Jag har många gånger försökt meditera. Börjat med små korta stunder och tänkt att öka successivt som jag gör med många saker jag behöver öva på. Trots att meditation har många likheter vid bön, som jag är van vid, har jag aldrig riktigt lyckats. Rastlösheten, som är en av anledningarna till att jag överhuvudtaget funderat på att meditera, har alltid gjort sig påmind. Fokus hålls i tre sekunder max och sedan är jag inte bara någon annanstans i tanken utan det kliar också i hela kroppen. Lyckas jag sitta still i fem minuter så har det varit ett under. Som mest har jag enträget försökt i en månad eller två för jag vill ju inte ge mig heller. Jag har provat diverse metoder (google är fantastiskt) och appar med lugna röster.....men min hjärna har gått på högvarv och haft såååå mycket annat för sig än att "tänka på ingenting".
Men så, den här gången, en eftermiddag när jag sprungit runt sjön och satte mig ned på en klippa så fanns det bara där. Solen värmde mitt ansikte och torkade bort både morgonfukt och svett. Tanken var att njuta lite innan promenaden hem men tanken sa mig: skulle inte detta vara ett gott tillfälle för meditation? Det var det.
Första veckorna satte jag mig ned en stund efter träning, när kroppen tagit slut på rastlösheten för en stund och hittade ron i att vara stilla med fokus även om andra tankar ibland kommer och går. Det känns som en omstart av hjärnan, ni vet som när mobiltelefonen bara tvärlåser sig för att man (jag) har för många sidor och appar öppna samtidigt och man måste stänga av den och starta om.
Jag började efter några veckor fundera på om det finns något annat tillfälle på dagen när jag är mindre rastlös och det skulle kunna fungera att göra varje dag. Kanske på kvällen när både kropp och knopp är trötta efter dagen? Gissa vad som hände? Jag somnade så klart, inte bara en gång utan fem dagar i rad.....ingen bra idé alltså. Men vilken är min lugnaste stund på dagen funderade jag vidare? Morgonen, morgonen är ju min stund och den bästa jag vet. Tidiga stilla mornar när man inte bara får se familjen utan hela världen vakna - det är ju min tid insåg jag efter lite reflektion. Så varför inte start dagen med en stund meditation för att låta kropp och knopp vakna försiktigt? För mig är 10 minuter precis lagom och jag behöver inte ens ställa en klocka för att veta när jag behöver fortsätta med mina morgonbestyr. Det är en lugn stund på dagen och sätter mitt mindset här och nu - härligt.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar