Skolan har börjat på allvar, nu är det läxor igen. Hemma hos oss vill barnen hellre vara ute och greja och leka än att sitta inne och läsa. Tur då att de kan sitta på altanen i solsken och läsa. Idag var en härlig sensommardag. Att vakna på eftermiddagen och sätta sig i lagom varmt solsken med ljumma vindar ute på trappen med en kopp kaffe är verkligen härligt. Tror jag ska ta en omgång slipning av utemöbler imorgon em så att jag kan olja dem inför vintern. Det är alltid lite vemodigt att göra det, då är det höst. Tur att de går att använda ett tag till efter att de oljats om vädret är fint.

Hur det ska bli med mitt arbetes framtid är ingen som vet. Självklart klappar mitt hjärta lite extra för att det lilla sjukhuset ska få vara kvar. Jag känner att det är inte roligt att äldre människor och även svårt sjuka människor ska transporteras längre än nödvändigt när de verkligen behöver hjälp. Jag vet att jag inte är tillräckligt insatt, för admininstrationen i vår region är enorm, men ibland undrar jag om de som bestämmer verkligen vet hur verkligheten ser ut. Efter många omorganisationer, utan egentligen positiv utveckling under de år jag arbetat börjar jag känna att det räcker nu. Jag vill bara att det ska finnas en väl fungerande sjukvård och att mina patienter ska ha det bra, känna sig omhändertagna. För att kunna förändra behöver man vara politiker och det vill jag inte bli....... dags att fundera på om man ska göra något annat kanske?