onsdag 29 juli 2009

Har sovit så gott idag. Nästan alltid när jag har ont så sover jag bra, är inte det underligt. Vaknade efter 6 timmar och kände mig så där härligt utsövd. Kunde ligga kvar en stund och bara njuta av sängvärmen och av att höra familjen stöka till lunch.

Är så tacksam och stolt över mina föräldrar och även mina svärföräldrar. De har verkligen uppmuntrat oss att vara vi, och de har alltid funnits/ finns där, även om de har mycket eget att tänka på. Brukar tänka på det ibland när jag känner mig som en mindre bra förälder. Visst har de inte alltid gjort allt rätt och visst undrar jag fortfarande hur de tänker ibland. Men det spelar ingen roll, för jag skulle inte byta dem mot något annat i hela världen.
En gång när jag träffat en mycket illa åtgången tonårstjej i ungdomsgruppen i kyrkan i Jordbro där vi bodde på 90-talet, ringde jag hem till mamma. Försökte tala om för henne hur glad jag var att hon var min mamma och hur tacksam jag var för det hon lärt mig bara genom att vara sig själv. Det gick inte hem alls. Hon trodde att jag tappat förståndet. Så nu nöjer jag mig med att de finns där och förhoppningsvis vet de att jag är stolt över dem och att jag finns här om det behövs.

2 kommentarer:

  1. haha...det är rätt komiskt det där med din mamma som du berättar! Så typiskt liksom, när du ville berätta...rätt vackert faktiskt...

    SvaraRadera
  2. Än en gång bevis på att det som för oss är helt naturligt inte existerar för andra. Förstår inte hur man tänker...
    Jag är så tacksam för den uppväxt, trygghet och stöttning som jag fått av mina föräldrar och har nästan lite svårt att förstå att inte alla har fått det - och har samma känsla...men vet ju att det inte är så och hur olika det kan vara...

    SvaraRadera