Rastlöshet som gör mig tokig. Molande värk i varje led. Det spelar ingen roll om jag är stilla eller rör mig - allt gör lika ont. Så ont att jag bara korta stunder kan fokusera på något annat. Är tacksam för medicinen som ändå håller svullnaderna i schack något så där så att jag kan röra mig. Röra mig trött, trött som i urvriden så jag kan få lite vila. Det kommer att gå över.... Det kommer bli bättre.... När jag stått ut lite till o lite till.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar