I helgen cyklade vi Vätternrundan jag och Jenny. Det var en fantastisk upplevelse av vind i håret, solsken i ansiktet och doft av sommar. Vi såg solen gå upp över Ödeshög på andra sidan en nästintill spegelblank sjö samtidigt som mjölksyran vid några tillfällen gjorde sig påmind i benen på väg upp mot Hjo. Stundtals var vi så klart trötta och visst gjorde det ont lite här och var men det vägdes upp av sällskap, skratt, möten med andra cyklister på vägen och inte minst av alla de som hejade utmed vägen:).

Vad är det då som driver en i och för sig tokig, men ändå hyfsat normal person att cykla 30 mil? I mitt fall är det att jag behöver röra på mig mycket och regelbundet för att må bra. För att med mina leder kunna göra saker som att leka med Samuel, klippa gräset, klara att kämpa mot stelheten och ta mig till jobbet i tid på morgonen eller klara att ta ut mjölken ur kylen och böja mig för att ta upp det som tappats på golvet.
Under alla år har jag tyckt att det känns konstigt att säga att jag tränar- då ska man ju åtminstone vilja bli bättre på det man tränar och jag vill ju bara inte bli sämre =)
Men i träningspodden här om veckan satte Lofsan fingret på spiken. Det jag gör är ju inte att träna (för att bli bättre ) utan att röra på mig (för att må bra). Så om ni undrar så lägger jag nu träningen på hyllan och satsar på ännu mer rörelse i mitt liv. Och rörelse gör jag gärna tillsammans så vill du cykla, simma, gå, springa eller till vintern åka skidor med mig så hör av dig.
Kram på er




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar