Lite mer fotboll då:)
Många timmar på läktaren har det blivit genom åren.... fascinerande med tanke på hur ointressant jag tycker det är. I början när Amanda spelade försökte jag verkligen engagera mig....men det går inte hur jag än försöker. Så nu har nog både jag och barnen förlikat oss med att mamma följer gärna med, bakar kakor och står i kiosken och hejarklacken får Tommy stå för.
Samtidigt är jag glad att engagera mig i det jag brinner för och för att mina barn väljer egna saker och inte sånt som är föräldrarnas intresse i första hand. Min stolthet när barnen utvecklas på det de tycker är roligt har liksom inget slut. De är envisa och målinriktade på olika sätt och jag hoppas att jag kan möta dem och supporta dem precis där de är så att de så småningom kan bli harmoniska vuxna med stora hjärtan oavsett vad de väljer att hålla på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar