Tänk hur olika det kan vara, känns så skönt att alla dagar inte är likadana. Tisdagen var en bra dag på många sätt, men också ledsam och trist. Vi hade trevligt besök av en kompis till mig, och hennes 4 årige son, som bor i England numera och som jag inte sett på flera år. Vi hade det jättebra och barnen hade kul ihop trots viss språkförbistring. Så härligt att det kan kännas som om man ses ofta även om man inte gör det. Vi kom fram till att det nog är för att vi vet det som är viktigt om varann och inte bara det som är på ytan. Det besöket gjorde mig väldigt glad!
Men det var en dag när jag kände mig stelare än på länge och kroppen ville verkligen inte komma igång. Vid sådana tillfällen önskar jag att jag var en robot, så kanske det hade räckt med lite 5-56. Blev dessutom ledsen och arg när jag pratade med en väninna som har ont i sin rygg och sitt huvud men som inte blir tagen på allvar av sin husläkare. Om man nu söker den vägen man ska, dvs via vårdcentralen är det en fördel om man kan få hjälp. Min väninna är en av de mest positiva människorna jag känner och trots att hon levt i många år med nästan ständig huvudvärk och därav rejäl trötthet så tar hon mycket med en klackspark och tror verkligen att det kommer att bli bättre imorgon. Men läkaren ville inte lyssna på hennes historia och än mindre utreda henne. Däremot ville hon gärna skriva ut lyckopiller..... kändes bara HELT fel. Det kändes som om den här läkaren behövde gå en kurs i människokännedom och en i att lyssna på patienten. USCH!
Igår em satt vi i solskenet ute på vår altan och åt mellis med M och hennes två flickor. Det kändes trevligt och viktigt. Så glad att de ville titta förbi. Vi håller på att lära känna varann, jag och M. Det är konstigt med relationer, verkligen så att ju mer man ger desto mer får man tillbaka. Jag är så tacksam för det!
Idag har vi haft besök av Js lillebror och hans fostermamma och fostersyster. Vi har alltid mycket att prata om...både viktigt och väldigt oviktigt. A och S har börjat skolan igen och är nöjda med att gå dit. A tycker om att gå i 4an. Det bästa är att hon fått en egen bänk som hon klätt med papper med hästar på. S tycker det bästa med att gå i tvåan är att det är mer skola och mindre fritids. Jag har haft sovdagar dessa senaste dagarna men är väldigt glad att jag haft eftermiddagarna med barnen och mina vänner. Det känns bra i själen att bara få vara en stund, så idag till skillnad från i tisdags har varit en nästan bara "bra" dag.
Hej vännen!
SvaraRaderaHärligt att du får träffa så många fina människor. Det är gott.
Uscha för huvudvärk och ryggont. Hoppas hon får den hjälp som blir bäst av de som ska hjälpa!!
När du kallar antidepressiva läkemedel för lyckopiller reagerar jag starkt. Lyckopiller blir för mig att förlöjliga livsviktig medicin. Tänk på det!!
Däremot ska det finnas grund för att skriva ut dem. Och i detta fall har ju jag ingen aningen...vet ej vad som ligger bakom värken.
Stor KRAM Annelie
Jag skulle aldrig förlöjliga anitdepressiva eller något annat läkemedel, för jag är oerhört tacksam att den hjälpen finns att få. (Det handlade om minst 3 olika sorters läkemedel i det jag berättar). Alla läkemedel ska erbjudas vid rätt tillfälle och vid rätt diagnos annars blir det just inget annat än "lyckopiller", dvs man ger en medicin för att ha vidtagit en åtgärd, men som i det jag berättar mest för att slippa utreda vidare. Därför blir jag arg och ledsen när en läkare utsätter någon för fara på det viset. Livsviktig medicin kan bli LIVSFARLIG om den används fel.
SvaraRaderaFörstår hur du menar.Kram.
SvaraRadera