Vi har längtat sååå länge, och längtar ännu. Men på ett annat sätt. Kanske, kanske vågar vi nu tro att det ska gå bra. Förra veckan var vi och tittade på en liten baby som växer i mig. Sju centimeter från rumpa till huvud, ben som sparkade och ett litet hjärta som slog. Det absolut finaste jag någonsin sett. Ett litet mirakel.

Jag mår illa och kräks men vad gör väl det? Utan min medicin mot värken har jag svårt att röra mig, särskilt på morgonen, men det känns inte ens som en uppoffring. Under alla våra missfall har jag blött någon gång under de första 13 veckorna, inte den här gången. Den här gången känner jag mig dessutom gravid. Det är härligt och jag hoppas att det tyder på att det kommer gå bra. Graviditeten är i vecka 15 och magen börjar bli lite rund. Det gör mig så lycklig.

Det är med delade känslor vi har tagit en paus i vår adoptionsprocess. För den kräver engagemang och funderande och det var ett stort steg för oss att påbörja den. Vi hade börjat längta efter att längta och vänta på ett barn som behövde oss. Glädjen är att vi nu ännu mer känner och vet att det finns så många bra föräldrar till de barn som desperat behöver föräldrar.

Glädje

Jag sitter i solen på altanen och bara njuter. Av värme, solsken, vårdofter och av barnen som springer runt i trädgården. Visst finns de saker jag önskar skulle vara annorlunda, men idag vill jag bara vara glad åt allt underbart jag har. Jag tänker inte ta något för givet, men idag är jag så glad att det spritter i hela mig och det vill jag njuta av.

Tisdag

Det är gryning och jag är alldeles strax på väg till jobbet. Min man har räddat min morgon genom att köpa ett gott bröd, tänk vad lite omtanke gör. Efter att ha jobbat hela förra natten sov jag gott med sovrumsdörren på vidgavel under förmiddagen. När S kom hem läste vi läxor och satt ute på vår härliga altan och spelade spel. Tror faktiskt att vi tom fick lite färg. T och grannen eldade pinnar och löv på kvällen, så det luktade verkligen vår. Jag var och sjöng...härligt.

Invigning av rondell

Mådde så där i morse fast att solen sken. Somnade om och mådde lite bättre när jag vaknade. Mitt i engelskaförhör ringde vännen A. Dottern skulle klippa henne, men efter ett par tag med saxen var den liksom för slö. Hon kom cyklande hit med delar av familjen, mycket trevligt. Efter en kort snygg frisyr fikade vi de sista av förra årets lussebullar, något torra och lite för lite socker enligt bakexperten M (kaffe är väl till att doppa i!) så fick vi ialla fall inviga våra nya utemöbler på rondellen på framsidan.

Nu är barnens drygt två veckor långa påsklov över och det känns nästan konstigt att de ska gå till skolan imorgon. Själv ska jag alldeles strax åka till jobbet. Laddar för ny vecka.

Soluppgång

Imorse vaknade jag strax innan solen gick upp. Maken snarkade gott i sängen bredvid och jag kunde omöjligt somna om. Jag satte mig i soffan och tittade ut på vår härliga baksida, träden kunde skönjas i mörkret. Ett och annat fågelkvitter hördes när jag öppnade altandörren och en sval, men vårlig vind sköljde över mina fötter. Jag kröp ned i soffan under duntäcket och strax kunde jag se skogen allt tydligare. Först grå sen i ett orange skimmer för att bytas till en härlig rosa. Snart föll de första solstrålarna på trädens stammar och allt fler fåglar sjöng allt starkare.
Jag somnade om, omgiven av doften av sval, jordig, fuktig och hoppfull morgon under mitt varma täcke.

Jobba lite

Jag är strax på väg till jobbet, ska sitta på "reserv"centralen idag tillsammans med mycket trevliga A. Det är inte lika mycket folk som på SOScentralen så idag tror jag det passar mig bra. Svärmor kommer och hämtar barnen om den stund. De är lyckostar som får vara hos farmor och farfar i flera dagar. Inte det sämsta påsklovet!

På nytt

Vi hade en lugn påskdag i vår familj. Av flera olika anledningar blev det inget kyrkobesök, och då är ändå påsken den viktigaste högtiden för oss. Men vi fick ändå jubla över påskens evangelium.
Vi var ute en stund på dagen och försökte ta hand om vår tillsynes döda trädgård. Gräsmattan, eller snarare mossan var mer grå och gul än grön. I vår enda rabatt fanns fullt med gamla löv och döda kvistar. Krukor med gammal jord och fulla med regnvatten, växter vars rötter inte längre fick någon näring. Men vi började räfsa, ta bort det gamla; löven, kvistarna, uttjänt jord, tråkmossa och gult gräs. Vi hittade knoppar till påskliljor i gräsmattan, krokus och snödroppar i rabatten och flera buskar med små nya knoppar, nytt liv. Det påminde oss om det Jesus gjort för oss, om Hans död och uppståndelse, om det stora i förlåtelsen. Det går inte att förklara eller förstå det är alldeles för stort, det bara är.

Påskafton

Påsk är en härlig tid. Långfrukost med äggmålning är mysigt. A och S tycker det är roligt, vattenfärg i hela köket ska det vara när man målar. S målade teckningar och påskade i grannhusen. Mycket nöjd påskgubbe. Nu ska vi åka och köpa utemöbler till vår lilla rondell på framsidan.....har väntat på det sedan den blev klar men inte hittat några jag velat ha. Sedan bär det av till svärföräldrarna i Nittorp för påskmiddag och förhoppningsvis en och annan solskenspromenad.

Hemma

Igår åkte vi från full vinter till spirande vår på bara några timmar. Det är fantastiskt att se hur landskapet förändrar sig. Här hemma är det snödroppar i gräsmattan och solen tittar fram då och då mellan molnen och värmer riktigt gott. Jag ska strax åka och handla lite blommor och plantera i min korg vid dörren och i kväll ska vi fira A med släkten. Det har alltid varit vår på As födelsedagskalas, så även i år.

Sovmorgon

Idag har vi sovmorgon, att vara ute hela dagarna tar på krafterna. Tror att vi allihop sovit hårt i natt, Amanda sover fortfarande för hon tycker alltid det är lite jobbigt när vi ställt om klockan. Kan ta en hel vecka innan hon är sig själv igen. Idag är vår sista heldag här i Branäs så det blir att åka i favoritbackarna, och kanske, kanske ser det ut som om solen ska titta fram.