Det är konstigt väder. Typiskt vår. Solen skiner härligt värmande, det blåser iskalla vindar och det är troligen lågtryck för det känns så tungt. Har till slut kommit på att det är just detta som gjort och gör att jag inte är speciellt förtjust i våren trots allt liv och allt vackert runt omkring. Min kropp har helt enkelt svårt för väderomställning. Bäst är 25-40 plusgrader eller 10-20 minusgrader. Då mår jag riktigt bra!

Vi har haft en härlig dag. På förmiddagen var vi i Elimkyrkan och det var gott att få sjunga med glädje och känna sig välkommen. Vi mår alltid bra i själen när vi kommer därifrån. Delar av familjen A och familjen M följde med oss hem på pannkaksmiddag och sedan har jag haft en trött och slö eftermiddag.

Jag mår mycket bättre och kräks inte lika mycket som tidigare och det är verkligen skönt. Kroppen blir så darrig och konstig när man ständigt mår illa. Jag känner att magen växer och jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet och glädje för det. Nästan så att jag trots hur jag mått och mår inte kan tro att det är sant. Senaste veckorna har jag sovit dåligt, både pga illamående men också pga väderomslag och då hinner man tänka såååå mycket.

Men vad jag än tänker så är jag ödmjukt lycklig för min familj, för livet som växer i mig, för alla mina underbara vänner och för att jag får leva här och nu.