2-årskalas och nysprutade knän

Två svullna, smärtsamma knän nysprutade med kortison hindrar mig idag från det mesta av vettig aktivitet. Igår em lyckades jag hämta barnen, tur att de har mycket spring i benen. Efter några dagar av handbollsstora knän med mycket ont somnade jag sedan en stund på soffan, mitt i en jättebra bok "Hungerspelen", det har nog aldrig hänt förut. Men det är klart att när mycket av vätskan i knäna försvann, försvann ju lite av det onda oxå och det blev lättare att slappna av.

På kvällen firade vi A, vårt yngsta gudbarn, som hunnit bli 2 år. Det är en klyscha, men vart tog tiden vägen. Det är så härligt med två-åringar. De är så otvungna och världen är liksom härlig och bra vad som än händer. Det var en fröjd att se henne öppna paketen, lika glad för pappret som det som var i. J hade själv valt en freesbee som hon och S slagit in. Det kanske inte var det jag skulle valt, och inte tror jag A vet vad man har den till, men den var grön med en glad gubbe på och hon blev verkligen jätteglad för den.

Sedan blev det en stund med maken efter att barnen somnat och när han ville gå och lägga sig började jag bli hög av cortisonet, så sömnig var jag INTE. Det blev helt enkelt en utläst bok och några timmar framför datorn och fotoalbumet innan jag kunde somna. Nu är det ny dag och jag är fortfarande helt speedad, inte lätt då att vila på soffan. Kanske hinner jag sätta in resten av bilderna från semestern, för annars är det inte helt lätt att vara stilla. Ser fram emot imorgon när jag får röra mig lite mer. Kanske kan min städiver (som började här om dagen) göra att jag kan ta fram och förse barnens garderober med höstkläder. Hm.
Nu ska det i alla fall bli fotoalbum.