Vi är lite krassliga i vår familj för tillfället. Det är väl bara pappan som är frisk. (Och det vågar jag knappt skriva för då blir han säkert dålig också :-)) Mest synd är det om Samuel som var sjuk redan förra helgen. Han hade ont i örat en bra bit in på veckan. Han var pigg ett par dagar o sedan i fredags är han mer eller mindre totalt utslagen i 40 graders feber. Lite snorig är han, men han verkar inte ha ont någonstans ialla fall. Till och med en ganska härdad förälder tycker att det är lite mycket när tempen börjar krypa upp mot 40.6, hela barnet darrar av frossa och läpparna nästan blir lite lila. Dessutom vill han bara ha sin mamma, helst ska han vara i min famn eller gärna ligga tvärs över mig på ett konstigt vis, inte riktigt det som är skönast när man själv har feber och är genomtät i bihålorna. Simon har näsblod och ont i magen sedan några veckor värre än vanligt så där blir det läkarbesök idag och Amanda är trött, snuvig och har huvudvärk. Tänk så det kan bli.
Det kändes inte helt bra att ringa sig vabbande till jobbet denna veckan igen. Jag har aldrig vabbat och varit borta från jobbet så mycket som nu och det är aldrig roligt. Dels så gillar jag ju att arbeta och dels så vet jag att det blir tyngre för kollegorna när det fattas en person. Men när jag funderade på det insåg jag att barnen bara varit marginellt mer sjuka än vad de brukar. Skillnaden är ju att vi inte kan gå om varann. Innan har jag varit hemma på förmiddagen och Tommy på kvällen, eller jag hela dagen och sedan har Tommy kommit en stund innan jag behöver åka för ett nattpass. Så detta känns som en av nackdelarna med att jobba dagtid och måndag till fredag.
Men men....samtidigt så försöker vi ha så mysigt som det bara går. Vi gottar oss i soffan under en filt, tänder en brasa och tittar på gammal VHS-film med Alfons Åberg och Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter. Simon och Samuel smaskar i sig isglass och sorbet i (nästan) obegränsad mängd. Med Alvedon och nässpray i kroppen orkar till och med den sjukaste att spela Memory en stund eller läsa alla Pettsonböcker som ett Pettsonmaraton.
Där emellan får man ta en tupplur och bara krya sig.
Jag är så tacksam att jag har barn att vabba och ta hand om, även när det innebär nattvak, oro, trötthet och frånvaro från jobbet. Att vi i vårt land faktiskt får betalt för att vara hemma med våra barn när de är sjuka är en förmån få förunnad. Och tänk bara att de allra flesta av oss både kan och har råd att gå till apoteket och köpa både Alvedon och nässpray om vi behöver det. Skulle det ändå visa sig vara bakteriellt finns det penicillin - och på en vecka mår vi ganska bra igen. Nästan för bra för att vara sant.
Nu ska jag ta hand om frukostdisken, bädda en och annan säng och slänga i en tvätt. Om jag hinner innan lilleman vaknar ska jag dessutom slänga mig i soffan och spela en sväng "Ruzzle" med en annan vabbande förälder så kan nog denna sjukdag också bli ganska bra.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar