Livet är inte rättvist, jag är den förste att erkänna det. Men jag önskar att det vore lite mer rättvist och då menar jag inte att det ska vara lika. Vad kan jag göra för dem jag möter? Det är ju olika hela tiden, men jag ska fundera på det ännu oftare i fortsättningen. Sen finns det många jag aldrig möter men som jag ändå kan dela med mig till. Någon behöver prata, en annan behöver vaccin eller rent vatten. Jag ska erkänna att jag absolut skulle kunna ge mer än det jag gör,både i tid och pengar. Men eftersom varje tanke och varje krona är viktig hoppas jag att det jag gör är en början. Jag menar inte att döva ett eventuellt dåligt samvete med att skänka pengar. Men när jag ger har jag lättare att se de jag möter hela tiden och förhoppningsvis lära mig vara öppen för andra människors behov av hjälp. Om det är att bara sitta tyst och lyssna, säga att man finns där eller hjälpa till bokstavligt... ja vad som helst.
På sidan i min blogg kan du länka till bris eller unicef om du har överflöd du kan dela med dig av.
Gott initiativ!!
SvaraRadera