Allt har sin tid

Så många gånger de senaste åren jag saknat att skriva här. Jag saknar det.....min reflektion. Kan ju fundera på om det är så lämpligt att lägga sina tankar helt offentligt.....men samtidigt har jag inga hemligheter. Jag känner allt oftare att det behövs en motpol till alla offentliga inlägg i sociala medier som är så "perfekta".

Här sitter jag i mörkret i vårt uterum med ett halvt glas rosé och funderar över livet, fast det bara är måndag. Varför då kan man fundera på? Kanske för att jag de senaste åren allt mer lärt mig hur värdefull varje stund är och att jag behöver ta vara på varje stund jag kan.

Ikväll har jag packat och fixat så att vi ska kunna åka till Stockholm på student på onsdag och sedan landa i Vadstena för att cykla tjejvättern till helgen. Mycket förberedelser. Men när lugnet lagt sig och barnen oavsett ålder lagt sig var det gott att sätta sig i resterna av åskovädrets tryckande värme i uterummet på altanen och reflektera och till det passade det med några munnar bubblig rosé fast det är måndag. 

Tacksamheten sköljer över mig. Tacksamheten för stunden och för alla fantastiska människor jag har runt mig. Det har hänt mycket under de två åren jag inte tagit mig tid att skriva..... samtidigt går det att sammanfatta med några ord; hårt arbete, oro, kärlek och glädje. Barnen börjar bli stora; A har fyllt 20 och Si blir 18 strax före jul. Sa slutar snart tvåan och har en härlig energi. Jag har bytt jobb och igår, när jag stötte på en av mina (trots att vi sällan ses) vänner som betyder oerhört mycket för mig, i motionsspåret, beskrev jag mitt nya arbete för bra för att vara på riktigt. Lycka. Det är mycket hårt arbete varje dag, men samtidigt vill jag tro (och vet) att det leder till att göra världen lite bättre för de som behöver vår hjälp. 

Så kanske är tiden nu för att ta upp bloggandet igen. Att beskriva den vardag som är min. Oavsett hur den ser ut. Ibland full av ilska, sorg, frustration och oro men också väldigt ofta fylld av glädje, tillfredsställelse och kärlek. Det börjar med ett första steg och idag var tiden inne för ett blogginlägg...

Just nu har också mina vänner en stor del av den tid som är just nu. Jag har några vänner som jag inte haft kontakt med på flera år men som jag ser fram emot att träffa den närmsta tiden. Här finns också utrymme för de jag inte ser så ofta eller som är lätta att tappa bort när vardagen gör sig påmind. Allt har sin tid och just nu är tiden för att finnas till.