Läser dagens Borås Tidning. Oftast finner jag inte så mycket intressant, men denna debattartikel är läsvärd. http://www.bt.se/debatt/breiviks-garningar-kristnas-ansvar(2899944).gm . Ingen fascist med nationalistiska übermensch-drömmar ska kunna hävda att de tillhör den kristna kulturen eftersom kristen kultur inte är rasistisk, främlingsfientlig, nationalistisk eller sexistisk hävdar författarna. Men med tanke på hur svenskkyrkliga församlingar behandlar sina medlemmar så tycker jag inte att det är svårt att förstå de som inte ser den kristna grunden.
Författarna avslutar artikeln med det som för mig är en självklarhet; "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, alla är ni ett i Kristus Jesus". När de ledande i en församling med alla medel visar att man anser att vissa är förmer; präster mer värda än diakonerna, organisten mer värd än kantorn, anställda mer värda än församlingsmedlemmarna, de som hellre gömmer huvudet i sanden än hjälper en nära medmänniska mer värda än de som aldrig skulle svika en vän eftersom de anses mindre besvärliga. Då suddas gränsen mellan det som är kristendom och den så kallade kristna kulturen ut. Det är beklagligt att den suddas ut av dessa som säger sig vara kyrkans människor. (Behöver jag tillägga att för mig är alla lika värda.)

Har det bra

En helt vanlig fredag, en vanlig dag, och det är bra. Jag kan ibland känna att det är något fel på mig som så ofta känner att jag nästan ska sprängas av tacksamhet för att vara där jag är. I stunden, i sällskapet, i situationen, i tanken....och i livet. Tidigare tänkte jag att om det var bra, om jag blev nöjd, då skulle det vara svårare att gå framåt och att ha nya mål. Men att ha det bra och vara tacksam leder mig framåt och på större äventyr, än om jag går framåt bara för förändring och för att bli nöjd.
Vi har varit hos familjen Wallgren ikväll, människor vi är så glada att ha i vårt liv.

Samuel hade en mysig stund med härliga Frida
Lisa & Amanda
som alltid funnits i varandras liv

En av de fina kattungarna

Gossig och mjuk tyckte Simon

Annelie & Markus

"tycker om"

Helt plötsligt var det tomt på människor i vårt hus. Amanda är på Liseberg med familjen Max (lyckis) och grabbarna tog en tur till Stenboryd (plattläggning på gång tror jag). Själv ska jag i lugn och ro fortsätta med min höstrensning, brukar ju få ett spel på våren och ett på hösten och passande nog inföll höstspelet under semestern. Normalt infaller mina rensa och röj-anfall när jag har som mest annat att göra. Så nu sätter jag på en LP (det blir nog Fredá) och tar tag i målarburkarna i källaren.

Blivande trummis

Tänk om man kunde nå upp.....så länge nöjer jag mig med bastrumman!

Krismöte om socialen...

....var en av de stora rubrikerna på Marksidan i dagens BT. Politikerna har nämligen helt olika åsikter om i stort sett allt, vilket i sig inte är något underligt. Men detta har istället för konstruktiva beslut och möjligheter att se saker ur olika perspektiv mynnat ut i en ganska total osämja. Ekonomin är kass, körd i botten(typ) och många vill inte ta den massiva kritik som socialtjänst och socialnämnd fått i flertalet fall, både från allmänhet och socialstyrelsen på allvar.

Pengar i all ära, 15 miljoner hit eller dit(ironi), men här verkar socialnämnd och förvaltning inte kunna det de förhoppningsvis ska vara bra på heller, dvs att ta hand de människor som inte har någon annan utväg än att vända sig till dem, människor i kris. Slående är att inte ingen vill ta till sig den kritik som socialstyrelsen kommit med. Jag tycker att de borde läsa varje ord, varje del, gå tillbaka och försöka reda ut varje situation, hur många de än är, för att lära av det och sedan försöka att inte göra om samma misstag. Politiker och anställda tillsammans. För vad hjälper det med en konsult när det grundläggande felet ligger hos människor som inte kan tänka sig att ta en funderare på hur de betett sig och varför de gjort som de gjort.

Varje människas historia är viktig, den vi har tillsammans är viktig, de är delar av det som blir livet och ska därför aldrig förnekas. Historian upprepar sig. Enda sättet att ändra hur det blir, är att vilja, och försöka lära av det som varit.

Om ögon

Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad , ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
- som man inte får plaska i!

Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då - när de snuddas av glädje
och skimra en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.
av Nils Ferlin

Vänner

Mina vänner är en av pusselbitarna i pusslet som är jag.
De gör mig oftast glad, och får mig att må bra.
De är en del av mitt liv, och låter mig vara en del av deras.

Tacksam.

Trädgårdsarbete

Den här fina krukan fick jag när jag fyllde år i juni, tänk att den klarat min skötsel så bra. Mina fingrar är annars mer bruna än gröna. Den är fortfarande såå fin!

Det är härligt att vara ute och greja. Eftermiddagen hos familjen Hallberg ägnades åt trädgårdsarbete och alla hjälpte till på sitt sätt. Jag är ofta rätt dålig på att bara lämna allt inne och gå ut och klippa gräs, rensa rabatter, pyssla om växter eller bara fixa i trädgården. Det är ju alltid någon mat som ska lagas eller kläder som ska tvättas, barn som vill ha hjälp, telefon som ringer....och jag väljer det före då och det för att jag vill. Men ibland är det verkligt skönt att bara gå ut, som idag. Amanda klippte gräs, Simon och kompisen Carl hoppade studsmatta, Tommy klippte häcken, jag rensade och Samuel följde allt med både stora ögon och stora öron. En riktigt skön eftermiddag blev det, och ganska fint också!

Samuel, funderar på om han verkligen behöver hörselkåporna.

Att njuta av nu.

Eftersom vi nästan flöt bort i Simrishamn beslöt vi oss för att ta några dagar i Bohuslän. Vi körde E6 mot Oslo som väl är den vanligaste vägen att ta, men efter att vi svängt av den och ytterligare en lite större väg hamnade vi på en mycket smal, precis så att en bil fick plats, stor väg. Vi körde den i ca 4 km och hamnade på en udde ut i havet. Såå fint! Här är ett sådant ställe där möjligheterna nästan är oändliga. Barnen har åkt vattenrutschkana, badat timtal i havet och hoppat från bryggan hur många gånger som helst. Tommy och jag har sprungit några av de leder som går precis utanför husvagnen och en kväll spelade vi äventyrsgolf. Men allra bäst är att hela miljön inbjuder till att göra ingenting, eller bara det man känner för, att njuta av varje ögonblick.
Imorse smattrade regnet mot vårt tak när vi vaknade. Samuel och jag gick en morgonpromenad och både luften och utsikterna helande för kropp och själ och påvägen hem köpte vi nybakt bröd som passade familjens hungriga frukostmagar.
Nu har det slutat regna, vi spelar spel i förtältet och när molnen spruckit upp lite till ska vi ta oss till stranden. Idag är en lugn dag och jag är tacksam att kunna njuta av varje ögonblick, ögonblick jag inte tar för givet, och av det vackra i nu.