Besvärlig? Hoppas det.

Jag kan vara rätt besvärlig, rent utav kaxig tror jag att det finns människor som tycker. Det får man gärna tycka om man vill. Jag önskar att jag var besvärligare oftare, att jag satte ner foten och reagerade. När jag reagerar, blir glad, upprymd, upprörd, arg eller ledsen önskar jag att jag kunde säga det till den jag reagerar på och oftare starta ett samtal istället för att bara bära med mig det och låta det gå ut över någon annan. Jag gör det ibland, men inte tillräckligt ofta.

Det var det där med att förändra världen. Om inte jag börjar... och om inte alla gjorde lite, då skulle ingenting bli gjort. Men jag vill inte bara göra lite, jag vill göra mycket!!! Jag vill att alla runt mig ska ha det bra och om de inte har det.... då måste jag reagera, diskutera, stötta, eller kanske blogga och synas. Vid alla tillfällen är det inte läge att skrika högt, eller ens prata om det. Man kan vara besvärlig i det tysta, eller helt enkelt bara finnas där. Varje situation måste få avgöra. Men jag hoppas att jag lite oftare kan låta situationen avgöra och inte bara gå förbi. Ska reagera och fråga oftare. Ett nej är ett nej och det är ok. Men det kan jag inte veta att det blir innan jag har frågat.