Semester

Jag mådde lite bättre till slut i torsdags... men lite drygt var det. Planerade ändå att gå till jobbet i fredags och sedan åka iväg med mina gamla arbetskamrater för en avskedshelg då AVA/ Skene /SÄS stängde för gott. Jag kände att det skulle bli en lång fredag, men det kändes viktigt att kunna följa med och avsluta AVA. Gissa om jag blev glatt förvånad när jag ringde SOS och pratade med vår alltid lika trevliga bemanningsassistent. Hon undrade om jag inte bett om ledigt på fredagen....det kunde nog lösa sig om jag ville vara ledig. Det hade jag slutat hoppas på redan några veckor innan, så jag blev jätteglad.

Vi har haft ett skönt avslutningsdygn, Det är trist att inte politiker och chefer kan se till patienternas bästa. Det känns så konstigt att lägga ner en väl fungerande verksamhet. Mer än en gång har vi funderat på hur alla ska få plats i Borås där det redan är fullt!? Dessutom splittrar man en mycket speciell personalgrupp...kanske inte till patienternas bästa. I alla fall, det blev en fredag med mycket känslor, som det bara kan bli när man känner varandra väl. Skratt blandades med tårar och ännu mera skratt. Solen sken, sällskapet härligt och maten var fantastisk, de som arrangerat det hela ska verkligen ha en eloge. Dessutom kändes det skönt att inte avsluta efter gårdagens fest utan hinna säga hej då och se alla vid frukost i morse.

Ikväll har vi ätit middag hos familjen Max. Skönt att slippa engagera sig i matlagning när man är trött efter bravader och dessutom illamående. Tror vi var lite trötta allihop. Så tacksam för vänner som tar oss som vi är. Det var trevligt men fick bli en tidig kväll. Nu väntar sängen tror jag.

Morgon

Just nu borde jag sitta på bussen till Göteborg, för ett förmiddagspass på jobbet. Men vår älskade unge i min mage ger mig såna hormonchocker att jag mår lite för illa idag. Jag har verkligen varit vaken heela natten, mått illa och kräkts galla. Så någon bra sjuksköterska tror jag inte att jag hade varit idag. Istället sitter jag i köket, lyssnar på morgonens fågelsång och tittar på solen som går upp på en rosaskimrande himmel. Simon rör sig inne i sin säng och Tommy snark-snofsar inne i vår. Ute luktade det härligt av syrén när jag hämtade tidningen. Visst är jag trött och darrig, men förutom att det är trist att inte kunna gå till jobbet, så har jag det så fantastiskt bra här, just nu, och om en stund kanske jag till och med kan sova lite.

Tack för att ni finns!

Jag är så glad för alla er som läser det jag skriver och för kommentarer både i kommentarfältet och i mailform. Sedan vet jag att några av er läser och sedan använder det jag skriver för att baktala mig, min familj och mina vänner istället för att kommentera det direkt till mig. Det tycker jag är fegt måste jag säga. Men ialla fall de allra flesta av er ger mig konstruktiv kritik och så mycket glädje. Tack för att ni finns och för det ni skriver, positivt och negativt, det får mig att vilja fortsätta skriva.
Kram på er alla, ha en skön helg!

Fredagsmys

Maria och jag har varit på Ge-Kås idag. Egentligen skulle jag fått storbesök av Carina och Marie, men stackars katten Rocky har en infektion och behöver vara hemma och vila. Vilken matte skulle kunna åka iväg då, det får bli en annan gång! Vi klarade oss rätt bra ändå, något enstaka impulsköp, en vattenleksak till barnen och en pyjamas till mig, annars bara det som stod på listan. Benen var lite darriga efter ett par timmar eftersom jag inte vågade äta frukost innan avfärd men det avhjälptes med lite yoghurt och kaffe som faktiskt fick stanna! Tack Maria för att du ville shoppa med mig!

I eftermiddag har jag haft en skön stund hos Marie. Så trevligt att äntligen få se hur hon och hennes familj bodde. Vi hade en bra pratstund....även om jag nog tog överhanden idag, tack för att du orkade lyssna och för härligt god äppelpaj!

Nu ska jag lägga mig på spikmatta och på min nya spikkudde en stund, medan de andra är i stallet. Sedan blir det fredagsmys!

