Ibland längtar jag efter någonting så mycket att det på riktigt känns som om jag håller på att gå sönder. Inte så att jag måste få det jag längtar efter, utan mer att längtan är så fruktansvärt stark att den känns i varje cell i mig. Det värker i hjärtat, varje steg jag tar är i längtan, kanske syns det inte, men varje rörelse är längtan.
Det är en längtan som görs sig påmind i allt jag ser, allt jag hör och allt jag känner. Den gör att tårarna lätt börjar rinna, men också att jag har närmre till skratt. Den vill så mycket. Jag kan försöka glömma den och till och med ignorera den, men det går inte. Den finns där så djup och innerlig att den istället blir en del av det jag gör, även om jag gjorde det för att komma ifrån den.
Just nu är det längtan efter ett litet barn som värker i mig. Den längtan har nått sin fulla storlek och genomsyrar allt. Ialla fall vissa dagar och idag är en sådan dag. Jag kan inte göra något åt min längtan, bara leva med den. Jag kan inte veta, men jag kan längta och hoppas att kanske, kanske ska vi en gång till få uppleva det mirakel som ett litet barn är.
Vackert uttryckt. Kram!
SvaraRaderaÖnskar så att allt kommer att bli bra och att din/er längtan kommer att uppfyllas. Den där trollstaven som Daniel önskade han hade och som han skulle "göra mormor bra" med, vill jag också låna och göra allt bra. Jag är så glad att få vara din vän - "in sickness and in health" - ja, du förstår vad jag menar. Finns här för dig - precis som du funnits och finns för mig. KRAAAAM
SvaraRadera