tisdag 24 januari 2012

Barnen är vår framtid...oavsett om de är våra egna eller andras

Jag har flera vänner och bekanta som jobbar i skolan. Kommunens besparingar gör att de inte kan utföra sitt arbete. Det finns varken tid eller resurser för att ge barnen den utbildning, trygghet och pedagogik som de behöver och faktiskt enligt svensk lag har rätt till. I min dotters skola har hela årskursen dvs fyra klasser en upplaga av t ex historiaböcker, geografiböcker mm. Dessutom är de inte på  något sätt uppdaterade utan många år gamla vilket också innebär att de mer eller mindre faller isär och att det fattas sidor är mer regel än undantag.
Det vikariestopp som råder gör att pedagoger och förskolelärare m fl får täcka för varandra och då oftast under planeringstid. Det i sin tur innebär att det blir färre lektioner i halvklass för de yngre barnen och fler oplanerade lektioner för alla. Att inte veta om man får planera eller utföra det man har planerat, eller inte veta om man är tillräckligt många för att ta hand om barnen för dagen innebär en otrygghet och stress för alla som arbetar i skolan. Detta leder till större otrygghet för barnen men också till mycket sämre undervisning.

De som skriker högst och är stökiga får hjälp och uppmärksamhet och de som är tysta och antingen inte förstår alls eller är väldigt duktiga och ambitiösa får allt mindre. Resurser för barn med särskilda behov (nu tycker jag då att alla har särskilda behov, men det tar vi en annan gång) tas bort vilket innebär mindre tid för barnen runt omkring. I hemkunskapen kan barnen inte få lära sig att  t ex baka eftersom inköpsstopp råder och om samhället, föräldrar, företag och affärer erbjuder sig att hjälpa till så nekas de detta av de som bestämmer dvs skolledning och politiker.
Besparingarna gör också att osäkerheten för personalen, om de ska få behålla sina arbeten, ökar. Det finns risk att man inte orkar ta strid för barnen och  för deras undervisning eftersom alternativet till att eldsjälarna och de fantastiska pedagogerna vänder ut och in på sig för att göra så mycket som möjligt av så lite som möjligt, är att en tjänst eller två eller tre tas bort.
Jag beundrar alla er som försöker ge våra barn, och oss, en framtid genom att se till att de får så god undervisning som möjligt med de knappa medel och den stressade situation som är och jag önskar att jag visste vad jag som förälder skulle göra för att förbättra och underlätta. Ialla fall....vi är många som står på er sida!

måndag 23 januari 2012

Förkylt

Kommer ni  ihåg reklamen; "Du skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld". Precis så känner jag mig idag. Jag nös 6 gånger i rad i en inringares öra under natten på arbetet, det kändes inte riktigt proffsigt, men inte kunde jag göra så mycket åt det! Idag har jag sovit en stund och sedan Traderat mig lite. Jag försöker sälja de bästa av barnens kläder som de vuxit ur så jag kan använda pengarna till att köpa i rätt storlek. Men det är lite pyssel innan de sålda paketen blir just paket och kan läggas på posten. Samuel passar på att packa både det ena och det andra i påsar och däremellan har vi byggt torn och pusslat. Samuel fascineras av att klossarna står kvar på varann och att knoppusselbitarna kommer rätt och jag fascineras av hur fort han lär sig. Självklart är jag en mycket stolt mamma. Nu har jag krupit ner under täcket efter en mycket het och lång dusch. Två alvedon och nässpray och nu kliver jag inte upp mer idag. Resten av kvällsarbetet lämnar jag åt min käre make och där finns det två alternativ. Antingen pysslar han klart och hittar småsaker han måste ta hand om och kommer inte och lägger sig förrän efter midnatt.....eller så däckar han snart bredvid mig och jag tar resten av sysslorna imorgon. Vissa kan man med fördel skjuta upp...de finns ju kvar och livet är ju allra mest nu vad som händer imorgon kan vi inte styra över. Nu ska jag titta färdigt på Sofias änglar och sedan sova gott och det hoppas jag att ni får också.

lördag 21 januari 2012

Lycka

Lycka är att en tänd snölykta väntar på en när man kommer hem från jobbet strax innan midnat

Skickat från min Sony Ericsson Xperia mini pro

Jag jobbar ikväll. Om jag har möjlighet brukar jag gå ett varv runt kvarteret på min rast o ikväll var det vintrigt vackert. Ha en fin kväll!

fredag 20 januari 2012

Min tokiga man

Livet blir ofta inte mer spännande än man gör det. Samuel såg helt förvånad ut när han kom upp efter sin middagsvila och hans pappa stod med sin skidstav i en gryta på spisen....nåt fel är det. Tror jag han tänkte. Nu har fadern iaf fått loss trugan (som jag då precis fick lära mig att skidpetsen heter) och ska åka och skaffa sig en ny. Vi får väl hoppas att det finns lite snö på fjället till sportlovet så han får användning av sitt arbete!

torsdag 19 januari 2012

Samuel hälsar på kusin Oscar. Vi har en mysig förmiddag i Varberg, trevligt med lite sällskap när det är en regnig januaridag. Lek, lunch o kaffe...bättre kan man inte ha det
SOS-sjuksköterska, kaffekund, pendlare, mamma, sjusovare, städerska, svärdotter, tvätterska, fru, planeringschef, vän, läxhjälp, planeringschef igen, hushållerska, taxichufför, kock, mamma igen, diskare, mammabus, baderska, mammamysare, läxhjälp igen, taxi chaufför igen, matvarukund, vän, nattare, vän, bloggare, tvätterska, fru.....tänk vad många saker jag hinner vara på en dag o då tror jag inte ens jag fått med allt! Kram på er alla :-)

tisdag 17 januari 2012

Mellanmål

Världen är inte så stor! De första vi sprang på på Ge-Kås var syster Susanna o Oscar. Nu är vi färdiga på tvättmedel o schampoavdelningen. Barnen kör race bland damkläderna medan mammorna sväljer kaffet. Sedan mot barnkläder o leksaker för shopping inför vårens födelsedagar.

Dagstur till GeKås, faktiskt nästan bara vi på parkeringen. Lugnt o fridfullt! :-)

måndag 16 januari 2012

Trött och tung i kroppen. Imorse orkade jag verkligen knappt öppna ögonen när Samuel ropade på mig. Det är tur att jag hittar till köket även i sömnen! Från min säng till skafferiet, vällingburken, värma flaska i micron....mycket nöjd kille pussar sin mamma och slukar sedan vällingen. Vi gick upp sedan, fortfarande med stängda ögon och sängvarm pyjamas. Gjorde frukost till en trött tonåring och en ännu segare 10-åring. Det är underligt hur tröttheten smittar....när jag är trött orkar barnen ingenting och Samuel vill helst hänga i sjalen nära sin mamma annars blir det mest gnäll. Nu har maken gått till jobbet, de stora barnen till skolan efter mycket om och men och tjat. Samuel har däckat i pappans säng och jag....jag orkar nog inte resa mig ur min på en lååång stund. Ändå känns livet så fantastiskt, ja jag vet, lite knäpp är jag. För trötta mornar har ju alla och jag är enormt tacksam att jag har en morgontrött tonåring, en på morgonen lättirrriterad 10-åring och en intensiv ettåring.