Gott att leva

Jag promenerade genom ett vårigt Göteborg till arbetet i morse vid sex. Stan är så lugn vid den tiden. Mölndalsån var alldeles stilla och de gamla husen på Gårda fick synas i all sin enkelhet när det inte var bilar parkerade framför. Det fick mig att känna mig så tacksam. Tacksam för våren och allt det vackra, för att jag har en underbar familj och för babyn som slår volter i min växande mage. Så glad för alla mina vänner som alltid finns där för mig och för att jag får vara bara jag. Vi har så mycket lyx i vår tillvaro, ett hus att bo i, sköna sängar att sova i, överflöd av fantastisk mat, rent vatten till och med i duschen och jag har ett roligt arbete med trevliga arbetskamrater. Många träd på min väg utmed ån blommade, mest i vitt men även i andra färger. Ihop med morgonens fuktighet luktade det härligt, friskt och gott. Det är gott att leva!

Från söndagens konfirmation

Jag och Maria

Maria med sina fina barn

Dagens stjärna Emilia

Egenhändigt ihopsnickrad smörgåstårta som föll alla i smaken

Älskade barn

Så fantastiskt att jag får bära ett litet barn. Då och då känner jag hur det rör sig, en liten puff mest så det kittlas lite, än så länge. Försöker att inte vara orolig, vet att risken att något händer nu i v 21 är mycket mindre än tidigare, men är ändå färgad av allt som varit innan. Önskar så att allt ska gå bra. Förra veckan var vi på rutinultraljud. Så härligt att se en liten människa sparka, röra sig, slå kullerbyttor och suga på tummen. Så liten men ändå med allt man behöver för att leva, ska bara växa till sig lite innan vi får lära känna henne eller honom bättre.
Igår mådde jag gräsligt och var på ett extremt gnälligt humör. Blir lätt så när man inte kan ta sig upp. Saknade ork, mådde gräsligt illa och hade ont i stort sett överallt. Tur jag träffade Karin på kvällen som muntrade upp mig genom att lyssna på mitt gnäll men inte bry sig! Så glad att du finns! Nu ska vi se om jag kan få i mig lite frukost... om det går blir nog denna dagen helt ok.

Pingst

Pingst handlar om Anden, en hjälpare som ska vara hos oss alltid, Sanningens Ande. Anden ska hjälpa oss att leva i kärlek, till Gud men också till varandra. Att leva tillsammans i kärlek och i sanning. Därför blir det så märkligt när kyrkan ratar det som är sant och får symbolisera hat och ilska snarare än kärlek

Vi har idag firat gudstjänst i Kinna kyrka. Där är vissa församlingsmedlemmar mer värda än andra. Den som skvallrar mest, är bäst på att prata och skriker högst är den som äger sanningen. Inte den som vill leva nära Herren, inte den som lever i kärlek till sin medmänniska, inte den som bryr sig om, inte den som vill lösa konflikter. Där är ingen välkommen att berätta en sanning som svider, en sanning som kräver arbete och bön. Skvaller, ilska och hat får infektera. Delar av arbetslaget, kyrkvärdar och körmedlemmar tillåts mobba ut de som säger sanningen och inte förnekar att den är obehaglig.

I en kyrka där det är tillåtet att kränka de man anser vara mindra värda och där man inte vill lösa konflikter i Andens närvaro, där vill jag inte vara.

Födelsedagskalas på Bjugges

Den här helgen har ägnats åt födelsedagskalas. I torsdags firade vi svärfar och Tommys ingifta morbror. De fyller nämligen år samma dag. Vi promenerade från Stenboryd till Bjugges ( ett torp mitt i skogen) där svärmor bullat upp med kakor och tårta. Det var vårigt varmt och den kalla vinden hade bestämt sig för att låta oss vara ifred under vår promenad. Efter fikat gick vi tipspromenad tillbaka till Stenboryd. Barnen kämpade på i allt för stora gummistövlar och trots svåra frågor. Vi hade en trevlig em som avslutades med grillat och potatissallad.

Åsa & Axel på Bjugges

Björn, Anne, Mikael, Axel och Åsa

Samling inför tipspromenad, njuter av tipspromenaden

AnnBritts glutenfria smaskiga nöttårta

Födelsedagsbarnen Bernt 75 år, Göran 65 år

Lindman family

Underligt

Det slog mig att det är underligt hur olika människor behandlar och får behandla varann på olika arbetsplatser. Det är väldigt olika vad som är tillåtet och inte. Det känns som om min arbetsplats står för hög moral och etik, och det är jag stolt och tacksam över. Då blir det ändå mer slående att det finns ställen där de anställda får kalla både arbetskamrater och kunder för det ena mer kränkande än det andra, och om någon drar fram det i ljuset....då sopas det genast snabbt under mattan. Där får det ligga och slita på mattan, och de som snubblar över knölen på mattan eller som undrar vad för en knöl det är, de tystas eller åker ut. Undrar just vad som händer när mattan till slut går sönder strax över knölen?