Lite prejulsemester börjar nu. Äter middag med familjen och alla pratar i mun på varann - mycket att säga. Men efter en stund blir det lugnare. En familj att älska och mat på bordet, tvätt att tvätta dvs kläder att sätta på kroppen. Om inte det är lyx så vet jag inte vad. Inte en självklarhet ens i vår välfärd vilket gör mig extra tacksam. Det finns så mycket vi kan göra för de minsta- det kostar inte mer än vi har råd med. Ett leende, en kram, en macka o kaffe till tiggaren utanför ICA. En pratstund med mannen som letar tomburkar vid återvinningsstationen, jordnötssmör via Unicef i julklapp till någon som har allt och 5-åringen som med glädje skänker vinteroverall och mysdjur till en asylsökande liten pojke.
Så med tacksamhet tar jag tag i lyxproblemet tvättberget. Kanske unnar jag mig också ett glas vin - det vår helt suveräna bemanningskoordinator undrade redan imorse om jag kanske behövde när jag beskrev dagen som att pussla ett 1000bitars pussel som någon kastat på mitt golv. Och nej - jag blev inte klar innan jag gick hem, men det lär finnas kvar när jag kommer tillbaka efter semestern ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar