Jag tror och hoppas att jag i grunden är en ganska positiv människa. För mig är alla människor lika mycket värda.... faktiskt..... Det innebär inte att jag på något sätt tror att jag är ofelbar, men just det lika värdet är en självklarhet.
Därför har jag blivit ledsen varje gång jag åkt förbi Kinna Kyrka. Efter allt för många år i den församlingen har jag till slut förstått varför jag aldrig kände mig hemma. Alla är nämligen inte lika mycket värda. Det finns människor där för vilka kärleken är det viktigaste, men tyvärr är det allt för många som bara vill flyta med och följa det trygga utan att någonsin ifrågasätta. För att passa in ska man helst vara uppvuxen i en kristen familj, aldrig ifrågasätta någon eller något som sägs. Man ska rätta sig i ledet, inte vilja engagera sig, för då är man ett hot (fråga mig inte mot vad!?) och våga inte sätta kärleken till Jesus först för då är du inte välkommen. Jag stöttade en av mina allra bästa vänner som blev fruktansvärt behandlad av sin före detta man. (Han var anställd i församlingen) och då blev jag mindre önskvärd än någonsin tidigare. Jag (och väninnan) var inte längre välkomna att delta i någon av de församlingsaktiviteter vi brann för. Undrar just om Jesus skulle ha slängt ut mig med?

Tänk jag tror inte det. Om och om igen har Han tålamod med sina lärljungar och med oss, Han ger oss all den kärlek vi behöver för att ha fördrag med det som inte alltid blir rätt. Jag är uppfostrad av fantastiskt kärleksfulla föräldrar som alltid låtit mig och mina syskon gå vår väg och gett sitt fulla stöd i allt vad vi hittat på...även om det inte alltid var det de önskat mest. Några av de som gett mig min kristna uppfostran (U, E, G , L) har gett samma frihet, och låtit mig välja Jesus själv och inte valt Honom åt mig. Men sen finns det så många andra som inte kan acceptera andra människor som de är. Det är lätt att få prestationsångest och tro att man inte passar in som man är när människor runt en bara vill trycka in en i den redan givna mallen.

Vi är så tacksamma, varje dag och varje stund, för det som vi numera kallar vår församling. De som fanns där för oss när vi inte längre var välkomna i vår gamla församling. Vi är så tacksamma för alla fina människor som varje gång vi ses tar emot oss med öppna armar, precis som vi gör allt som står i vår makt för att finnas där för dem. Med detta tänker jag släppa allt det som vår gamla kyrka krävde... prestation på rätt villkor och gå in i Guds oändliga kärlek.

Jag är tacksam för alla fina människor jag sett och träffat idag och hoppas att de får en bra vecka. De som var i kyrkan idag och som delade bön, lovsång och söndagsskola. Alla fina barn och föräldrar på Danskompaniets dansuppvisning, de som stod före och efter mig i kön på MM och alla de jag mötte på vägen. Tack för att ni finns!