Juldagsmorgon

God Jul på er alla!
Små snöflingor singlar ned utanför fönstret och solen ger ett orange sken över trädtopparna. Fåglarna äter sig mätta vid fågelbordet och i busken ligger katten på lur. Vi har haft sovmorgon. Simon låg länge och läste i någon av sina 10! Suneböcker som han fick igår, Amanda pysslade med någon tomte och Samuel mellan mig och Tommy, varm och go, låg och jollrade. Efter att ha varit hos mamma och pappa med mina älskade systrar och deras familjer igår har vi nu landat i skogen hos bästa svärföräldrarna.

Vi har en sån där lugn jul som jag nästan bara trodde man kunde önska sig. Tommy och de stora barnen har åkt till Isaberg för att byta slalompjäxor och ta några varv i backen. Lite senare kommer svägerskan och hennes barn. Jag hoppas på en liten tur i svärmors längdspår lite senare idag. Ha det skönt och ta hand om varann!

Ett stort paket

Här om dagen fick jag en avi på posten. Det händer då och då eftersom jag gärna handlar på nätet. Men den här var annorlunda. Jag brukar med spänning se fram emot att mina paket ska komma, men nu kunde jag inte komma på att jag skulle ha beställt något. Paketet var från ett läkemedelsföretag. Egentligen inget konstigt med det för då och då beställer jag, eller så kommer det ändå, material om allt från omläggninsset till medicin och sjukdomsinformation. Men som sagt kunde jag inte komma på att jag beställt något, dessutom vägde paketet 11kg. Lite väl tung info kan man tycka.

När jag grunnat och grunnat utan att komma lösningen närmre tog jag mig idag för att ringa till dem som skickat paketet. De lät först lika frågande som jag för så tunga paket brukade de inte skicka. Mycket att göra hade de också men tjejen jag pratade med bad att få ringa tillbaka när hon klurat ut vad mitt paket innehöll. Det gick en stund och sedan ringde hon tillbaka och sa " Jag får gratulera" och jag kände mig plötsligt som ett ännu större frågetecken. Det visade sig att jag vunnit en tävling på alltforforaldrar.com och ett helt års förbrukning av tvättservetter. Jag blev riktigt riktigt glad för mitt stora paket som jag nu baxat hem från affären och ställt upp i förrådet. Ett års förbrukning är en guldgruva för en mamma och en baby....

Det lider mot jul

Det är så mörkt på mornarna. Vi tänder vårt kalenderljus och ser fram emot jul. Barnen har en paketkalender där de öppnar paket var tredje dag. På eftermiddagarna pysslar vi med julklappsinslagning, bakar lite, kokar lite godis, åker snowracer eller bara njuter av att vara ute och av att julen snart kommer. Förväntan är härlig.

Lucia

Amanda i skolans luciatåg

Hampus, Simon, Amanda & Julia

Ute är mörkt och kallt, i alla husen,

lyser nu överallt de tända ljusen.

Vi har sett fina lucior, tärnor, tomtar och annat som hör ett luciatåg till, flera gånger, de senaste dagarna. I vårt hus brinner ljus för att lysa upp. Nu ska jag åka och hämta fler hos Marie. Partyliteljus beställda innan Samuel föddes. Imorgon hoppas jag på en tur till IKEA med Lena och Hanna för att ladda ljusförrådet till jul.

Finaste leendet

Vår lille Samuel är inte helt lättflörtad. Han skrattar mest åt sina storasyskon. Men helt plötsligt kunde han tänka sig att skratta framför kameran.

Ont

Yrvaken. Vad är det som låter? Telefonen? Tittar på klockan. 02:27. Dolt nummer. Svarar. Du min vän från förr. Hör din skakiga stämma. En röst jag känner igen men ändå så annorlunda. Fylld med ångest, skakande av rädsla, vag men gäll. Jag lyssnar i timmar till din berättelse och önskar att jag kunde göra något mer. Att jag kunde lappa och laga dig. Du trasiga vän. Om det var möjligt skulle jag göra dig lika vacker på utsidan som skärvorna blir mosaik på insidan. Önskar att de inte skulle skava, inte skära hål. Sakta laga och pussla med kärlekens lim och murbruk. Älskar dig.

Cirkusskola

Simon på bollen

I höst har Simon gått på cirkusskola, han har tyckt att det har varit jättekul. Idag har han haft pirr i magen hela dagen för ikväll var det avslutning. Många duktiga barn visade sina konster. Jag är så imponerad av Louise som har hand om cirkusskolan. För att göra mycket av det hon lär barnen måste de verkligen lita på henne och hon verkar tycka att det är så roligt. Uppvisningen var bra, kul och fin. Simon ser såå fram emot nästa termin.

VINTER

Det är vinter.
Snön ger ljus som gör dagen längre.
Det vita i kontrast gör kvällens svarta mörker vackert.
De avklädda trädens konturer syns blänkande
mot den iskallt blå himlen.
Mina steg knarrar tyst och dovt.
Solens klara strålar reflekteras.
i den spegelblanka hårda isen.
Min andedräkt blir ett moln av små droppar.
Mina kinder kyssta av sol och kyla.
Så tacksam att leva här och nu.

Adventsmys

Med snön yrande utanför ägnade vi helgen åt adventsbak. Tommy var skeptisk till vår entusiasm och till julmusiken som strömmade ur både högtalare och våra munnar. Men både lussebullar och pepparkakor blev lyckade. I veckan har Amanda och Simon varit lite småkrassliga, för friska att vara hemma men för sjuka att vara i skolan. Vi har röjt och tagit fram stjärnor och adventsljusstakar i sakta mak och vilat mellan varven. Men nu finns det ljus i alla fönster och vi ska ägna nästkommande helg till att ta det lugnt tillsammans med goda vänner. Alexander fyller år på lördag och ska firas med smörgåstårta och på söndag hoppas vi få med oss familjen Ahlgren hem efter kyrkan.

Inte för alla

Jag såg i lokaltidningen att det var Elviskonsert i kyrkan. Tänkte först att det är ledsamt att inte vara med. Men när jag funderat lite kändes det bara tragiskt. Hade det varit för att jag sjöng så extremt dåligt som jag var ombedd att inte vara med så hade det väl känts ledsamt, men nu är ju inte fallet sådant. Jag är ingen skönsångare, utan sjunger hellre än bra, det här handlar om helt andra saker. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur kyrkans ledare kan vädja till en medlem i församlingen att inte delta för att hon, i det här fallet jag, irriterade den anställde som hade hand om verksamheten. Irritationsmomentet var att jag inte kunde och aldrig kommer kunna acceptera psykiska och fysiska kränkningar oavsett mot vem och dessutom pratade jag direkt med den det gällde. Jag respekterar varje människa som hon är, men kan inte acceptera vilka handlingar som helst bara för det. Upplevelsen blev att i den kyrkan tror man att det som inte syns inte finns och att det är enklare om alla bara låtsas att saker inte hänt. Ja det kändes bara tragiskt.