg i fas med hennes (dvs mammans) 40-årskris. Vi får väl se var vi hamnar. Jag hoppas i alla fall att hon vet att hon är den mest älskade ungen i hela världen och det kommer hon alltid att vara oavsett om hon är nyfödd eller 50 år.

Nu är det vår

Vissa tycker det är vår när det är en viss medeldygnstemperatur, andra när det kliar i ögonen av pollen och en tredje när man kan vara ute länge utan attt det är mörkt. I vår familj har vi andra definitioner. För Tommy är det när gatorna blir sopade, för Amanda när hon kan cykla till skolan, för Simon när vi sätter upp studsmattan.
De senaste fjortonde åren har våren för mig kommit den 28 mars, på Amandas födelsedag. Inte ett enda år utan solens värmande strålar och eftermiddagsfika utomhus. Imorgon är det Amandas födelsedag, Simon har satt upp studsmattan, vi har tagit fram cyklarna o idag har de sopat gatorna. Nu blir det hallon o björnbärspaj i solen på altanen. (Se matgladafamiljens blogg)

Känslostorm och glädjetårar

Vissa perioder av är jag extremt lättrörd. Skrattar med barnen eller åt Tommy ofta och mycket. Blir sur om jag är för trött och det behövs inte mycket för att tårarna ska komma oavsett om de kommer av glädje eller sorg. Ofta är känslorna närmare i tider när jag i varje ögonblick är tacksam för det som är mitt liv och att jag har det....som nu. I sin säng sover Samuel middag och jag sitter med näsan i solen insvept i en filt på altanen. Om en liten stund kommer Amanda och Simon från skolan.
Alla våra barn har varit mycket efterlängtade och till skillnad från många andra har det aldrig varit självklart att de skulle få finnas i våra liv. Att vi sedan skulle få Samuel när vi i stort sett gett upp går inte att beskriva i ord. Kanske är det därför som jag sitter här nu med tårarna rinnande ner för kinderna....de vill liksom inte sluta komma. När jag läser på Cissis blogg om deras första möte med "lillebror" ser jag nästan inte texten, och för att kunna se den fina bilden går det åt minst tio näsdukar. De har precis kommit hem från sin första, av tre planerade, resor innan de kan ta hem sin helt fantastiska adoptivson (ja alldeles snart adoptivson iaf, för det måste till fler och mer papper först....men snart). Texten är enkel och beskrivande och raderna andas förväntan, glädje och längtan men också oro och en absolut obeskrivbar kärlek. Vi träffade Cissi och Per  (och några andra trevliga) på vår adoptionskurs för snart 2 år sedan och även om det nu inte blev adoption för vår del så kommer människorna vi mötte där finnas i våra tankar länge länge och några hoppas vi få följa nu och då när våra och deras barn växer upp. Det är väl värt en sjö med glädjetårar.