Tillsammans med ett eller flera barn var jag ledig större delen av sommaren. Vi är duktiga på att ta tillvara de små stunderna, av vila, fint väder, ledighet, tid tillsammans.....men förutom en vecka i juli saknade vi den "riktiga" sommaren. Ni vet, när man kan gå i linne och shorts dygnets alla timmar utan att frysa. Först tänkte vi att en resa till varmare breddgrader i slutet av sommaren hade suttit fint, men vi fick inte ihop det, alltid någon som var upptagen på aktivitet eller arbete. Vi surfade runt lite och hittade en resa till Kreta på höstlovet, sista veckan på deras lågsäsong, kändes som om den var gjord för oss :)
Just nu så innerligt glad att vi inte åkte i slutet av sommaren..... de senaste veckorna har varit ett rent h*vete för mina leder. Instabilt kallt väder är helt enkelt inte min grej. Kände redan första morgonen; då det för övrigt ösregnade så att det var fullständiga vattenfall i varenda trappa på resorten, t o m ned i restaurangen, att jag hade mycket mindre ont och därför slappna av. Helt ljuvligt.
Efter regn kommer sol och tis-fre har vi haft som med vissa slöjmoln, poolen är kall att bada i men medelhavet ljummet och gott. Det blir mörkt vid sextiden så vi har lagt oss tidigt och sovit som små grisar varenda natt.
Den 4 km långa stranden inbjuder till löpning i sten och sand, jobbigt men härligt. I kväll när solen gick ned var jag bara tvungen att stanna i den varma vinden, lyssna på de stilla vågorna som slog. Ett av många tillfällen denna vecka att bara vara. Nästan overkligt att stå, tillsynes, helt ensam på en så lång strand och se himlen färgas rosa bakom bergskonturerna nog så vackra i sig och höra vågorna slå. Frid i själ och hjärta att bara vara där och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar