Underbar fredag

Vad du ser glad ut, sa vännen A som tittade förbi på en kopp kaffe under em. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men kände att det inte var något jag funderat på. Det var väl mest som vanligt idag.

Eller kanske inte?

Jag vaknade av att regnet smattrade på altantaket utanför vårt sovrumsfönster. Förväntade mig en liten J komma tassande in i sovrummet och upp i min säng, kurande tätt intill. Men insåg snart att hon inte var hemma, tomt. Det dröjde inte så lång stund innan det kom en hungrig S. Idag hade han tur, T skulle till jobbet och var ändå tvungen att gå upp. För S betyder det frukostsällskap. Visst önskar jag ibland att vi alla åt frukost tillsammans sådär härligt familjeaktigt, men vi har tvingats inse att det passar inte oss, inte på sommarlovet i alla fall. Det kan skilja många timmar från första till sista personen i vårt hus går upp när vi är lediga. S är extremt morgonpigg, vaknar aldrig efter sju. Han har så mycket att pyssla med, så mycket att göra på morgonen. Sen vaknar en förälder, oftast jag, ibland T. Föräldern njuter ofta en kopp kaffe och läser tidningen, en av de få lugna stunderna på dagen och då har S redan avslutat sin frukost för längesen. En sömndrucken J brukar vara nästa som kommer upp."Välling" eller "Yoghurt" brukar vara det första hon säger och det är bäst att hon får äta bums, för innan frukost är hon inte sig själv. Efter ytterligare någon timma kommer en förälder och A upp och då brukar ofta det vara dags för lite mellis för de som vaknade först. Så det är klart, lite tillsammans blir det ju... men frukost...skulle inte tro det.

I vilket frukostfall som helst, så har nog vännen A rätt, jag är gladare idag. Kände egentligen det redan imorse. Tror att jag var lättad, att slippa äta massa konstiga piller och göra massa undersökningar, och framförallt vänta på svar. Dessutom har jag mindre ont idag. Kan nästan böja knät och ikväll är nog armbågarna tillräckligt böjbara för att jag ska kunna tvätta håret. A och S har lekt med kompisar idag, haft jättemysigt. Inte mycket är så härligt som barnskratt. J har kommit hem från sin mamma, speedad, men verkar ha haft det bra. Som vi längtat efter henne och nu är hon tillbaka, hela familjen hemma. Och imorgon, imorgon...

Imorgon ska T och jag gå på konsert med U2. Tusentals människor kommer vara där, men jag kommer vara med T och bara med honom. Det ska bli sååå roligt. Det är en upplevelse att gå på konsert och jag är så glad att dela den med T, att det är U2 gör ju inte saken sämre. Barnen har vi lånat ut till familjen A, så vi vet att de kommer ha det fantastiskt bra, vilket innebär att vi kan vara utan att vara oroliga, bara slappa helt enkelt. Så visst är jag glad idag och inte bara glad, utan STRÅLANDE GLAD!